• Anonym (TS)

    Vilken diagnos?

    Ursäkta långt inlägg men problemet ökar och jag vill försöka förstå. Har en vän som det blir svårare och svårare att umgås med pga psykisk ohälsa. Det är svårt att förstå problemet och då blir det svårt att veta hur man ska agera. 


     


    Upplever henne som lynnig. Hon kan plötsligt bli otrevlig och elak i tonen. Men är oftast vänlig och omtänksam. Svänger väldigt fort. Upplever också att hon säger en sak men agerar på ett annat sätt. Så hon blir väldigt motsägelsefull.

    Hon jobbar inte utan har någon sorts sjukpension (sedan länge). Lite svårt med sociala situationer? Stora reaktioner på små saker eller vad man ska säga. Hon blir oproportionerligt ledsen eller blir arg eller upprörd över till synes helt oviktiga saker. Samtidigt är hon jättesnäll sekunden efter?

    Exempel på situationer. Ibland när vi har bestämt något så bara avbokar hon med kort varsel. Då bara med ett mess. Hon ringer alltså inte ens. 


     


    Andra situationer. En gång vände hon i dörren och bara försvann utan ett ord när vi skulle äta lunch ett större sällskap. 


     


    Hon har även valt ibland att inte vara med men på ett helt OK sätt. Till exempel middagar. Det kan ju vara jobbiga situationer om man är känslig för sociala situationer. Så det känns mer förståeligt.


     


    Vid ett annat tillfälle blev hon halvt hysterisk över att hennes make tog fel paket i kylen. Det fanns två likadana paket av något helt oviktigt, typ smörgåsskinka? Han tog fel och det var en katastrof tydligen?


     


    Sen kan hon vara otrevlig och rent av elak till synes utan anledning. Det förstår jag inte. Hon blir så motsägelsefull. Nyckfull. Hon säger att hon vill umgås och sen blir hon elak när man föreslår något?


     


    Jag upplever henne även som stressad? Liksom allmänt uppstressad på något märkligt sätt? 


     


    Vad kan detta vara och framförallt hur ska jag agera? Vi ses redan rätt sällan men det blir ju problem så fort det är något. Samtidigt bjuder de in oss och hon är ju så gullig när hon är gullig så att säga.


     


    Maken hennes är ju snäll och så, men han slätar mest över hennes beteende. Han säger inte ifrån, misstänker att det skulle göra problemet ännu större. 


     


    Det jag vet är att hon haft depression och till och med försökt ta livet av sig vid något tillfälle. Hon har också berättat att hon hade ätstörningar som ung. Någon sorts terapi som är som en sorts KBT fast för känslokontroll har nämnts. Kommer tyvärr inte ihåg vad det hette.


     


    Just nu har jag backat då jag är en snäll person som blir ledsen av hennes elakheter. Men jag tänker att relationen kan fungera om jag förstår varför hon blir elak och kan undvika att hamna där? Tack du som läst ända hit.


     


    Råd någon?

  • Svar på tråden Vilken diagnos?
  • LiLi Olsson

    Om grannen skyfflar över sin snö på din tomt och uppfart o du på ett trevligt sett inte får ngn förbättring/respons. Är inte lagligt!!! Jag tvättade/sköljde av min bil på uppfarten. Blev glashalt till grannen, som inte kunde köra upp med sin elbil med friktionsdäck!! 

  • LiLi Olsson

    Om grannen skyfflar över sin snö på din tomt och uppfart o du på ett trevligt sett inte får ngn förbättring/respons. Är inte lagligt!!! Jag tvättade/sköljde av min bil på uppfarten. Blev glashalt för grannen, som inte kunde köra upp med sin elbil med friktionsdäck!! Men helt lagligt!!

  • Anonym (Nej)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-01 14:18:43 följande:
    Vilken diagnos?

     


    Just nu har jag backat då jag är en snäll person som blir ledsen av hennes elakheter. Men jag tänker att relationen kan fungera om jag förstår varför hon blir elak och kan undvika att hamna där? Tack du som läst ända hit.


     


    Råd någon?


    Varför ska du försöka undvika att hon blir elak? (Förutsatt att du inte gör något elakt såklart)

    Om hon vill umgås med folk så är det rimligtvis hon som får bete sig, det är hon som måste lära sig förstå hur en vanlig människa funkar, inte andras jobb att trippa på tå och "förstå henne" för att hon inte ska bli sur.

