• Anonym (Barnmat nej tack)

    Vuxna med barnsliga smaker

    Vuxna över 20 år som gillar barnsliga smaker, har de fastnat mentalt i mellanstadiet? Jag förstår inte vuxna som inte äter tex skaldjur eller annan ?fin? vuxenmat utan äter saker som anses barnsligt. 


    Tex om man äter spagetti och köttfärssås, inte äta lite vuxnare tillbehör som tex parmesanost utan ska ha ketchup till. Eller vuxna som inte äter skaldjur som sagt. Har träffat två kvinnor och en man som aldrig ätit en räkmacka? Det handlar inte om att man måste bli en torr gubbe som bara dricker rödvin och lyssnar på P1, men någon slags mognad kan man väl kräva? När vuxna människor bara konsumerar förenklad, sockrad kultur utan djup, utan nyfikenhet, utan vilja att utmanas.

    Samma med godis och desserter egentligen. I min värld så ska vuxna klara av desserter med tex kaffe eller liknade i, och inte äta tresmakers glass från GB. Imorgon har jag bjudit hem lite folk och har sagt att barnsliga smaker inte är välkomna. Någon annan som stör Sig på detta?

  • Svar på tråden Vuxna med barnsliga smaker
  • Anonym (Håller med)
    Heggesippus skrev 2026-01-03 09:05:11 följande:

    Det finns inga normala klädkoder i kyrkan idag. Det är familjerna själva som besämmer vilka kläder som ska gälla. Många väljer ljus klädsel.

    Och om någon får det infama infallet att bjuda in mig till en surströmmingsskiva får de faktiskt se till att det finns något annat att äta, typ köttbullar eller korv. Med ketchup och senap!


    Det där stämmer inte, sluta! "Ljus klädsel" är en accepterad klädkod, ja, men den innebär inte vulgär eller slummig klädsel för det. 

    Du har missuppfattat saker. I kyrkan bestämmer kyrkoherden. Människor som väljer att hålla sina förrättningar där - dop, konfirmation, bröllop, begravning - måste förhålla sig till att de befinner sig just i kyrkan. De kan inte göra som de vill - och detta gäller även t.ex. musikvalet. Det måste godkännas av begravningsprästen, som i sin tur har sina riktlinjer ifrån kyrkoherden, som har sina riktlinjer ifrån stiftets biskop, som har sina riktlinjer ifrån Ärkebiskopen. 

    Det är inte så att de som väljer en förrättning i kyrkan lånar eller hyr kyrkan som om den vore vilken lokal som helst, och sedan kan göra vad de vill i lokalen under den tiden. Förrättningarna är nämligen gudstjänster, som prästen lägger in t.ex. begravningsritualen eller dopritualen i. Men det är i grunden gudstjänster med alla de vanliga inslagen, t.ex. bön, trosbekännelsen, välsignelsen, psalmsång. Därför är också vem som helst välkommen in att delta, utan att vara bjuden av de anhöriga till den döde, dopbarnet etc.. Även för dessa eventuella främmande gudstjänstdeltagare, måste den dödes anhöriga, vänner o.s.v. visa respekt.

    Vill man göra som man vill, så finns det idag möjlighet att hålla en borgerlig begravning i någon annan form av lokal. Personen kan ändå gravsättas på en kyrkogård.
  • Heggesippus

    Tack. 
    Jag har varit präst i dryga 30 år och tjänstgjort i olika former under utbildning. vikarie och fast anställd  i 7 olika pastorat i ett och samma stift. Ingenstans har kyrkoherden bestämt vilken klädsel som gäller för anhöriga vad gäller förrättningar eller gudstjänstbesökare. Och nej, vare sig i begravnings- eller vigselritual ingår trosbekännelsen. Det är korrekt att den präst som officierar vid förrättningen har sista ordet vad musik och psalmer beträffar men vilken klädsel som de som kommer till kyrkan - oavsett om det är gudstjänst eller begravning - är inget som vare sig kyrkoherde eller förrättningspräst bestämmer över eller ens kan styra. Tvärtom kan jag tycka att om en avliden aldrig har sett ett barn eller barnbarn i kostym känns det lite märkligt om den personen bara för begravningens skull ska dyka upp i en dylik. 


    Jag kan säga att det har ändrats under de tre decennier jag tjänstgjort, det är allt fler som kommer i vardagsklädsel, Det är inte självklart att närmast sörjande har vit slips eller ens kostym och det är inget som kyrkoherde eller präst har befogenhet att bestämma över. Det är helt upp till anhöriga. 


