Hjälp, jag slår mina barn!

Jag har som sagt tagit kontakt med en kurator... (är det ingen som läser vad jag skriver...?)

Hehe, fler som är trötta en söndagmorgon... nu ska jag gå och ta hand om mina barn...

Jodå. Jag läser bara för fort!
Än en gång ber jag om ursäkt.

Och jag hoppas du inte känner dig påhoppad av mina inlägg, jag hoppas verkligen att det ska gå bra för dig och dina barn. Det märks att du är en bra mamma som verkligen bryr dig om dina barn!

Ts du har inte en aning om mitt liv så dra inte in det här
Skulle du ha en minsta aning skulle du nog se dina problem som dans på rosor. Du kanske inte menar att låta som vi tolkar dig att låta men du låter så oavsätt du vill lyssna eller inte. det märks tydligt att du inte lyssnar och att du endast har skrivit den här tråden för att döva ditt eget samvete. Vad är det för råd du har tagit till dig då som har varit något annat än dina egna råd.

Du vill sköta det här på ditt sätt fine men varför i hela friden skrev du den här tråden. Alla rådf jag givit dig har faktiskt inte varit att anmäla dig till soc men som sakt var jag skriver ju inte ros till dig och klappar dig på axlen hela tiden och säger hur synd det är om dig konstant så mig är det ju inte värt att lyssna på.

jag kan bara säga dig en sak man är bara offer för omständigheterna i 5 minuter efter händelsen sen är det upp till dig att bestämma om du vill förbli ett offer eller resa dig upp igen.
Du väljer själv. Men vad du än tror så finns det folk här ute som hade kunnat ge dig så extremt mycket mer hjälp om du bara hade varit öppen för något annat än allt som går fint för dig
Ibland kanske det behöver svida ibland kanske vi behöver dessa motgångar Har du tänkt på det någon gång.
Ush jag blir bar aupprörd och trött på dig ts men jag önskar dig lycka till sen lämnar jag den här tråden för du är ju som en vägg att prata med endå så inte slösar jag min tid här inte Trode du skrev inlägg för att du värkligen ville ha hjälp från början men nu förstår jag att så inte är fallet Klapp på din alex så att du mår bra igen

Fan vad strongt av dig att berätta. Varför tar du inte kontakt med någon kyrka exempelvis. Det finns ju massor med gamla människor som jag skulle kunna tänka mig i kyrkans syföreningar som skulle kunna tänka sig att ställa upp som extra mormor/farmor och gå ut med dom i parken odyl. Eller varför inte prata med dagisbarnens föräldrar. Kanske finns det någon annan ensamstående så att ni kan hjälpa varandra genom att ta varandras barn då coh då så ni får bli barnlediga några timmar. Ibland behövs det så lite egen tid för att ladda upp batteriet. Varför inte låta barnen vara på dagis en dag och sjukskriv dig. Du är ju inte kry, du är trött och ledsen och arg. Ta en dag och bara vila dig. Kura upp dig i soffan och läs en bok eller gå coh klipp dig och skäm bort dig. Mår du bra så mår också barnen bra och för guds skull sök hjälp. Be om att få en hemma hosare som det heter inom socvärlden. Det är en person som kommer hem och tar hand om barnen några timmar så du får vila dig. Min kompis födde tvillingar och fick en sådan från socialen. Tanten som kom var tror jag socialpedagog odyl och gick ut med tvillingarna två förmiddagar i veckan och då kunde min kompis bara sova och vila sig. Hon var livrädd att socialen skulle ta barnen ifrån henne så i början storstädade hon och tvättade och donade så att när hemma hosaren kom att den inte skulle kunna slå ner på något. Men soctanten sa att det är inte därför dom kommer utan för att hjälpa och stötta. Så fundera på det.

TS: Jag bor i Södra Stockholm och om du vill ha en vän, som kanske åtminstone kan finnas där om du vill prata och så kan du höra av dig. Har själv tufft med dottern för sambon jobbar mycket och hennes biopappa bryr sig inte och får inte mycket avlastning.. kan förstå hur man tappar både humör och ork ibland Men du behöver komma ur den onda cirkeln.. och hjälper gärna om jag kan.

lellitA: Tack för att du förstör min dag...
Sitter här och gråter pga av dina kommentarer. Jag vill inte på något sätt döva mitt samvete, jag vill ha RÅD om hur jag FÖRBÄTTRAR vårt liv, och STÖD att orka med detta liv...
Men man ska uppenbarligen inte blotta sina problem på såna här forum...
Och det jag har fått ut är att jag tagit initiativet att ta kontakt med en kurator, och det är en början...

