Bara pengar…suck

Samma för födelsedagspresenter såklart.

Alltså? du låter ju helt fantastisk! Hur gamla är barnen? Har du egna? Är det samma sak där? Och har du koll på hur det är med kusinbarnen, eller syskonbarnen får dom pengar eller paket från sina föräldrar? 

Då är nog mina barn rätt konstiga jämförda med barnen i din släkt.  De är stora nu, pojkarna går i gymnasiet, flickorna på universitet, men de älskar att få inslagna presenter. Älskar att några bemödat sig att ge dem någon nyttig, efterlängtad eler rentav tokig present. Det är pengar som är den trista presenten i deras ögon. Ja, de tackar inte nej, men pengar slår inte paket i glansigt papper med snören i stora korkskruvar. Just nu vet jag att en av dem önskar en ny morgonrock och en annan ett nytt badmintonracket, så jag har två fina paket att slå in i september och och oktober.

Jag är 19 år, och jag har några äldre släktingar där svaret alltid är "pengar" när de frågar vad man vill ha i present. Jag vill svara på dina punkter direkt, med dessa släktingar i tanken. 

Du numrerade inget som 1, men jag tänker att det är ditt första stycke, om leksakskataloger och önskelistor. Svaret på det är då att idag finns inga leksakskataloger, och önskelistor är digitala och skickas till/delas med föräldrarna. Om de i sin tur delar kan jag som barn inte styra över.

2,pengar är ett lätt svar, man kanske inte kan tänka ut något som är ok att be om av en äldre släkting/föräldrars syskon, särskilt inte on the spot så där. Jag hade inte den relationen med de som jag alltid sa pengar till. 

3, en liten slant och ett bidrag till något större är ju samma sak. 200 kronor är 200 kronor varesig du vet att jag kommer lägga det i en pott till ett grafikkort eller inte. Eller vilket summa det nu kan vara. 

4, Ja, det frågade jag dess släktingar också ofta i huvudet, med tillägget "som jag ville ha/är intresserad av." Att be om pengar var ju något jag lärde mig efter att ha blivit (be)sviken om och om och om och om och om och

5, Jag vill inte ha knöggliga papper, tejprester och snören man måste bita av för att någon gubbstrut inte vet hur man slår in ett snyggt paket. Jag vill gärna ha fysiska paket, men jag vill inte ha massa slöseri. Ordentligt, slätt inslaget med lagom med tejp som går att lossautan att skada pappret för mycket och snöre som kan lossas, tack, så att det går att använda till andra saker.

6, ger du presenter för att få beröm efteråt? Det låter lite narcit. Precis som en äldre släkting jag har.

7. låter tradigt, varför stå i kö i timmar. Det mesta jag vill ha finns, ibland bara, på nätet.

8, Nej, allt behöver inte vara digitalt, men allt måste faktiskt vara praktiskt på något sätt. Fula strumpor man aldrig skulle använda, sällskapsspel man aldrig skulle spela, osv, blir jag, och förmodligen de flesta i min generation, inte "glad åt ändå", utan kan näsan bli arg för att någon slösat jordens resurser och sina egna pengar. Särskilt strumporna, klädindustrin är världens mest destruktiva, där ska inga onödiga inköp göras. Ett par strumpor kräver lika mycket vattenanvändning som 6 månaders dricksvatten för en person.

9, Hur du känner får du så klart stå för själv, men det är väl tråkigt att du känner så.

10, Så var tomte då, men då måste du också vara lyhörd.

Du har så rätt TS, och förklarar på ett väldigt fint sätt hur det är att försöka ge presenter idag. 

Om jag ska ge saker så blir det nästan bara ätbara saker numera för alla i vår egen ålder har redan "allt" och de har väldigt mycket åsikter om prylar så man vågar inte köpa inredning och sånt. Det enda de önskar sig är så dyrt så då måste man ha en hel insamling och det är ju klart bra för dem men det personliga försvinner lite, som du säger.

Till unga som ska sätta bo kan man möjligen få köpa lite köksprylar, det är väl den gången i livet de är tacksamma för fysiska presenter istället för pengar.

Så jag har snart slutat bry mig om presenter. Bjuder hellre ut folk på restaurang så får de köpa sina prylar själva.

Man ska vara återhållsam med att ge dem pengar. Man ska köpa det de säger att de vill ha och behöver istället. Sedan finns en risk att pengarna går till alkohol och droger, kolla därför noga vad de använder pengarna till.