     

  • EnAnonumius
    Anonym (Håller med) skrev 2026-01-03 08:17:10 följande:
    Nja. Klart att man är där för att hedra den döde - men man är inte hemma hos sig för det, eller i någon replokal. Man är i en kyrka, och då måste man även visa respekt för Kyrkan som idé - vare sig man är troende eller inte, man har ju VALT att gå dit -, prästerna och andra som arbetar där (inte bara begravningsprästen), församlingsborna o.s.v., för att inte tala om den dödes andra släktingar och vänner, som kanske inte alls är OK med rocken (whatever). 

    Det GÅR ju att följa de normala reglerna för begravning i en kyrka, och antingen före eller efter ha en sammankomst med valfri klädsel någon annanstans. Alla begravningsgäster måste inte heller vara på samma mottagning efteråt, utan där kan man dela upp det efter smak och preferenser. 
    Man kan respektera kyrkan som idé (oavsett om man är troende eller inte) även om man inte anamma klädkoden "kostym" ..  

    Den enda klädkoden jag hart stött på när det kommer till kyrkor från präster och/eller kyrkvaktmästaren är att man skal vara "hel och ren". 
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Laura)
    Anonym (Håller med) skrev 2025-12-30 15:33:05 följande:
    Fast det påverkar ju, om man har stått ett par timmar vid spisen och lagat riktigt god mat efter ett avancerat recept. Och sedan ger gästerna det en misstänksam blick, plockar bort garnityr som t.ex. ett par örtkvistar på biffen, och säger "Har du ingen ketchup?" (Detta är min exman.)
    "Riktigt god mat" enligt dig ja.
    Det är bara att gratulera ditt ex till just det. Att vara ditt ex.
    Anonym (Håller med) skrev 2025-12-30 16:13:41 följande:
    Jomen så var det med min exman också. Det var likadant över hela linjen, han ville aldrig lära sig något nytt, utmana sig. Vad jag än föreslog att vi skulle göra - klätterkurs, överlevandskurs, seglingskurs, rida på islandshästar... så tyckte han att det var jobbigt, menlingslöst och onödigt.

    Jag föreslog att vi skulle läsa noveller, och sedan diskutera dem - men det såg han heller ingen mening i. Varför läsa noveller när det finns TV-serier och dataspel, liksom? Han förstod inte varför jag började med akvarellmålning eller keramik - jag var ju ändå för gammal för att "bli något" på det? Han ville inte resa utomlands, för det var bara jobbigt, en gång reste vi men då blev det bara ett typiskt grisfestställe. Och även där gnällde han hela veckan att han hade tråkigt, han ville hem till datorn (det här var före dumbfånernas tid). 

    Han ville för övrigt inte heller dricka vin eller öl, inte av moraliska eller religiösa skäl (som jag skulle ha respekterat, ja rent av högaktat), utan för att det smakar "surt" respektive "beskt". Och han ville inte ta den tiden, som det tar att vänja sig. Det skulle vara läskeblask. "Sött och gott, sött och gott." Samma sak med kaffe. När vi var bortbjudna någonstans måste värdinnan gå och hämta saft åt honom, när vi andra drack kaffe, och jag skämdes ihjäl. 
    Återigen... så olika som ni är. Varför var ni ens ett par från början?

    Läsa noveller? 
    Klätterkurser?
    Plus det andra...

    Jag har full förståelse för ditt ex faktiskt. Hoppas att han hittat någon som passar honom bättre. Borde inte vara så svårt.

    Varför måste han vänja sig vid drycker han ogillar? För att det ska passa dig?
    Anpassade du dig till honom? Det verkar då iaf inte som det.
    Anonym (Håller med) skrev 2025-12-30 18:24:16 följande:
    Läskedryck passar inte till finare mat. Som sagt, min exman var också så där. Jag hade kanske stått och slavat med någon rätt ur franska köket i flera timmar, som jag ville äta tillsammans med ett utvalt, passande vin eller - om man inte ville ha alkohol just då - vatten. För vatten går alltid bra, både kranvatten och mineralvatten, det krockar inte med smakerna i någon mat - vilket söta läskedrycker gör. 

    Samt dukat fint med vit duk, kristallglas, silverbestick, rosor i en vas. 

