Mammans nya partner, kommunikation, hur mycket rätt att få veta om barnen?

Alltså, jag skiter ju egentligen fullständigt i vad de två gör. Men när det involverar barnen vill jag säkerställa att de inte far illa. Och skulle nog gärna veta om barnen sover borta hos den här killen, dels eftersom mamman inte har körkort och dels för att den här killen bor så pass långt bort. Sen om de är på badhuset eller på lekland skiter jag fullständigt i. Men vill inte få ett samtal från skolan på en måndag där de undrar var mina barn är och sen inte ha en susning om var de är.

Ska man behöva ringa polisen? Missing people? Leta på bårhuset?

Vet att jag spär på tankarna men den här omställningen och hennes attityd skapar ju en del misstankar och oro tyvärr. 

Ta det lugnt, att han skulle hämta dina ungar på din vecka behöver du nog inte oroa dig för.
Han är nog snarare glad de barnfria veckorna för att slippa!

Om barnen är så stora att de går på fritids kan de ju själva berätta om sin mammavecka. 

Lugna ner dig, du verkar ha ett stort kontrollbehov. 

Ytterligare en person i relationen till barn, skapar ytterligare en relation som ökar möjligheten till missförstånd och förvirring.

Min erfarenhet, som inte är självupplevd, men vad andra berättat är att situationer som fungerat på ett sätt i samband med föräldrars träff av ny partner rätt plötsligt kan börja fungera annorlunda. Och det är ju det du beskriver när du nu inte längre får samma information som förr.

Jag tänker att man som förälder faktiskt gör klokt i att fundera på hur man behöver göra för att faktiskt kunna ha sitt föräldraansvar och att barnen har det bra.

Om barn inte dyker upp i skolan/fritids som planerat på den andres veckor hade jag i första hand informerat om vad jag vetat, och att det är andra förälderns vecka. Och också dubbelkollat att de försökt nå henne.

Sen hade jag på enklast möjliga sätt försökt få reda på att barnen är trygga. Och uppmärksamt den andre föräldern om vikten av att frånvaromeddela. Det är också rimligt att då också fråga om hur hen vill att man gör i liknande situationer. 

Krasst kan man ju faktiskt tänka att man naturligtvis inte alltid kan göra det den andre tycker, om hen exempelvis vill att man avvaktar i 3 dygn, så är det ju för långt ifrån vad jag personligen stått ut med. Sen tycker jag personligen att man behöver meddela sin chef om att situationen med barnen har ändrats och att det eventuellt faktiskt kan vara så att man behöver hantera något akut, utifrån att man har sämre koll på situationen. Samma sak bör man informera andra som kan hjälpa till om det behövs, såsom ens föräldrar/syskon/vänner.
Är barn lite större kan de ju också få egna telefoner. För då kan man nå dem direkt.

Sista men inte minst vill jag påpeka att det finns ett särskilt nödnummer 116 000, att ringa när man anmäler försvunna barn. Dit ringer man också om man påträffar barn som verkar vilse, och som kommit bort.

Du har väldigt liten rätt att få reda på något
Sen kan man tycka att mamman borde informera dig mera

Blir du väldigt orolig kring skola, häntning mm boka en tid på familjerätten 

Ja jag blir helt klart orolig. Den här grejen har hänt på tok för snabbt. De har knappt träffats i 2 månader och hon drar in barnen i relationen. Från att ha varit problemfritt fram till sommaren har det liksom blivit såhär. Tissel och tassel. 

Vad jag vill veta är ju vem som faktiskt har rätt att hämta barnen på skolan, och hur mycket jag som vårdnadshavare/förälder har att säga till om. Skickar hon sina kompisar var och varannan dag att hämta barnen, t.ex., hur ska skolpersonalen hålla reda på att det verkligen är rätt person?

Och nej, det här har inget med kontrollbehov att göra. Jag vill mina barns bästa, och den här situationen ger mig kalla kårar. Mamman vill inte ens berätta nånting om den här personen. Jag vet inte hur han ser ut ens. Skulle jag se en främmande man släppa in mina barn i en bil och åka iväg, klart som fan jag skulle springa och försöka stoppa det.

Jag har varit öppen hela tiden och berättat hur det går för barnen, om de varit sjuka, om vi åkt nånstans (kanske inte alla små jäkla lekparker i närheten). Har tagit ansvar även när de inte varit hos mig, även hämtat dem i vissa fall när hon inte kunnat, eller måste jobba över.

Det är väl klart det skapar en del funderingar. 

Klart det skapar funderingar men grundregeln är att under mammans dagar bestämmer hon och under dina du.

Känns detta för jobbigt boka en tid tillsammans på familjerätten 

Istället för att göra en höna av en fjäder på nätet så prata med barnens mamma. Lugnt och sansat och utan en massa om att du tror att hennes nya ska kidnappa era barn. 

