Kär i ev. narcissist

De flesta inser alldeles för sent att någon är narcissist. Du hävdar att du vet det redan nu och då får du faktiskt skylla dig själv. 

Jag får inte alls intrycket av att du har att göra med en narcissist och då har jag lämnat en man som fick diagnosen av kriminalvården. 

Mitt intryck är att du är uttråkad i din relation och söker lite spänning i tillvaron med en man som verkar vara en vanlig egoistisk skitstövel. Sådana finns det gott om. 

Lyssnar du på podden ?Älskade psykopat? också? Det är helt oseriöst och risken men sådan amatörpsykologi är just att man tolkar vanlig manipulation som tecken på en personlighetsstörning.  

Det är ett fullständigt helvete att råka ut för en person med narcissistisk personlighetsstörning och OM den här mannen mot förmodan skulle ha diagnosen så är ditt minsta problem vad ditt ?hjärta vill?. 

I mitt fall slutade det med våld, hot, x antal rättegångar, kontaktförbud och åratal av stalking. 

Du får det att låta som en dålig novell när narcissister är potentiellt farliga, våldsamma och som sagt ett helvete att bli av med. 

Jag har även gått igenom x antal vårdnads och umgängestvister med mitt ex. Om du på fullt allvar tror att den här mannen har narcissistisk personlighetsstörning är det helt sjukt och jävligt provocerande för någon med min erfarenhet att du frivilligt tänker dra in en sådan peson i dina barns liv. 

Nej, nu får du ta och skärpa dig. Du är en vuxen kvinna och kan inte bete dig som en betuttad fjortis. 

De flesta inser alldeles för sent att någon är narcissist. Du hävdar att du vet det redan nu och då får du faktiskt skylla dig själv. 

Ja du verkar ju inte läsa mina inlägg om mina erfarenheter av en person som de facto har narcissistisk personlighetsstörning. Jag kanske inte skriver det du vill läsa?

Det du beskriver verkar vara en vanlig omogen, egoistisk skitstövel. Personer med diagnosen NPS utgör mindre än 1 procent av befolkningen. Sedan finns det många människor som har narcissistiska drag, det har vi alla, mer eller mindre. 

När jag lämnade mitt ex hade jag kontakt med kvinnojour och polis och blev erbjuden skyddat boende. Jag tror inte att det kommer att bli aktuellt i ditt fall. 

Det är svårt att få någon avskedad i Sverige, beroende på var du jobbar. Spara alla sms, mejl etc mellan er. Om han skriver att han kommer att sabotera för dig på jobbet så har du svart på vitt att det handlar om en hämndaktion. 

Sluta läsa en massa poppsykologi på facebook och nätet. Du skrämmer bara upp dig själv. Problemet när folk håller på och diagnostiserar andra utan någon psykiatrisk utbildning är att man till slut inte tar personer med verklig personlighetsstörning på allvar, när man tror att var och varannan person har diagnosen. DET är farligt. 

Jag har erfarenhet av ett ex som har diagnostiserad  narcissistisk personlighetsstörning med psykopatiska drag och jag blir rätt trött på hur folk slänger sig med begreppet narcissist.
[...]

Ja du verkar ju inte läsa mina inlägg om mina erfarenheter av en person som de facto har narcissistisk personlighetsstörning. Jag kanske inte skriver det du vill läsa?

Det du beskriver verkar vara en vanlig omogen, egoistisk skitstövel. Personer med diagnosen NPS utgör mindre än 1 procent av befolkningen. Sedan finns det många människor som har narcissistiska drag, det har vi alla, mer eller mindre. 

När jag lämnade mitt ex hade jag kontakt med kvinnojour och polis och blev erbjuden skyddat boende. Jag tror inte att det kommer att bli aktuellt i ditt fall. 

Det är svårt att få någon avskedad i Sverige, beroende på var du jobbar. Spara alla sms, mejl etc mellan er. Om han skriver att han kommer att sabotera för dig på jobbet så har du svart på vitt att det handlar om en hämndaktion. 

Sluta läsa en massa poppsykologi på facebook och nätet. Du skrämmer bara upp dig själv. Problemet när folk håller på och diagnostiserar andra utan någon psykiatrisk utbildning är att man till slut inte tar personer med verklig personlighetsstörning på allvar, när man tror att var och varannan person har diagnosen. DET är farligt. 

Det är så sant det du skriver om att han alltid lever i misär. Jag har fått berättat för mig från folk som känner honom att han var så redan innan jag träffade honom första gängen (första gången träffades vi för 2 årsedan men haft mer intensiv kontakt i kanske 1 år). Började med djup intensiv vänskapsko och jag hade aldrig träffat ngn som förstod mig som han. Han var så mån om mig som person och superintressant av allt om mig. Ställde miljoner frågor. Jag visste inte vad narcissism var då utan började komma in på ämnet när jag började googla vissa av hans beteenden när han började förändras. 

Jag har känt varningsflagg innan och haft dålig magkänsla emellanåt men nu är det väldigt tydligt. Jag tänker alltid att det är omständigheter och jobbiga saker han hela tiden blir utsatt för som gör att han förändrats. Dels att jag inte gjort saker snabbt nog hemma hos mig och min egen separation. Händelser som han blir utsatt för på jobbet osv. 

Läste nånstans att ?den han är nu är den han egentligen varit hela tiden?. Sen ändras ju hans sk. Regler hela tide. Också och nu vill han knappt träffas alls när jag frågar. Men det kanske är nu jag ska ta tillfället i akt och köra silent treatment tillbaka och vänta på att han ska höra av sig först. 