    ...och så säger han: "har du ingen ketchup?", "har du ingen cola?". Då tappar man lusten att anstränga sig. 

    Vad som passar till vad avgör man faktiskt själv. Ingen tvingar dig att dricka läsk till maten, men låt dem som vill göra det i fred.
    Anonym (Håller med) skrev 2026-01-01 12:55:19 följande:
    Råbiff är dock inget måste att äta, tycker jag. Det är gott men det finns risker med det, p.g.a. att bakterier sprider sig så fort i köttfärs, och att sedan äta den rå... nä.

    Det kräver att man känner värdinnan och vet att hon vet vad hon gör. T.ex. går det inte att köpa köttfärsen i affären, för det går inte att lita på deras hygien. Utan man måste i så fall ha en egen köttkvarn, som man desinficerar innan med kokhett vatten innan man mal köttet, och detta ska ske mycket snart innan biffen serveras, för även i kylskåpet växer bakterierna till sig (även om det går långsammare).  

    Jaha minsann, då är det ok för överstinnan att avböja. Wow alltså!

    -----------

    Och sen fick du fakta från en präst! Drömmer
  • Anonym (Pommes duchesse)
    Anonym (Helan) skrev 2026-01-02 16:33:59 följande:
    Man bara för att du vet ett föräldrapar som inte hjälpte sin son betyder det knappast att ingen gör det. De flesta med den här sortens problem (och deras föräldrar) kämpar ständigt. Det är inte kul att drabbas av den sociala utfrysning och idiotförklaring folk som du ägnar sig åt. De allra, allra flesta vill inget hellre än att fungera normalt och kunna delta i middagar, åka på resor och konferenser mm utan en massa problem. 
    Jag har inte skrivit att jag skulle lämna en familjemedlem hemma, det påståendet var det andra som pådyvlade mig. Familjen väljer man inte och då gäller andra typer av ansvar tycker jag. Men jag vet iofs även familjer som har diagnosbarn som de tycker det är snällare att låta stanna hemma vissa resor. 

    Att släpa med sig personer som man vet inte skulle uppskatta en resa (oavsett om skälet är maten, aktiviterna eller bara värmen) är väl generellt rätt dumt, eller tycker du inte?
  • Lenanyberg

    Mat och vinsnobbar är skitjobbiga tycker jag. Dom tror att dom är bättre människor bara för att dom äter/dricker vissa saker. Hur barnsligt är inte det.

  • Anonym (Ketchup)
    Lenanyberg skrev 2026-01-04 10:14:30 följande:

    Mat och vinsnobbar är skitjobbiga tycker jag. Dom tror att dom är bättre människor bara för att dom äter/dricker vissa saker. Hur barnsligt är inte det.


    Får direkt associationer till Bengt Frithiofsson som alltid skulle beskriva dryckena. "En chardonnay med musstig karraktärr".
  • Anonym (Håller med)
    Heggesippus skrev 2026-01-03 10:13:13 följande:

    Tack. 
    Jag har varit präst i dryga 30 år och tjänstgjort i olika former under utbildning. vikarie och fast anställd  i 7 olika pastorat i ett och samma stift. Ingenstans har kyrkoherden bestämt vilken klädsel som gäller för anhöriga vad gäller förrättningar eller gudstjänstbesökare. Och nej, vare sig i begravnings- eller vigselritual ingår trosbekännelsen. Det är korrekt att den präst som officierar vid förrättningen har sista ordet vad musik och psalmer beträffar men vilken klädsel som de som kommer till kyrkan - oavsett om det är gudstjänst eller begravning - är inget som vare sig kyrkoherde eller förrättningspräst bestämmer över eller ens kan styra. Tvärtom kan jag tycka att om en avliden aldrig har sett ett barn eller barnbarn i kostym känns det lite märkligt om den personen bara för begravningens skull ska dyka upp i en dylik. 


    Jag kan säga att det har ändrats under de tre decennier jag tjänstgjort, det är allt fler som kommer i vardagsklädsel, Det är inte självklart att närmast sörjande har vit slips eller ens kostym och det är inget som kyrkoherde eller präst har befogenhet att bestämma över. Det är helt upp till anhöriga. 


     


    I så fall är det olika i olika delar av landet, troligen även olika i vissa stadsdelar i de stora städerna i förhållande till församlingar på landsbygden. 