    Och stackars hennes kille som står ut med skiten.
  • Anonym (Nej)
    24karat skrev 2026-01-02 05:41:03 följande:

    Prinsessyndromet med ett slag i ansiktet av verkligheten.


    Jo faktiskt, om man bortser från att ursäkta hennes beteende med diagnoser hit och dit så är hon väl helt enkelt en förvuxen (kvinno)bebis
  • Anonym (TS)
    Anonym (Nej) skrev 2026-01-02 14:07:38 följande:
    Varför ska du försöka undvika att hon blir elak? (Förutsatt att du inte gör något elakt såklart)

    Om hon vill umgås med folk så är det rimligtvis hon som får bete sig, det är hon som måste lära sig förstå hur en vanlig människa funkar, inte andras jobb att trippa på tå och "förstå henne" för att hon inte ska bli sur.

    Och stackars hennes kille som står ut med skiten.

    Du är något på spåret. Jag tror nämligen inte att hon är elak eller nedlåtande för att vara det så att säga. Utan att hon reagerar så starkt för att något triggar. 


    Funderar lite på hennes tidigare ätstörningar. Flera situationer har uppstått i lite större sällskap där man ska äta mat.


    En stor del i att jag gärna vill få relationen att fungera är faktiskt mannen. Har känt honom mycket längre än frun. 

  • Anonym (TS)
    Anonym (Betty) skrev 2026-01-02 13:19:00 följande:
    Det är ingen "sjukdom" utan en personlighetsstörning. Den går alltså inte att bota eftersom det är en del av personligheten.

    Däremot kan man gå i en terapiform där man får lära sig hur man ska hantera dessa jobbiga känslor när de kommer. Kan säkert funka om den med bordeline har viljan själv.

    De med bordeline tycker ofta att det är synd om dem själva. Klassiska uttryck är "iiingen förstår mig och hur jag känner" (nej de flesta förstår faktiskt inte varför man måste bli hysterisk över fel skinkpaket så där har de i och för sig rätt) eller "varför ska alltid just jag råkade ut för det här".

    De kan å ena sekunden vara charmerande och manipulativa och få folk att gilla dem för att andra sekunde bli helt osams med samma person.

    Så ena dagen bästisar och andra dagen osams. Och då är det också så synd om dem som alltid lyckas träffa så konstiga människor. De har aldrig någon självinsikt om att det är de själva som är den röda tråden i alla kraschade relationer. 

    Och de blir ofta osams med myndigheter/doktotorer/auktoriteter etc. De är ofta helt dumma i huvudet.

    De kan bli ruskigt elaka och ber sällan eller aldrig om ursäkt över sitt egna beteende. Det är alltid andras fel. 
    Lite fundersam på borderline, inget av det du skriver här känner jag igen i henne. Däremot det som nämnts tidigare i tråden.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Psykfall) skrev 2026-01-02 00:10:40 följande:
    Kan det ha varit dbt?

    Jag håller med den som skrev att det verkar vara frågan om en väldigt komplex problematik snarare än en enskild diagnos.  Det låter inte som klockren eips (tidigare borderline) men drag av det (vilket brukar behandlas m dbt). Men ja - en salig blandning av många olika saker helt enkelt.
    Ja, det kan väl vara flera diagnoser? Det hon har legat inlagd för är ätstörningarna och depression. Depression i modern tid, något år sedan? Ätstörningarna +30 år sedan.

    Har aldrig upplevt henne som manipulativ. Hon ber också alltid om ursäkt om hon till exempel inte följer med på utflykt eller inte äter middag för att hon behöver vila.
  • Anonym (Bea)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-02 14:48:41 följande:

    Du är något på spåret. Jag tror nämligen inte att hon är elak eller nedlåtande för att vara det så att säga. Utan att hon reagerar så starkt för att något triggar. 


    Funderar lite på hennes tidigare ätstörningar. Flera situationer har uppstått i lite större sällskap där man ska äta mat.


    En stor del i att jag gärna vill få relationen att fungera är faktiskt mannen. Har känt honom mycket längre än frun. 