Det håller inte ens i dagens läge att skämma bort ungarna, då lär de sig aldrig att utveckla god karaktär, självdisciplin och tålamod, och gör de inte det, kommer de att överföra det dåliga på sina barn.

Kanske du kan hitta på något annat sätt att tillgodose det du beskriver att du sakna. När du ger något är det ju ändå för deras skull som du ger det och då får man sätta sina egna behov och önskemål åt sidan, även om jag förstår din poäng och din besvikels. Jag brukar försöka ge en upplevelse när jag kan men det är oftast svårt när det gäller andra än mina egna barn. 

Jag håller med till 100 TS! Jag är så jäkla trött på att få höra "pengar" att jag nästan har slutat ge presenter förutom till ett fåtal personer. Sen är det ofta inga småpengar som begärs heller och även om jag har det gott ställt så är det en helt annan nivå på vad som anses bra nog idag jämfört med när jag var barn. 

Jag fick typ en bok i present av min moster när jag var barn (och var glad och tacksam för det!) och idag ska ungarna ha minst 1000 kronor cash eller en märkeströja för att duga gud förbjude att tröjan bara kommer från Vero Moda. Hur blev det så? Och på tal om cash det duger inte heller utan det måste vara swish! WTF?! Hur många krav ska man behöva tåla för "äran" att få ge en present? 

Otyget med att ge pengar är förbaskat tråkigt också. Vem kommer ihåg att hon fick 1000 spänn av faster julen 2025 ens fem år from nu? Men man kommer ihåg att man fick en aprikos tröja av farmor eller en CD av favoritartisten av kusinen många år efteråt. Okej, jag vet att få köper CD-skivor idag men ni fattar poängen.

Jag skulle kunna brodera ut mer men det har du gjort så bra redan TS att jag avslutar här.  

/  Grinchen som hoppade av presenttåget för något år sen

Jag har tre barn.
15, 20, 23
De har önskat sig pengar eller presentkort av äldre släktingar sedan de var typ 12. Anledningen är rätt enkel. De önskar sig saker som är för dyra att önska av en enskild person. 
Det kan vara delar till dator, en ny mobil, bidrag till körkort eller som nu senast när sonen önskar sig pengar till en diskmaskin.
En annan sak är att de många gånger blev besvikna som barn när de önskat sig en speciell sak och fick en dålig kopia eller en helt annan sak.
Tiderna förändras och man måste tyvärr anpassa sig.
Speciellt i denna digitala tid så är man mer "kräsen" och barn nöjer sig inte bara med en docka eller bil, vilken som helst. För de har sett reklam och pratat med sina kompisar att det är just den enskilda modellen de vill ha.

Jag skulle säga att detta inte ens är nytt. Redan på 80-talet när jag var ung så skulle man ha en Salomon-rygga och Levis 501. Fick man då 507 eller en Solamon i stället så var man inte så glad.
Så, varför inte anamma nya tider och ge dem det de vill ha, eller sluta ge helt.

Men ger du presenter för din skull eller mottagarens skull?
Man ger väl dessutom bara så mycket som man själv tycker är lämpligt?
Skulle de önska sig en bok för 1000 kr, skulle du köpa den då?
Mina barn kommer absolut ihåg att Faster var med och gav en slant så dottern kunde köpa nytt grafikkort. Hon brukar t om påminna Faster om det.

Men kommer du ihåg vad du gav någon för fem år sedan?

Blev stackars lilla tulle besviken över en present? Åååh så synd om barnet som tvingades ta emot en present som inte var perfekt. Hoppas att du har råd att betala för terapi för det oerhörda traumat och lidandet barnet utsattes för som bara fick en kopia eller *drar efter andan* en helt annan sak än han hade önskat sig. Tänk att behöva genomlida det här som barn! Det är så oerhört tragiskt att det är svårt att ta till sig att barn ska behöva växa upp så här. Mina tankar är med er i denna svåra tid. Fortsätt kämpa! 

Haha... vilket fånigt inlägg.
På vilket sätt gynnar det att inte få det man önskar sig?
Jag sa aldrig att de alltid får allt som de önskar sig. Långt ifrån.
Men jag tycker att skall man ge något till någon så skall det vara något som de vill ha, vad är annars meningen?
Att barn skall lära sig att vara tacksamma för det de får kan de lära sig ändå, på annat håll.
Om du/jag/vemsomhelst får något som vi inte vill ha eller inte önskat oss så blir ju ändå risken stor att det bara blir liggande.
Men visst, du bli ju ihågkommen som givare, som den personen som skiter i vad man önskar sig. Varför ens fråga barnet vad de önskar sig om man ändå inte tänker ge dem det?
Så, sluta fåna er och kom in i nutiden!