    Du kan ha rätt i att det är så där du arbetar, men då svarar jag: det här är en del i var SvK har gått fel, och en orsak till att de tappar medlemmar. De tror att de kan hålla kvar medlemmar - eller vinna nya - genom en "anything goes"-attityd. Inget är längre rätt eller fel, inte heller om det står i Bibeln att det är det. Samboförhållanden är OK och även mycket lösare förbindelser än så, abort är OK, homovigslar är OK, könsstympning av pojkar är OK, kvinnliga präster är OK, till och med homosexuella präster är OK. Och slarvig, slampig klädsel vid de stora kyrkliga högtiderna, liksom de stora högtiderna i livet som firas i kyrkan - är också OK. 

    ...men det funkar inte så, ni vinner inga medlemmar så. För NÄR människor är redo att söka upp en kyrka, så är det för att de söker svaren på vad som är rätt och fel. De VILL HA rättesnören och fasta ramar. Inte en präst som jamsar med och låter familjerna sjunga snapsvisor på begravningen eller bröllopet, eller dirigera var han ska stå under förrättningen så att de ska få bra bilder. "Allt för kunden"...

    Detta började för övrigt redan när jag konfirmerade mig, för ganska länge sedan nu. Vi konfirmander ville ha ett riktigt förhör, våra föräldrar ville ha ett riktigt förhör - som det alltid har varit. Men prästen - en kvinna förstås - menade att detta var gammeldags, att det numera inte skulle behövas någon "prestation" för att bli konfirmerad... I stället fick vi spela upp en fånig pjäs i kyrkan, och att ha en roll i den var också frivilligt. 

    ...och när min dotter gick i Miniorerna, så hade prästen - ja en kvinna det också såklart - gett barnen nattvarden. Långt före konfirmationsåldern. Fastän själva GREJEN med konfirmationen är att det ska vara den första nattvardsgången. När min dotter redan hade fått nattvarden - som för henne bara blev lite kex och saft - så tappade den sin kraft, och när hon blev gammal nog att konfirmera sig så såg hon ingen mening. Det ändrade ju ingenting längre. 
  • Anonym (Ria)
    Anonym (Håller med) skrev 2026-01-04 15:22:32 följande:
    I så fall är det olika i olika delar av landet, troligen även olika i vissa stadsdelar i de stora städerna i förhållande till församlingar på landsbygden. 

    Du kan ha rätt i att det är så där du arbetar, men då svarar jag: det här är en del i var SvK har gått fel, och en orsak till att de tappar medlemmar. De tror att de kan hålla kvar medlemmar - eller vinna nya - genom en "anything goes"-attityd. Inget är längre rätt eller fel, inte heller om det står i Bibeln att det är det. Samboförhållanden är OK och även mycket lösare förbindelser än så, abort är OK, homovigslar är OK, könsstympning av pojkar är OK, kvinnliga präster är OK, till och med homosexuella präster är OK. Och slarvig, slampig klädsel vid de stora kyrkliga högtiderna, liksom de stora högtiderna i livet som firas i kyrkan - är också OK. 

    ...men det funkar inte så, ni vinner inga medlemmar så. För NÄR människor är redo att söka upp en kyrka, så är det för att de söker svaren på vad som är rätt och fel. De VILL HA rättesnören och fasta ramar. Inte en präst som jamsar med och låter familjerna sjunga snapsvisor på begravningen eller bröllopet, eller dirigera var han ska stå under förrättningen så att de ska få bra bilder. "Allt för kunden"...

    Detta började för övrigt redan när jag konfirmerade mig, för ganska länge sedan nu. Vi konfirmander ville ha ett riktigt förhör, våra föräldrar ville ha ett riktigt förhör - som det alltid har varit. Men prästen - en kvinna förstås - menade att detta var gammeldags, att det numera inte skulle behövas någon "prestation" för att bli konfirmerad... I stället fick vi spela upp en fånig pjäs i kyrkan, och att ha en roll i den var också frivilligt. 

    ...och när min dotter gick i Miniorerna, så hade prästen - ja en kvinna det också såklart - gett barnen nattvarden. Långt före konfirmationsåldern. Fastän själva GREJEN med konfirmationen är att det ska vara den första nattvardsgången. När min dotter redan hade fått nattvarden - som för henne bara blev lite kex och saft - så tappade den sin kraft, och när hon blev gammal nog att konfirmera sig så såg hon ingen mening. Det ändrade ju ingenting längre. 
    Nej du, det är samma regelverk tvärtöver. Precis som att det är samma lagar som gäller i Lappland som i Skåne.