Du måste förstå att ert umgänge efter uppbrottet inte skulle hålla om någon av er träffade en ny. Eller? På sikt kanske ni kan lära känna varandra allihop och ha en lättare relation men räkna inte med spelkvällar med exet och barnen, ni kan inte leka familj. 

Men prata med barnens mamma om att det hade känts bra att veta vem hon träffar för att veta vem som är en del av barnens liv. Inte för att kräva en massa .

Om hon inte är intresserad av att prata med dig så får du backa och vänta. 

Bra skrivet!

Vad som gäller kring att andra hämtar barnen är ju väldigt lätt att fråga fritids om. Här är grundregeln att man meddelar om det är nån annan än föräldrar eller de vanligast återkommande.

Händer det ofta att hon brister genom att missa att hämta barnen osv, eller vadå? 

Varför känner du att du behöver veta varje småsak om vad de gör eller var de är, när du inte har ansvaret?

Handlar inte om att jag vill veta varje småsak. Men eftersom jag inte känner personen i fråga så blir jag fundersam. Går ju jävligt mycket tankar i huvudet helt klart. Är ju inget jag bett om. Finns ju en anledning till att jag får dåliga vibbar av den här personen men det vill jag inte gå in på här.

Har hänt tillräckligt många gånger att de ringt från fritids när de inte fått tag på mamman. Kan vara försenad hämtning, sjuka barn, eller annat. Då lär ju jag gå in och ta den biten.

Ja jag förstår vad du menar. Det är en ny situation för båda. Har ju inte handlat om att leka familj. Vi har umgåtts som vänner, det har funkat utan bråk, barnen har varit nöjda. Jag har frågat vid några tillfällen om hon träffat nån eller så, men hon har inte varit intresserad har hon sagt. Om hon nu suttit och blåljugit eller om hon sprungit på nån gammal kärlek från lågstadiet på stan har jag ingen aning om. Men det kom ju så klart som en överaskning (nej jag är inte blind eller dum i huvudet, men går åt mycket energi åt att jobba, ta hand om hus och sitt eget liv och sina barn, alla är inte perfekta i huvudet)

Har ni delad vårdnad? Har du pratat med skolan?

Är något fel finns ju familjerätten men om ni har delad vårdnad har var och en rätt till sitt privatliv.

Svar ja, vi har delad vårdnad. Alltså. Jag förstår poängen att ha rätt till ett privatliv. Är inte det det handlar om. Det här har gått från i stort sett transparans till att plötsligt inte få veta ett skit.

Hon har i regel varit benhård med att jag inte får träffa barnen på sina veckor, men har ändå sett till att det när det är utvecklingssamtal eller läkarbesök dyka upp trots att det är mina veckor. Hon har ju inte alltid låtit mig närvara på läkarbesök t.ex. 

Kan ju naturligtvis inte porta henne men känner att hon utnyttjat det där, och är det så här inskränkt så vet jag inte vad hon kan ta till. Börjar hon utlämna bokade tider? 

Jag förstår att det här är en omställning för dig. Men jag tror du behöver backa några steg i vad du kan förvänta dig. Att vara skilda och ha delad vårdnad innebär inte att du ska ha full kontroll på deras vardag på mammans veckor. Så fundera över om du litar på att hon tar väl hand om barnen, om du kommer fram till att du gör det så backa och låt henne ta hand om hennes veckor på de sätt hon finner lämpligt. Du behöver inte veta vad dom gör eller vart dom åker, du kan lita på att barnen ändå har det bra. Om du däremot inte litar på att barnen har det bra på mammans veckor, kontakta familjerätten och försök prata fram ett upplägg som funkar för er båda. Men för både hennes och din skull, är hon en fungerande vuxen,  låt henne ta ansvaret själv på sina veckor. Du behöver inte gå in och rädda upp nånting.

Andas. Håll fred.

Ingen vinner på att du är inne och rotar i hennes sätt att sköta barnen, eller ha synpunkter på den nya mannen. 

Ha allt fokus på barnen, att de inte på allvar far illa. De far inte illa av att någon annan hämtar dem ibland, eller att den som ska hämta är försenad. Sånt händer i alla familjer.

Du bör nog rikta ljuset mot ditt nya fria liv, träffa folk, kanske bli kär igen.

Ok. Om du ska ta upp detta med henne tror jag det är strategiskt smartast om du håller dig saklig till det du är verkligt orolig för och varför. 
Väv inte in att det känns svårt att inte veta om de varit hos en kompis under hennes vecka. Eller att han skulle kidnappa barnen om du inte har verklig grund för det. 

Förstår. Men för barnens och husfridens skull kanske är bäst att du tar läkarbesök och utvecklingssamtalen på dina veckor och hon på sina. Kanske ni rentav kan dela upp utvecklingssamtalen så att ni båda går men talat med olika lärare?