Varför är folk så miserabla?

Tycker det är intressant att era svar här bevisar att det jag skriver stämmer. 

Det jag vill sprida och att ni ska ta med er är att det alltid finns mer pengar att få, mer lyxigt liv att ha, bättre jobb, bättre arbetsroller, bättre grejer att ha, bättre kropp att ha osv. Även miljonärer vill ha mer mer mer och kan känna sig olyckliga, ja det är sant. Så länge du inte kan glädjas över det du har som är bra och förstå vad i ditt liv som faktiskt är riktigt bra som många människor skulle önska att de skulle ha, uppskatta de små grejerna i vardagen och vara tacksam över dem så kommer du aldrig känna riktig lycka. 

Självklart kan man alltid ha mål som man jobbar för men det gör inte att man inte också kan vara lycklig som det är. Men känner du att du inte kommer vara lycklig förrän du har det det eller det så kommer du alltid känna så, och du kommer aldrig känna riktig lycka. 

Jag lever ett enkelt och normalt liv, har inte mycket pengar, har varit genom mycket som folk skulle anse är trauman men har så otroligt mycket att vara tacksam och glad över i mitt liv. Ja jag är faktiskt lycklig. Och jag försöker sprida denna tacksamhet och glädje runt mig varje dag, även till folk jag inte känner på stan. Vi behöver mer glädje i detta land så jag hoppas att ni också gör det. Ta hand om er 

Jo, jag får avsluta med att jag är mycket lycklig i min vardag, trots att det just nu    (till min egen förvåning) faktiskt finns flera som säger att de tycker mitt liv låter jättejobbigt, pga sjuka anhöriga.

Jag har svårt att se detta då jag är frisk själv och känner att det inte är mig det är jobbigt för, men det är klart att det går tid och energi till att stötta mina anhöriga.
För mig är det dock bara en del av naturens gång och inget som ska ses som oväntat eller en belastning.

IQ'n i det här landet verkar tyvärr rasa. Tog en promenad genom stan och såg:

Tio pers (!!!) som inte kommer över gatan för ingen trycker på knappen till stoppljusen. (inte gått 5p knapptryck)

En pers som går RAKT ut i gatan, trots skymmande bilar för filen bakom. (Ringer väl Aftonbladet vid skada).

Tre pers som har gjort sina läpper, vilket gjort att de ser missbildade ut. (Extremt vanligt tyvärr)

En pers på restaurang som satt med sin handhållna spelkonsoll och spelade - med ljudet på. (Classy!)

En pers på bussen som sitter och tittar på klipp på hög volym utan lurar (varför inte liksom?)

Två pers som sitter med fötterna på sätet mitt emot sig på 4-säte. (såklart att nästa person ska få din skit på sig)

De flesta andra går och glor i sina mobiler, som att allt annat inte finns. Inte ens butiksanställda släpper sin mobil när det kommer kunder.

Sen verkar det som att folk glömt bort hur man kommunicerar utan sociala appar. Folk (mest yngre) verkar inte förstå hur man ska prata - eller bete sig i ett samtal. Blir typ något nochigt svar, med tom, död blick (genomgående tyvärr).

MEN....i andra länder så ser jag inte så mkt av det här alls. Är Sveirge mobil/intelligenssskadat och vad kommer det sig att jag inte ser detta i andra länder (där inte jättemycket har förändrats på den här fronten trots samma mobiler och samma appar osv).

Det går fort nu, rätt ner.... swooosh! =/ Jag VET att det finns ni som också ser detta och suckar, och snart kommer det väl finnas gated communties för folk som kan bete sig, så kan de andra "bete sig" på sitt sätt, och med varandra.

Oh, what a joy!

Fast bara för att man inte sitter och ler för sig själv hela tiden i kollektivtrafiken eller kollar ner i mobilen säger öht ingenting om hur lycklig man är i sitt liv. Däremot om man är öppet otrevlig och vresig mot folk som försöker vara trevliga mot en är en annan sak. Men som jag tolkar TS stör hen sig på att folk inte ser lyckliga ut..? Vilket som sagt inte säger någonting. Jag ser nog ofta trött ut när jag åker tåg, för det är antingen tidigt eller sent på dagen och det är litet sövande. Ja, jag kan le ibland också om jag ser ett fint meddelande från någon jag tycker om eller om jag möter någons blick och den ler exv. men att jag 90% av tiden inte ler på tåget betyder som sagt ingenting och ser jag trött eller uttråkad ut betyder det inte att jag bara är trött eller uttråkad resten av dygnet.

för att leva med add, autsim, diabetes typ 1, celiaki, depression, GAD och kronisk trötthetssyndrom gör att livet inte är så underbart...

Sverige mår dåligt på grund av arbetslinjen , allt går ut på att arbeta.
Och spara till pensionen. 

SVT intervjuade i veckan till  och med ungdomar på 20 år på Uppsala universitet och frågade dem om de börjat pensionsspara och om de trodde de skulle kunna leva på sin pension om 50 år. Hur skruvat är inte det???