    Skulle du kunna träffa enbart mannen? Jag skulle tro att han verkligen behöver en vän som ser hur han har det och även kan hjälpa honom ur relationen. Det låter ju verkligen som psykisk misshandel, det hon utsätter honom för. 
  • Anonym (Små barn små bekymmer...)

    Jag känner en familj som har en vuxen dotter med både borderline och ADHD. 

    Föräldrarna beskriver sin dotter som en som faller i bitar och blir asförbannad eller bottenlöst lessen för små saker, som att någon tog fel och använde hennes schampo eller åt upp sista kexet i ett paket som inte har någon specifik ägare. Då blir det stort drama med vrålande och smällar i dörrar, flera gånger i veckan. Och självklart svårt att få vänner eftersom de flesta inte orkar med en sån person särskilt länge.

    Detta kombineras med perioder av motsatsen, att hon är gullig och ger presenter eller bakar till hela familjen för att kompensera det dåliga. Eftersom hennes sociala ensamhet ger mycket ångest och stress och den största ångesten klart vore att förlora även sin familj. Tyvärr leder det också till tendenser att hamna i fel umgänge och göra dumheter, eftersom hon är så desperat för att behålla de få som accepterar henne.

    Lägg därtill en lite naiv syn på pengar och dåligt konsekvenstänk så har man recept 1A på en skuldsatt person om ingen annan tar kommandot och styr upp det.

    Det går knappt att släppa vuxna barn med sådana kombinationer. Till lycka har hon nu ett jobb, men föräldrarna är tveksamma till hur hon ska klara att bo själv och ta ansvar för en bostad, samt vilka hon kan få för sig att släppa in där när inte de har någon koll längre.

  • Anonym (Julia)

    Jag har en syster med borderline och haft en vän som det absolut inte gick att umgås mer med. Snabba humörsvängningar, elak utan anledning och misstänksam. Är rätt säker på.att det är borderline. Du kanske borde prata med hennes kille och be honom att tala med henne om att göra en utredning om vad det är för diagnos hon har. Säg att det kan tex vara borderline och det finns medeciner som gör att hon kan må bättre och inte få sådana humörsvängningar. Det blir ju bättre för både henne och andra.

  • Anonym (Frida)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-02 14:52:10 följande:
    Lite fundersam på borderline, inget av det du skriver här känner jag igen i henne. Däremot det som nämnts tidigare i tråden.
    Jag är försiktig med att slänga diagnoser på folk men jag tycker att din vän liknar min storasyster som har borderline och inlärningssvårigheter.

    Hon är också väldigt svängig i humöret och kan gå från att vara relativt lugn till vredesutbrott bara för att en pyttesak går emot henne. Hon förväntar sig att man ska kunna "läsa tankar" och får utbrott om man till exempel tar fram fel sak ur kylskåpet, eller om hon pratar typ om någon TikTok hon sett och man själv inte sett den. Såna där saker som "vanliga" människor knappast ens skulle se som ett problem kan bli tillräckligt för att hon ska tycka att man är världens sämsta människa och att man förstör hennes liv.

    Att hon är långsam beror på hennes inlärningssvårigheter. Till exempel att laga snabbmakaroner och frysta köttbullar till middag kan ta över en timme för henne eftersom det är så svårt för henne att förstå hur mycket hon ska laga, vilka redskap som ska användas, hur länge det tar innan maten blir klar osv. När hon väl lagat maten blir hon helt utmattad. Samma sak gäller i princip allt i vardagen.
  • Anonym (Betty)

    Hur går det ts? Har du kommit fram till nån disgnos?

  • Anonym (TS)
    Anonym (Betty) skrev 2026-01-07 18:05:30 följande:

    Hur går det ts? Har du kommit fram till nån disgnos?


    Nej, inte riktigt. Men har konstaterat när jag tänkt efter vilka situationer som uppstått genom åren att det alltid varit matrelaterat. Det slog mig också att sist vi var där så åt hon inga måltider alls med oss andra. För hon var trött och behövde vila. Hon ursäktade sig och var trevlig och så. Men verkligen inga måltider. 

    Hon verkade väl rätt pigg sådär allmänt så jag undrar om det är matsituationer i sig hon inte klarar. Alltså att sitta till bords och äta i ett större sammanhang.

    Lyckades flika in en fråga till mannen om det är EIPS (borderline) hon har men han sa nej, hon har inte den diagnosen men problemen med okontrollerade känslor är snarlik. 