Jag skulle aldrig köpa presenter för 1000 kr till syskonbarn.
Låter vansinnigt. 

Jag ger presenter för att jag bör göra det till vissa personer och för mottagarens skull. Det betyder däremot inte att jag tycker att det är rimligt att som faster  t ex "behöva" swisha minst 1000 spänn för att inte anses vara snål eller att tröjan måste vara minst av märket Gant för att duga. Varför anses det inte bra och trevligt om jag har hittat en kreditkortshållare (exempel bara) som jag tror att ungdom XX skulle gilla? Sen om den kostade femhundra eller femtusen borde väl vara av mindre intresse? Det som borde räknas är väl att jag försökte ge något som jag tror att XX skulle bli glad för och ha användning för? 

En bok för tusen kronor är nog inte jättevanligt men däremot en Harry Potter bok eller vad ungar nu läser idag och motsvarande fick jag som barn och jag har kvar dom än. 

Min poäng är att allt jag fick som barn var inte alltid det bästa jag kunde tänka mig men det värmer mitt hjärta att se den där bordsklockan som är ingraverad med mitt namn och datum från en släkting på min konfirmationsdag eller den lilla tavlan mina kusiner gav mig en födelsedag eller tom den fula dalahästen som en familjevän gav mig när jag flyttade utomlands så att jag inte skulle glömma Sverige. Familjevännen är död sen flera år men dalahästen ger mig ett leende varje gång jag ser den och jag skickar en varm tanke till honom. Jag garanterar dig att det hade inget av mina exempel gjort om det hade varit pengar jag fick istället för prylarna för då hade det inte funnits något att minnas och inget som hade triggat igång ett minne. 

Ser du verkligen inte skillnaden på att köpa en lila tröja till någon man vet avskyr lila jämfört med att köpa en tröja man tror att någon skulle gilla även om färgen bara råkade vara nummer två eller tre av favoritfärgerna? 

Det är också skillnad på att försöka ge något man tror någon vill ha jämfört med att beta av en önskelista. Man kan ju vända på frågan också; måste ungarna alltid få exakt vad dom önskar sig varje jul och födelsedag av alla som ger presenter? 

Jag vet inte varför du jämnställer att inte ens försöka ge något ungen uppskattar bara för att man inte ger exakta prylen ungen önskar? Det är en önskan, inte en weborder, förhoppningsvis. 

Jag är också nyfiken på i vilka andra lägen du lär dina ungar att vara tacksamma för det dom får om inte vid högtidsdagar också? Det är väl ett ypperligt tillfälle att lära barn om tacksamhet oavsett vad dom fick?

Blev stackars lilla dagens ungar besviken för att hen inte fick stående ovationer för sin present och allt ljus hamnade på hen som hade lagt hela sin själ i presenten för att få bekräftelse från barnet? Ska vi skramla ihop till lite terapi för din självkänsla? Tänk att INGEN tänker på stackaren som GER presenterna. Tänk bara på bröllop, alltså dessa själviska människor som gifter sig och tror att hela den dagen ska handla om DOM - helgalet ju. När ska man annars lära dem tacksamhet om inte vid en sådan högtidsdag?

Av alla gnälltrådar som dryper av sårade egon var detta den värsta jag läst på FL. Då ska man ha i åtanke alla dessa återkommande beklagande incels - inte ens de kommer upp i den här nivån av självömkan.

Vad svamlar du om? 

Att du inte har koll på vad du själv skriver kom inte som en överraskning. Fullt upptagen med att gnälla över dagens ungar?

jag skrev det som en kommentar till ditt inlägg nummer 11 från 16:42 idag. 

Känner igen det och håller med dig. Tack och lov vet både mina barn och syskonbarn om att det är inte lönt att önska sig pengar från mig för jag ger inte det. Dom får önska sig det från folk som tycker att det är perfekt för då behöver som inte anstränga sig. Men jag ger det inte, på sin höjd har jag någon gång gett presentkort.

Vill inte jättegärna få pengar heller för det är ganska trist present och verkligen noll effort. Men såklart väldigt tacksamt ändå. Men sjukt tråkigt om alla ger det, jag vill ju öppna paket och känna att det är lite spännande