Anonym (Förstår) skrev 2026-04-27 09:16:45 följande:
Skaffa separat ekonomi på riktigt, dvs, ha inget gemensamt matkonto eller hushållskonto. Vill han ha allt det där får han så klart köpa det för egna pengar. Du ska bara betala för sånt du faktiskt tycker är värt DINA pengar. Var tydlig, rak och konsekvent med det så att han märker av konsekvenserna på riktigt.
Huskonto måste vi ha för de gemensamma utgifterna för huset. Dvs lån och driftkostnader. Går inte att dela upp de fakturorna. Där sätts även lite extra varje månad för att få en buffert. Men bufferten växer aldrig då han köper det han vill. Han har tillgång till kontot då lånen i samma bank som hans. Jag har annan bank, så har ingen koll på de pengarna.
Tow2Mater skrev 2026-04-27 15:14:45 följande:
Så du ska flytta ifrån alla barnen; är de dina eller hans?
Att t ex ha en kålsallad i kylen du kan äta med en burk tonfisk tar varken mycket tid eller energi, om du vill prioritera din kost samtidigt.
Två av barnen är mina, de flyttar med mig. De andra är hans, de får bo kvar med han.
Tonfisk tål jag inte. Annars hade det varit en bra lösning. Är inte heller en person som kan äta samma sak varje dag. Ett par dagar går bra, men inte hela tiden. Har en sexveckorssallad som jag äter ifrån. Men ska jag ha något annat än fiskpinnar, hamburgare, kebab eller liknande till behöver jag laga det själv. Det funkar vissa dagar, men orkar inte laga flera rätter flera dagar i veckan. Brukar göra storkok med matlådor, men dem tr han med till jobbet trots att jag sagt till, så efter ett par år med det gav jag upp.
Detta har inte skett över en natt. Utan det är ÅR och åter ÅR av ständig försummelse av mina behov och känslor. Som såklart har tärt på min självkänsla och vilja att prioritera mig själv. Att ständigt gå emot sin egen vilja. Gång på gång välja bort sig själv och sina behov. Det har ju till slut blivit min identitet. En fet, deprimerad kvinna som aldrig gör något för sig själv. Lång utväxt i håret, fula naglar, sminkar mig aldrig. Att driva sig själv till utmattning för att orka upprätthålla ett något sånärt beboeligt hem. Att spendera varje helg med att tvätta maskin efter maskin. Diska. Dammsuga. Plocka ihop, plocka undan, rensa. Det är inte bara vända skutan och börja jobba i motvind igen.
Anonym (,,,) skrev 2026-04-27 16:24:27 följande:
Laga nyttigt till barnen också? Säg att du inte vill lägga pengar på en massa skitmat och dyr elektronik och vägra det. Vad ska han göra?
Har barn med diverse svårigheter som är väldigt selektiva i maten. De äter inte allt. Så maten behöver även anpassas efter dem.
Dexter dot com skrev 2026-04-27 19:53:46 följande:
Varför kan barnen inte äta bra mat? Sätt inte in pengar på matkonto utan spar era kvitton tills slutet på månaden och räkna av hans energidryck/chipsinköp som han får stå för själv. Räkna ut kostnaden för löpande utgifter för boendet och ge honom inte en krona mer än det.
Om han inte hotar dig/är aggressiv så tycker jag det verkar som du inte riktigt sagt ifrån.
Han är aldrig hotfull eller aggressiv. Visar aldrig några andra känslolägen än neutral. Därför är det svårt att nå fram också. Jag har pratat med honom tusentals gånger genom alla våra år. "Jag vill inte att du ska känna så" säger han och sen händer inget mer. När jag ber honom göra något han lovat t ex är det "Oj jag glömde" så gör han det. Varje gång. Hade varit lättare att argumentera med någon som faktiskt kände något. När en diskussion "hettar till" så kan han lungt konstatera "Vi är för olika, vi får flytta isär", sen händer inget mer. Han går undan. Sitter vid datorn eller telefonen. Gör ingenting som man inte ber honom om.
Efter många år så fick jag honom att betala mer till vårt matkonto då han har fler barn än mig. När jag räknade ut hade jag förlorat över 200 000:- på att betala mer än han under över 10 år. "Jaha, det kan inte stämma." svarade han när jag sa det. När jag visade siffrorna sa han "Jaha, oj det var mycket." och inget mer än det. Han är provocerande lugn. Brusar aldrig upp. Är likgiltig och neutral hela tiden.