    Hon går heller inte riktigt ihop med hur borderline beskrivs. Uppfattar att man med borderline svänger hela tiden oprovocerat. Det gör inte hon. Har faktiskt aldrig upplevt henne som lynnig eller ojämn i humöret eller så. Snarare en väldigt lugn, lite långsam och försynt person. Tar väldigt lite plats.

    Efter att ha funderat lite hit och dit så tror jag att hon uppfattar det som görs eller sägs som extremt elakt eller nedlåtande mot henne och reagerar efter det. Ungefär som att man visste att personalen på restaurang B har som fritidsintresse att kidnappa kvinnor som hon och att man föreslår att gå dit för att man hoppas att hon ska bli kidnappad, typ?

    Hon har heller inte varit såhär konstig tidigare. Därför funderar jag på om hon har nåt som går i skov. Kanske bipolär utan mani och en anorexi på det? Men får inte ihop det heller. Har haft en vän som var bipolär, helt omöjlig att umgås med och sumpade alla relationer, jobb, vänner, sambo. Så det stämmer inte heller. Det här är en snäll och omtänksam person som frågar hur det går med saker och visar uppriktigt intresse svaret, vad det nu kan vara som flyter upp i ett nära samtal, barn, jobb, äldre sjuka släktingar?

  • Anonym (Kl)

    Hon har lärt sig att bli av med sina egna känslor av obehag genom att bli ekak mot andra. Alltså har hon felaktiga psykologiska mönster för att hantera sina känslostormar och vänder dem utåt. 

    Tyvärr har hon inte fått tillräcklig hjälp av psykiatrin att hantera dem.

    Hon skulle kunna ha bipolär sjukdom med tanke på tidigare depressioner eller ha en instabil pesonlighetsstörning (tidigare hette det borderline), eller vara autistisk, så att hon inte fullt ut förstår att hur djupt hon sårar andra människor. Det finns för lite information för att kunna gissa tillförlitligt. 

    Att bara ha social fobi (tycka att det är jobbigt att umgås med andra utöver de närmaste) betyder inte att personen behöver vara elak mot andra. Nej det är en felinlärning hon har. 

    Du behöver markera när hon gör det. Säga något som gör henne uppmärksam på att hon gör det och att du inte gillar det. Det är obehagligt att göra det, med annars kommer hon bara att fortsätta. Som t.ex. Jag tycker inte att det där du sa stämmer för att....
    Eller: Hur menade du nu, hur skulle jag ha gjort? Varför tror du att jag menade så? O.S.V.

    Annars slutar hon aldrig.

    Eller också får du sluta umgås med henne.

  • Anonym (Kl)

    Hon kan naturligtvis ha flera diagnoser. 
    Har en person borderline så brukar de vara dramatiska i sina känslokast. 

    Om hon tror att alla vill åt henne på något sätt så kan hon ha paranoid personlighetsstörning. 

  • Anonym (Farbror Gul)

    En stor del låter som autism, annat som sociopati. Men som vän kan du int göra så mkt när det gått så här långt. Acceptera henne som hon är och strunta i hennes nyckfullheter eller sluta umgås med henne om du inte kan hantera henne. Förmodligen har hon inte många vänner och kan ta att du säger ifrån på skarpen också när hon går över gränserna,det kan hjälpa lite.

  • Anonym (cx)
    Anonym (TS) skrev 2026-01-17 09:07:20 följande:

    Nej, inte riktigt. Men har konstaterat när jag tänkt efter vilka situationer som uppstått genom åren att det alltid varit matrelaterat. Det slog mig också att sist vi var där så åt hon inga måltider alls med oss andra. För hon var trött och behövde vila. Hon ursäktade sig och var trevlig och så. Men verkligen inga måltider. 

    Hon verkade väl rätt pigg sådär allmänt så jag undrar om det är matsituationer i sig hon inte klarar. Alltså att sitta till bords och äta i ett större sammanhang.

    Lyckades flika in en fråga till mannen om det är EIPS (borderline) hon har men han sa nej, hon har inte den diagnosen men problemen med okontrollerade känslor är snarlik. 


    Hon går heller inte riktigt ihop med hur borderline beskrivs. Uppfattar att man med borderline svänger hela tiden oprovocerat. Det gör inte hon. Har faktiskt aldrig upplevt henne som lynnig eller ojämn i humöret eller så. Snarare en väldigt lugn, lite långsam och försynt person. Tar väldigt lite plats.