    Du är för övrigt mer bakåtsträvande än någon människa jag stött på, till och med min salig mor som var född i början på 30-talet såg med blida ögon på det du tycker är så hemskt som kyrkan anammat. Med undantag för könsstympning.
    Jag tycker som min mamma för övrigt och vad jag förstått så är vi i någorlunda samma ålder, lite drygt 60.

    Hur lider du av att samkönade får gifta sig med en homosexuell kvinna som präst?
    Kan du vara snäll och förklara det?
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Ria) skrev 2026-01-04 15:57:54 följande:
    Nej du, det är samma regelverk tvärtöver. Precis som att det är samma lagar som gäller i Lappland som i Skåne.

    Du är för övrigt mer bakåtsträvande än någon människa jag stött på, till och med min salig mor som var född i början på 30-talet såg med blida ögon på det du tycker är så hemskt som kyrkan anammat. Med undantag för könsstympning.
    Jag tycker som min mamma för övrigt och vad jag förstått så är vi i någorlunda samma ålder, lite drygt 60.

    Hur lider du av att samkönade får gifta sig med en homosexuell kvinna som präst?
    Kan du vara snäll och förklara det?
    JAG lider inte av det, eftersom jag inte är troende och inte går i kyrkan. Men jag tycker synd om dem som ÄR verkligt troende, och måste jamsa med i det här nu för att vara välkomna i kyrkan. Tror du att Jesus skulle ha varit OK med homovigslar, kvinnliga präster, homosexuella präster och aborter? Fråga dig det själv först. Det finns s.a.s. en ANLEDNING till att den stora, världsvida, ursprungliga Katolska kyrkan inte tillåter något sådant. 

    Det tror inte jag nämligen, för då hade han hållit en predikan och förklarat att han tyckte så, och så hade han välsignat något gullligt bögpar och utsett sex manliga och sex kvinnliga lärljungar att ge sig ut i världen och predika Evangelium. Och att han inte skulle ha försvarat aborter är självklart. 

    Det finns gränser för hur mycket man kan "modernisera" en religion - hur långt ifrån den religionens heliga skrifter man kan gå i moderniseringens namn. 
  • Anonym (Glassbomb)

    Hur gick det TS? Blev det en lyckad middag? 

  • Anonym (XXX)
    Anonym (Håller med) skrev 2026-01-04 15:22:32 följande:
    I så fall är det olika i olika delar av landet, troligen även olika i vissa stadsdelar i de stora städerna i förhållande till församlingar på landsbygden. 

    Du kan ha rätt i att det är så där du arbetar, men då svarar jag: det här är en del i var SvK har gått fel, och en orsak till att de tappar medlemmar. De tror att de kan hålla kvar medlemmar - eller vinna nya - genom en "anything goes"-attityd. Inget är längre rätt eller fel, inte heller om det står i Bibeln att det är det. Samboförhållanden är OK och även mycket lösare förbindelser än så, abort är OK, homovigslar är OK, könsstympning av pojkar är OK, kvinnliga präster är OK, till och med homosexuella präster är OK. Och slarvig, slampig klädsel vid de stora kyrkliga högtiderna, liksom de stora högtiderna i livet som firas i kyrkan - är också OK. 

    ...men det funkar inte så, ni vinner inga medlemmar så. För NÄR människor är redo att söka upp en kyrka, så är det för att de söker svaren på vad som är rätt och fel. De VILL HA rättesnören och fasta ramar. Inte en präst som jamsar med och låter familjerna sjunga snapsvisor på begravningen eller bröllopet, eller dirigera var han ska stå under förrättningen så att de ska få bra bilder. "Allt för kunden"...

    Detta började för övrigt redan när jag konfirmerade mig, för ganska länge sedan nu. Vi konfirmander ville ha ett riktigt förhör, våra föräldrar ville ha ett riktigt förhör - som det alltid har varit. Men prästen - en kvinna förstås - menade att detta var gammeldags, att det numera inte skulle behövas någon "prestation" för att bli konfirmerad... I stället fick vi spela upp en fånig pjäs i kyrkan, och att ha en roll i den var också frivilligt. 

