Hej!
Jag har endometrios eller hade hur man nu säger (det är ju en kronisk sjukdom). Jag blev opererad för det år 2004 och har sedan ätit p-piller så gott som hela tiden efter det och har inte haft några problem alls mer med endometriosen. Jag fick göra en tarmoperation eftersom min endo satt i hålrummet bakom tjocktarmen och även hade växt in i tarmen. Jag hade lite endo på vänster äggstock också men bara jättelite så enda behandlingen efter operationen blev p-piller.
Min endometrios verkar anses vara svår endometrios och om jag tänker på smärtan som jag hade och att jag faktiskt fick avlägsna en stor bit av tarmen (som dock inte har inneburit några problem alls för mig) så var den svår. Om jag däremot ser på den nu så känns den inte så svår eftersom jag blev av med mina problem när jag väl gjorde min operation. En annan sak som gör att jag inte direkt kan tycka att den är/var svår är att jag blev väldigt lätt gravid (jag hade ju nästan ingen endo vid eller på de fertila organen). Jag är nu i vecka 22 och har en jättebusig liten pojke i magen!
Innan jag blev gravid gjorde jag en äggledarspolning för att min doktor ville vara säker på att jag inte skulle drabbas av utomkveds men allt var normalt och äggledarna fungerade som de skulle. Andra gången efter spolningen och avslut av p-piller blev jag gravid.
Vad jag vill ha sagt är att om du drömmerdrömmar, och alla andra, får behandling för endometrios så behöver det inte vara svårt att bli gravid och man kan bli ganska bra efter behandling.
Till sist svar på dina frågor: Jag har svårt att säga exakt var jag hade ont men jag tror att det bara var i buken och som mensvärk fast hundra gånger värre. Fastän jag tog starka värktabletter så hade jag väldigt ont och var sängliggande i kanske tre-fyra dagar under mensveckan. Den värsta värken kom dock vid toabesök då det ibland bara kom blod från tarmen. Ganska läskigt att blöda från tarmen kan jag säga men smärtan var värst så klart. Förutom under mensveckan hade jag ingen värk, blödning eller problem med tarmen direkt.
Jag hade ingen metallsmak i munnen vad jag minns.
Tyvärr blev detta väldigt långt men för att förstå var jag tvungen att skriva lite runtomkring. Jag har även skrivit fler inlägg under liknande trådar. Drömmerdrömmar och alla andra, lycka till, även om det känns jobbigt nu så kan det bli bra till slut!