Gjorde ett sånt test för ett tag sedan där jag inte svarade honom på typ 1 dygn och han blev så irriterad och skickade massa otrevlig och anklagande sms. Inte kul. 

Jag har verkligen mycket tack vare alla som svarat på mina inlägg tillsammans med en fantastisk vän som faktiskt är kvar kommit till insikt att jag måste bort. Utan att gå in på detaljer så tänkte jag bara lista mina rädslor först:

Hur gör jag? Min andra farhåga är att jag inte kommer fixa det för att mina känslor är så otroligt starka för honom. 

hur gjorde ni med liknande erfarenheter?

Jag har verkligen mycket tack vare alla som svarat på mina inlägg tillsammans med en fantastisk vän som faktiskt är kvar kommit till insikt att jag måste bort. Utan att gå in på detaljer så tänkte jag bara lista mina rädslor först:

Hur gör jag? Min andra farhåga är att jag inte kommer fixa det för att mina känslor är så otroligt starka för honom. 

hur gjorde ni med liknande erfarenheter?

Jag har verkligen mycket tack vare alla som svarat på mina inlägg tillsammans med en fantastisk vän som faktiskt är kvar kommit till insikt att jag måste bort. Utan att gå in på detaljer så tänkte jag bara lista mina rädslor först:

Hur gör jag? Min andra farhåga är att jag inte kommer fixa det för att mina känslor är så otroligt starka för honom. 

hur gjorde ni med liknande erfarenheter?

Ja du verkar ju inte läsa mina inlägg om mina erfarenheter av en person som de facto har narcissistisk personlighetsstörning. Jag kanske inte skriver det du vill läsa?

Det du beskriver verkar vara en vanlig omogen, egoistisk skitstövel. Personer med diagnosen NPS utgör mindre än 1 procent av befolkningen. Sedan finns det många människor som har narcissistiska drag, det har vi alla, mer eller mindre. 

Så hur definierar du narcissist? Det är ganska uppenbart att TS syftar på personlighetsstörningen. 

Mitt ex fick diagnosen narcissistisk personlighetsstörning med psykopatiska drag av kriminalvårdens psykiatriker när han satt på anstalt för grova våldsbrott så nej, jag har inte läst någon poppsykologi på facebook. 

Narcissim finns på en skala från hälsosamt självbekräftande (utan att man behandlar någon annan människa sämre), över till narcissistiska drag (där personen tycker att den ofta har rätt till vissa fördelar framför andra, utan att det finns några särskilda skäl för det i situationen) och till sist de som har en narcissistisk personlighetsstörning fullt ut. De sistnämnda har alltså den psykiatriska diagnosen. 

En vanlig bakgrund till att få diagnosen narcissistisk personlighetsstöring är att man som barn enbart blivit uppskattad när man har betett sig på sätt som gynnar förälderns eget självförtroende eller andra behov. Alltså fokus har till allra största delen legat på förälderns behov, inte på barnets behov. Barnet har fått mat och husrum, men all välvilja från föräldern har berott på om barnet betett sig på ett sätt som stärker föräldern. 

De flesta föräldrar har krav på barn som är i linje med barnets ålder. Men de gillar också barnet för dess egen skull. Vill hjälpa barnet på olika sätt, inte bara på sätt som gynnar dem själva. Kan vara snälla utan att att ha någon särskild baktanke med det (inte i syfte att manipulera barnet).

De flesta föräldrar misslyckas ibland med att vara bra, men när det gäller personer med narcissistisk personlighetsstörning talar vi om föräldrar som inte alls har något fokus på barnet. 

Det hela är mycket tragiskt och lämnar barnet utan någon riktig självkänsla. Barnet känner att det bara förtjänar att finnas till om det är duktigt och beundrat av föräldern (och sig själv). 

Sedan börjar barnet behandla andra på samma sätt som föräldern har gjort med  barnet.

Det finns ingen riktig värme i botten. Man använder andra människor enbart för sina egna psykiska/materiella behov.  Relationerna från narcissistens sida är ytliga.

Samtidigit finns det ofta en längtan efter något äkta i livet. En del kan engagera sig för någon viktig fråga i samhället t.ex.
Men de tar med sig sin personlighetsstörning in i det arbetet också.

Självkänslan är i grunden så låg så att minsta motgång blir jättesvår att hantera. Kan ibland resultera i rasande utbrott eller en stark vilja att ge igen även för mindre " oförätter" som narcissisten upplever.

Samtidigt blåser de upp sig själva om hur duktiga, framstående eller självuppoffrande de är, så att det är oproportionerligt mot det som de har åstadkommit.

När man umgås med dem får man en känsla av att inte riktigt bli sedd. (Om de inte är i färd med att manipulera en och därför berömmer en).

Innerst inne känner de sig små och blir ofta deprimerade längre fram i livet.

De kan gå i psykoterapi, men viker ofta av när de i terapin börjar börjar närma sig sin inre tomhet. Orkar inte slutföra. Det betyder inte att det är omöjligt, men det kräver både en stark vilja till förändring och en bra terapeut (som inte blir manipulerad). 

Jag skulle avråda från att vara tillsammans med en person med narcissistisk personlighetsstörning.

Partnen blir använd, på samma sätt aom narcissisten blev av föräldrarna som barn. Relationen är ytlig och man kan bli lämnad om man inte längre uppfyller narcissistens behov. Om man t ex blir sjuk eller inte är lika vacker eller framgångsrik längre.