    ...och när min dotter gick i Miniorerna, så hade prästen - ja en kvinna det också såklart - gett barnen nattvarden. Långt före konfirmationsåldern. Fastän själva GREJEN med konfirmationen är att det ska vara den första nattvardsgången. När min dotter redan hade fått nattvarden - som för henne bara blev lite kex och saft - så tappade den sin kraft, och när hon blev gammal nog att konfirmera sig så såg hon ingen mening. Det ändrade ju ingenting längre. 

    Förlåt, men vad fanken har kyrkan med abortfrågan att göra? 


    Och vad folk gör och sjunger på sina sammankomster efter begravningen eller vigsel är för tusan inget kyrkan har med att göra. 


    Det lustiga är dessutom alla dessa konservativa präster som inte lever som de lär, men läxa upp andra ska de minsann göra. Snacka om hyckleri. Har du någon gång funderat på varför så många lämnat Svenska kyrkan?

  • Heggesippus

    "I så fall är det olika i olika delar av landet, troligen även olika i vissa stadsdelar i de stora städerna i förhållande till församlingar på landsbygden. "


     Svar nej. Svenska kyrkan regleras av Kyrkoordningen och vad gudstjänster och förrättningar beträffar, den svenska Kyrkohandboken. Det står ingenting om anhörigas/ familjers/ gudstjänstdeltagares klädsel i någon av dem. Kyrkoherde/ förrättningspräst har inget mandat att föreskriva vilken klädsel som anhöriga/ familjer väljer att ha. Om det sedan finns enskilda kyrkoherdar/ präster som försöker föreskriva det är en annan sak men de har ingen rätt till det. Fri klädkod för anhöriga/ gudstjänstdeltagare. 


      När det gäller stad kontra landsbygd brukar landsbygden vara mer konservativ men också där har det luckrats upp.  

    "Du kan ha rätt i att det är så där du arbetar, men då svarar jag: det här är en del i var SvK har gått fel, och en orsak till att de tappar medlemmar."


      Jag betvivlar storligen att det är på grund att familjer/ anhöriga själva får välja klädsel vid de familjehögtider de anordnar som gör att vi tappar medlemmar. Jag skulle tro att vi skulle tappa betydligt fler om vi skulle tvinga alla att ha högtidsdräkt för att de skulle få ha begravning/ dop/ vigsel i kyrkan.


      "Slarvig, slampig klädsel vid de stora kyrkliga högtiderna, liksom de stora högtiderna i livet som firas i kyrkan - är också OK. "


      Det är inte ok för oss som tjänstgör men vi har ingen rätt att tvinga deltagare som kommer dit som privatpersoner att anamma en viss klädkod. Det är upp till dem som väljer att komma och vad förrättningar beträffar, vilken klädkod den familj som bjuder in väljer att ha - högtids- ljus- ledig- det är inget kyrkoherde eller förrättningspräst har mandat att bestämma över, det är upp till varje familj.



    "...men det funkar inte så, ni vinner inga medlemmar så. För NÄR människor är redo att söka upp en kyrka, så är det för att de söker svaren på vad som är rätt och fel. De VILL HA rättesnören och fasta ramar. Inte en präst som jamsar med och låter familjerna sjunga snapsvisor på begravningen eller bröllopet, eller dirigera var han ska stå under förrättningen så att de ska få bra bilder. "Allt för kunden"..."

      Vad personer som kommer till kyrkan vill ha ut av gudstjänsten varierar lika mycket som det finns individer. När det gäller förrättningar är jag stenhård med att det ska vara minst två psalmer, vid vigsel och begravning minst två instrumentalstycken samt att handbokens ordning följs. Om anhöriga sedan önskar ytterligare musikstycken brukar jag tillmötes gå det så gott det går.


     Det har hänt att det har sjungits snapsvisor på bröllop men bröllop är festen som firas efter vigselakten i kyrkan. Själv har jag aldrig låtit mig dirigeras av någon fotograf, däremot har jag vid åtskilliga tillfällen dirigerat fotografer och varit tydlig med vad som är ok att göra och inte vid fotografering.


     ."..och när min dotter gick i Miniorerna, så hade prästen - ja en kvinna det också såklart - gett barnen nattvarden. Långt före konfirmationsåldern. Fastän själva GREJEN med konfirmationen är att det ska vara den första nattvardsgången."


     Svar nej. Konfirmation betyder "bekräftelse" och vad som bekräftas är dopet så det är inte första nattvardsgången som är "grejen" utan det är dopet. Kravet på konfirmation för att få ta emot nattvarden avskaffades 1979, däremot måste man vara döpt. Jag har för mig att Svenska kyrkan var ett av de få, om inte det enda samfund, som krävde konfirmation för nattvardsgång så det var för harmonisera med övriga kristna samfund som kravet för konfirmation för nattvardsgång togs bort.


