Min man är alkolist

Det kan bara bli bättre om han själv vill sluta. Tyvärr, ingen annan kan motivera honom tillräckligt starkt för att sluta så att det räcker hela vägen fram.

Till och med de som vill sluta har en lång väg att gå, ofta med något återfall på vägen också. 

Betänk att det finns alkoholister som dricker upp pengarna som skulle gå till mat till deras egna barn. Som dricker så att de förlorar hus och arbete.

Det finns anhöriggrupper som vänder sig till närstående till människor som dricker alltför mycket.

Ibland kan arbetet ordna behandling till arbetstagare som har problem med spriten. Men då måste han vända sig till HR. 

Vårdcentralen kan också remittera till behandling. Det ska finnas nya mediciner som minskar suget. 

Och det finns förstås olika organisationer där den alkoholberoende kan gå på möten för att få stöd i sin nykterhet. Men allt kräver ett eget initiativ och en vilja från den alkoholberoende själv. 

Min man är alkolist. Han dricker varje dag, värst på helgerna. För att ge en liten bild av hur mycket det kan bli så ser det ut ungefär såhär. Till helgen köper han 2 bag in box plus 8-10 starköl. Innan söndag kväll är dom slut. Under veckorna blir det som minst 1-2 starköl varje kväll. Ofta mer. Vi kan inte ha någon sprit hemma. Han dricker upp rubbet. 

Han sköter sitt jobb. Har mycket vänner och är social. Kör nästan aldrig bil längre för han är inte nykter. Jag hatar hans drickande och funderar på att lämna honom. Känns som hela hans tillvaro kretsar kring spriten och Systembolagets öppettider.  När jag tagit upp det säger han att han vill sluta men gör inget åt det. 

Finns det någon här som har erfarenhet av att leva ihop med en alkolist? Finns det ens någon chans att han kan bli av med beroendet. Jag älskar personen han är när han inte dricker, men den personen vet jag inte om jag kan få tillbaka. Behöver råd.

Läste någonstans i tråden att kvinnan ska stötta för att alkoholism är en sjukdom. Måste säga att jag blev illamående av det inlägget!

Må va att alkoholism är en sjukdom men det är alkoholisten som måste vilja bli frisk och göra jobbet för att bli nykter.

Under hela min uppväxt hade jag en alkoholist i min närhet. Min morfar söp som en idiot. Jag har sett honom stötta väggar, vara elak mot mina föräldrar, vråla att vi vill döda honom, bjuda mig som 18 åring på vodka för att han inte ville dricka ensam.
Varje högtid var likadan. Morfar satte sig vid kortänden utav bordet med en flaska vodka som han tvingade min pappa hälla upp till alla.

Det var vidrigt!

Och man ursäktade det äckliga beteendet med att morfar levt ett svårt liv till att man ska repsektera äldre osv. 

Är man alkoholist och inte väljer att jobba på att bli nykter har man inget i min närhet att göra! Väljer man att göra jobbet för att bli nykter då får man 100% stöd från min sida. 

Mitt tips. Läs på. Skaffa dig förståelse både för honom och dig. AA har bra information för anhöriga. 

Har ni barn ihop så "blir du aldrig av med honom" för det är alltid deras pappa. 

Du är medberoende. Därför behöver du läsa på och få tips och råd. 

Oavsett om du packar och drar eller väljer att stanna så behöver du kött på benen för att stå stadigt i dig själv. Det viktigaste du har är inte han, det är du och du behöver vara trygg och stadig i dig själv. Läs på, samla information. Se till att du har vänner och familj som förstår att du behöver hjälp utan att outa dig om du inte vill det ännu. Personer där det finns trygghet att bara vara. 

Sedan är det väl dags för anonyma tips till arbetet? 

Förstår hans kompisar hur illa det är eller är de likadana? Kanske kan få en ögonöppnare hos någon av kompisarna? 

Läs på och hitta din trygghet för vilket beslut du tar.

Mitt tips. Läs på. Skaffa dig förståelse både för honom och dig. AA har bra information för anhöriga. 

Har ni barn ihop så "blir du aldrig av med honom" för det är alltid deras pappa. 

Du är medberoende. Därför behöver du läsa på och få tips och råd. 

Oavsett om du packar och drar eller väljer att stanna så behöver du kött på benen för att stå stadigt i dig själv. Det viktigaste du har är inte han, det är du och du behöver vara trygg och stadig i dig själv. Läs på, samla information. Se till att du har vänner och familj som förstår att du behöver hjälp utan att outa dig om du inte vill det ännu. Personer där det finns trygghet att bara vara. 

Sedan är det väl dags för anonyma tips till arbetet? 

Förstår hans kompisar hur illa det är eller är de likadana? Kanske kan få en ögonöppnare hos någon av kompisarna? 

Läs på och hitta din trygghet för vilket beslut du tar.

Först måste TS bestämma om hon vill fortsätta relationen eller inte, samt i vilken grad hon är beredd att i så fall stötta honom genom den långa och jobbiga resa han förmodligen har framför sig, OM han söker hjälp.

Kan, vill och orkar hon vara det stödet? Är hon beredd på återfall? Om inte, är det kanske bättre att lämna. Beroendesjukdomar är inte att leka med, och man har ingen skyldighet att stanna och kasta bort sitt eget liv för att (eventuellt) rädda en annan människa. Det spelar ingen roll hur synd det är om alkoholisten. Det är ännu mer synd om partnern om det går för långt.

Vill han inte ens söka hjälp, ens med ditt stöd TS, är det tyvärr dödsdömt. Då kan du lika gärna separera på en gång. Men är han beredd att förändras med din hjälp, kan du ge ert förhållande en chans till, om du tror att du orkar vara den hjälpen och det stödet. 

Om din man har ett stabilt yrke han trivs med och många goda vänner som du säger så är ju chanserna goda för att han ska kunna ta sig ur missbruket.

De flesta som blir alkoholmissbrukare har ju i regel problem med jobbet och svagt socialt nätverk vilket bara bidrar till missbruket och utanförskapet. 

Det som skulle kunna få din man att tippa över helt är ju om han drabbas av någon svårighet, blir av med jobbet ex. 

Tycker som andra här att du ska vara tydlig mot din man att han måste sluta dricka men du måste också vara mjuk och förstående. 

Slutar han inte bör du lämna.