    Efter att ha funderat lite hit och dit så tror jag att hon uppfattar det som görs eller sägs som extremt elakt eller nedlåtande mot henne och reagerar efter det. Ungefär som att man visste att personalen på restaurang B har som fritidsintresse att kidnappa kvinnor som hon och att man föreslår att gå dit för att man hoppas att hon ska bli kidnappad, typ? 

    Hon har heller inte varit såhär konstig tidigare. Därför funderar jag på om hon har nåt som går i skov. Kanske bipolär utan mani och en anorexi på det? Men får inte ihop det heller. Har haft en vän som var bipolär, helt omöjlig att umgås med och sumpade alla relationer, jobb, vänner, sambo. Så det stämmer inte heller. Det här är en snäll och omtänksam person som frågar hur det går med saker och visar uppriktigt intresse svaret, vad det nu kan vara som flyter upp i ett nära samtal, barn, jobb, äldre sjuka släktingar?


    Reserverar mig lite när jag inte läst hela tråden och skriver därför utan detaljer om vilken slags relation du befinner dig i med tjejen. Vet heller inget om ni delar samma religionsuppfattning eller värderingar allmänt, (mer specifikt om relaterandet ställt till kristna värderingar, är tjejen troende ex vis, eller mer sekulariserade värderingar, tjejens eller dina?). Info bra om hur relationen allmänt tas om hand ställd mot frågor om tro, politiska åsikter, synen på relationer allmänt med mera. Vet därmed inte så mycket om ifall det finns något skäl eller inte till det som tjejen uppfattar som något kränkande eller om något som sagts, ett förfluget ord eller två. saknar grund eller tvärtom går mot livsåskådningen (hennes). Men eftersom hon normalt är vänligt inställd till dig tippar jag ni kan lösa era issues genom att samtala om vad tjejen upplever som elakt eller nedlåtande. För däri finns nog ledtrådar att rodda i. 


    Har inga förslag på diagnos när mitt område är ett helt annat. 

  • Anonym (cx)

    Komplettering. Inför du i positivt syfte något eller flera krav på tjejen av något slag i ditt relaterande som skapar en slags kognitiv dissonans. Exempel. Tjejen vill väldigt väldigt gärna besöka restaurangen du föreslagit tillsammans med dig om så på tu man hand (så är tanken?). En konflikt mellan två trossatser (konservativ eller mer sekulariserad hållning) alt mellan kristen övertygelse och mer löst agerande - om hon säger ja tack! En känsla av oro och skuld om inkonsekvenserna blir så övertydliga. Vilja verkligen, följt av får jag verkligen. En logisk förklaring däri till svårigheterna fatta ett enklaste beslut. Tror knappast hon är rädd för att bli kidnappad! Förstår absolut ditt behov till avstämning här i tråden när inkonsekvensen i agerande kan tyckas så knepig och svårförståelig. Är själv möjligen ute och cyklar i mitt skrivande men önskade som sagt tillföra något nytt. 

  • Anonym (TS)

    (Cx) ingen av oss är troende varken kristna eller nåt annat.

  • Anonym (TS)

    Tack för alla svar! 🌸

    Har egentligen bara fått klargjort att det inte är EIPS /Borderline. Men kommer hursomhelst backa. Relationer ska ge energi, inte ta, och man måste sätta gränser för sig själv. Hennes problem kring måltider är nog en stor del i det och vi bor flera timmar från varandra så att umgås utan måltider går knappt.

    Sen funderar jag på om hon och jag har olika uppfostran. Jag har äldre föräldrar och kanske en ganska gammaldags uppfostran. Jag tycker det är ouppfostrat att bara gå iväg från ett sällskap utan ett ord. Jag tycker också det är ouppfostrat att avboka resor och träffar per sms, man ringer och pratar. Det är lite små såna saker som flutit upp lite nu och då.

    Samtidigt har våra familjer umgåtts i +15 år utan problem.  Därför kanske det är någon sorts skov nu och då kan man ju ligga lågt i väntan på att det vänder.

    Så jag ligger lågt, kanske tar kontakt framåt sommaren.

Svar på tråden Vilken diagnos?