     "JAG lider inte av det, eftersom jag inte är troende och inte går i kyrkan. "


     I så fall kanske du inte har så bra koll på vad gäller de förändringar som skett i kyrkan att utifrån bibelordet och Jesu lära och egna exempel bli mer inkluderande och följt med hur klädkoderna har förändrats med tiden. När det gäller förrättningar är det som sagt den familj som bjuder in som anger vilken klädkod som ska gälla och det finns inte reglerat i kyrkoordningen eller i någon kyrkohandbok så det kan inte kyrkoherden eller förrättningsprästen bestämma vilket var huvudfrågan..

  • Anonym (A)
    Anonym (Glassbomb) skrev 2026-01-04 18:34:24 följande:

    Hur gick det TS? Blev det en lyckad middag? 


    Vi får väl hoppas det.
  • Anonym (ingen tror väl på)
    Anonym (A) skrev 2026-01-04 19:54:09 följande:
    Vi får väl hoppas det.
    Med tanke på att "TS" uppdaterade när "Noll" borde varit upptagen med firande så ska vi inte göda den tanken med ketchup
  • EnAnonumius
    Anonym (Håller med) skrev 2026-01-04 15:22:32 följande:
    I så fall är det olika i olika delar av landet, troligen även olika i vissa stadsdelar i de stora städerna i förhållande till församlingar på landsbygden. 

    Du kan ha rätt i att det är så där du arbetar, men då svarar jag: det här är en del i var SvK har gått fel, och en orsak till att de tappar medlemmar. De tror att de kan hålla kvar medlemmar - eller vinna nya - genom en "anything goes"-attityd. Inget är längre rätt eller fel, inte heller om det står i Bibeln att det är det. Samboförhållanden är OK och även mycket lösare förbindelser än så, abort är OK, homovigslar är OK, könsstympning av pojkar är OK, kvinnliga präster är OK, till och med homosexuella präster är OK. Och slarvig, slampig klädsel vid de stora kyrkliga högtiderna, liksom de stora högtiderna i livet som firas i kyrkan - är också OK. 

    ...men det funkar inte så, ni vinner inga medlemmar så. För NÄR människor är redo att söka upp en kyrka, så är det för att de söker svaren på vad som är rätt och fel. De VILL HA rättesnören och fasta ramar. Inte en präst som jamsar med och låter familjerna sjunga snapsvisor på begravningen eller bröllopet, eller dirigera var han ska stå under förrättningen så att de ska få bra bilder. "Allt för kunden"...

    Detta började för övrigt redan när jag konfirmerade mig, för ganska länge sedan nu. Vi konfirmander ville ha ett riktigt förhör, våra föräldrar ville ha ett riktigt förhör - som det alltid har varit. Men prästen - en kvinna förstås - menade att detta var gammeldags, att det numera inte skulle behövas någon "prestation" för att bli konfirmerad... I stället fick vi spela upp en fånig pjäs i kyrkan, och att ha en roll i den var också frivilligt. 

    ...och när min dotter gick i Miniorerna, så hade prästen - ja en kvinna det också såklart - gett barnen nattvarden. Långt före konfirmationsåldern. Fastän själva GREJEN med konfirmationen är att det ska vara den första nattvardsgången. När min dotter redan hade fått nattvarden - som för henne bara blev lite kex och saft - så tappade den sin kraft, och när hon blev gammal nog att konfirmera sig så såg hon ingen mening. Det ändrade ju ingenting längre. 
    Det här får väl ändå klassas som de mest arroganta inlägget i denna tråden. Hur  kan man sjunka så lågt  och läxa upp en präst på "hur det ska vara" i en kyrka som icke troende? Och anse att man hare mer koll på hur det är i en kyrka, med b.la klädkoder, än en prälle?