Ska höra efter lite vad en sån där hemma hosare är och om de fins där jag bor.

Sjukskrivning har jag oxå funderat på och ska nog göra någon gång pch bara liga i soffan och stirra i taket...

Tack.

TS - Låter verkligen som du har ett enormt ansvar hemma som heltidsarbetande ensamförälder. Låter på mig ändå som du verkligen förstår att du gör fel i det du gör och vill ändra på beteendet och situationen.

Mitt förslag är att ta kontakt med kommunen och begära avlastning då och då i form av stödfamilj. Så att du kan få vara ensam och slappna av - ligga på sofflocket utan att behöva sjukskriva dig. Plus att barnen också får avlastning och får komma bort ibland. Ibland behöver de också få komma bort för att bryta mönstret. Om du inte vill ta kontakt med kommunen så prata med dagis eller andra föräldrar till barnen om inte de kan sitta barnvakt då och då (kanske kan du ta deras barn emellanåt också. Ibland är det lättare att inte brusa upp om de har andra där). Prata också med BVC - de vet många kurser där du får hjälp i din hemsituation med olika medel och där du också får prata om din situation. I tidningen "Vi föräldrar" Nr 4 april 2007 tar de också upp olika föräldrarkurser och hur man kan lösa situationen. Kanske kan vara värt att läsa och se om det är någon kurs du tycker passar?

När situationerna har uppstått. Ta en stund för dig själv och gå igenom exakt vad som hände och vad det var som triggade dig att ta tag i barnen eller ge dem en dask (inkludera också hur du ätit, sovit etc, vad barnen sade, gjorde, inte gjorde). Kanske skriva ned det också. Efter ett tag kanske du kan finna ett mönster i vad det är som triggar dig och då ta ett steg bakåt innan det slår över. Alltså öva dig på att se mönstret och agera INNAN du blir så arg att du daskar till. Tänk också vad som skulle hänt om du inte hade agerat. Hade någon skadat sig? Hade sysslorna bara inte blivit gjorda? Väg in hur stor skadan blir om du inte agerar!

Hej Ts! snälla läs detta: Du måste i detta nu göra det till ett livsbeslut att aldrig mer slå dina barn. Precis som vissa andra saker man aldrig gör typ stjäla. Det finns en risk att dina barn nu hela livet kommer att minnas att du slagit dem. Är det värt det? Ring BVC idag och förklara eller att du är på gränsen. Försök berätta för dina föräldrar idag så du får stöd. Var morgon stig upp lite tidigare än barnen och gör en kort meditation via YouTube. Finns massor. Fundera över din egen barndom och om du upprepar ett mönster. Var gång du är nära att skrika gapa eller slå, tänk på att de minns och du skadar dina älskade barn för alltid. Var gång du får en sådan negativ impuls ska du göra tvärtom och säga att du älskar dem, avleda eller vad som helats Försök att berömma dem var dag massor. Krama dem massor. Planera in små saker som ni kan se fram emot. Gör små saker som du själv mår bra utav var dag. Skaffa en kalender där du skriver en markering var dag som du klarat bra. Du kommer fixa detta! Kom ihåg Din vardag är dina barns enda barndom ??

Tråden är 11 år gammal...

Det krävs något väldigt extremt för att soc ska ta dina barn.. deras uppgift o mål är att erbjuda hjälp så du kan ta hand om dina barn själv.

Om det är terapi, avlastning eller dylikt som behövs för att kunna göra det så har dom en skyldighet att erbjuda det. O så länge du gör allt utifrån barnens bästa o villig o ta emot hjälp så tar dom inga barn.

Tro mig, mitt ex har gått igenom ett par orosanmälningar, utredningar o insatser från soc för sitt alkoholmissbruk, förekommit våld i hemmet osv osv o han har fortfarande sina barn vv.. dom har bla bistått med terapi o AAA insatser osv för att han ska kunna fortsätta ta hand om dem på sin tid.

Oj, så gammal

Ringa BVC om barn som nu såhär 11 år efter att tråden skrevs går i högstadiet? Rimligt.

Var bor du ?

Nämen vad knäppt - gammal tråd ! Haha, undrar hur det gick. Hade kunnat passa barnen annars om de bott i närheten.

Fanns inte ens Youtube 2007. Varför söker du upp gamla trådar om barnmisshandel för att ge råd?

Fast nyfiken på hur det gick för ts, nu när hennes barn är tonåringar.