    Jag själv är ateist, men skulle inte få för mig att sitta och läxa upp en prälle på hur det skall se ut på bröllop och begravningsgudstjänster, och övriga gudstjänster om b.la klädkoder. 
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Tow2Mater

    En lite rolig krönika Barn äter som vuxna ? vuxna som barn i Expressen idag  :) (av Jonas Cramby) 


    I dag är det dock något helt annat. Dagens ungdomar handlar virala kinesiska sjögrässnacks på den asiatiska matbutiken som lördagsgodis, beställer sin ?ramen utan svamp, men extra onsenägg, tack? samt har förvånansvärt starka åsikter om kimchi. De klagar högljutt om pho-soppan inte är ?tillräckligt kanelig?, blir chockerade om de serveras påsris från Uncle Ben?s och tycker att råbiff med trippelfriterade pommes är ?casual?. Och det sträcker sig allt längre ner i åldrarna. ?Han älskar rå tonfisk!? hörde jag en förälder utbrista om sin tvååring häromdagen. ?Allra helst ska det vara linfångad otoro.?


    Men samtidigt som den yngre generationen förvandlats till irriterande foodies har jag också märkt att vi vuxna, som en gång uppfostrade dem med våra smashburgarexperiment och napoletanska pizzaugnar, alltmer har börjat äta som barn. Vi dammar i oss ett glas O?boy och en limpmacka vid köksbänken, alldeles utpumpade efter att ha lagat traditionell bibimbap till barnens födelsedagskalas. Vi tar en snabb varmkorv mellan aktiviteter. Överlever på müsli, yoghurt, proteinshakes, ja allt som går snabbt och som man kan äta i bilen eller vid skrivbordet.

    Ja, i dag äter barn som vuxna och vuxna äter som barn. Det är kanske den mest omärkliga kulturförskjutning som skett i svensk vardagsmat de senaste tio åren. Dagens unga äter för att upptäcka världen. Vi vuxna för att överleva den. Sträck mig ketchupen, tack.

    Läs hela här:


    alltommat.expressen.se/artiklar/barn-ater-som-vuxna-vuxna-som-barn/
  • klyban
    Tow2Mater skrev 2026-01-06 01:57:33 följande:

    En lite rolig krönika Barn äter som vuxna ? vuxna som barn i Expressen idag  :) (av Jonas Cramby) 


    I dag är det dock något helt annat. Dagens ungdomar handlar virala kinesiska sjögrässnacks på den asiatiska matbutiken som lördagsgodis, beställer sin ?ramen utan svamp, men extra onsenägg, tack? samt har förvånansvärt starka åsikter om kimchi. De klagar högljutt om pho-soppan inte är ?tillräckligt kanelig?, blir chockerade om de serveras påsris från Uncle Ben?s och tycker att råbiff med trippelfriterade pommes är ?casual?. Och det sträcker sig allt längre ner i åldrarna. ?Han älskar rå tonfisk!? hörde jag en förälder utbrista om sin tvååring häromdagen. ?Allra helst ska det vara linfångad otoro.?


    Men samtidigt som den yngre generationen förvandlats till irriterande foodies har jag också märkt att vi vuxna, som en gång uppfostrade dem med våra smashburgarexperiment och napoletanska pizzaugnar, alltmer har börjat äta som barn. Vi dammar i oss ett glas O?boy och en limpmacka vid köksbänken, alldeles utpumpade efter att ha lagat traditionell bibimbap till barnens födelsedagskalas. Vi tar en snabb varmkorv mellan aktiviteter. Överlever på müsli, yoghurt, proteinshakes, ja allt som går snabbt och som man kan äta i bilen eller vid skrivbordet.

    Ja, i dag äter barn som vuxna och vuxna äter som barn. Det är kanske den mest omärkliga kulturförskjutning som skett i svensk vardagsmat de senaste tio åren. Dagens unga äter för att upptäcka världen. Vi vuxna för att överleva den. Sträck mig ketchupen, tack.

    Läs hela här:


    alltommat.expressen.se/artiklar/barn-ater-som-vuxna-vuxna-som-barn/

    Vad är det roliga?
    Kanske det är för att man inte har gett barnen barnmat?
    För äta som vuxna känns helt normalt.

    För hos oss fick barnen samma mat som oss så fort de var i ålder, och de äter allt och även testar massor av nytt från andra länder.

    En sak var lite komisk dock, och detta med smashburgare och hur man gjorde dessa för 15år sedan redan och sen blev en sak att säga i tid och otid.
    Eller som pulled pork var man väl 6-7 år före innan det blev en fluga.
    Och pho är väl ingen direkt fluga än, men den har  man gjort i säkert 10-15 år med.
    Och vad är smashburgare experiment för något?
    Undrar då det är så simpelt.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
Svar på tråden Vuxna med barnsliga smaker