Jag håller med till 1000%
Ingen som varit med om något traumatiskt med ens eget nyfödda lilla barn kan förstå hur ONT det gör att se sitt eget barn vara nära döden.
Nog för att min son's liv inte var i fara förens hans tredjelevnads dag men det får mig att tänka att han kunde redan vid födseln varit sjuk .
jag har aldrig gråtit och skrikit så mycket i mitt liv då sonen kämpade för sitt liv i akutrummet på Neonatalavdelningen . Kommer precis ihåg hur han såg ut den dagen !
Arne Anka skrev 2009-01-12 21:42:22 följande:
Fick ett tips på min GB att denna tråd fortfarande levde och frodades, så nu har jag som TS hittat tillbaka. Efter att ha läst fram till inlägg 240 ungefär, då jag kände att det blev ganska mycket upprepningar kan jag konstatera följande:- Det finns många fördelar med hemförlossningar. Det tvivlar jag inte på. Det var heller inte ämnet för TS. Istället var faktiskt frågan hur man rättfärdigar de risker som ändå KAN uppstå, då det ibland (även om det tack och lov är väldigt ovanligt) kan uppstå komplikationer som kräver mer utrustning, apparatur och specialkompetens än vad som en BM kan ta med hem till någon. - Ni som är för hemfödsel, ni slänger er gärna med en massa vetenskapliga artiklar... tills någon annan gör detsamma som motsäger det ni säger, då börjar ni helt plötsligt använda ord som "förförståelse", "subjektivt" osv. Så när vetenskapen talar för er, då är den objektiv och sanningssägande. Men när den talar emot er så ska man ifrågasätta upphovsmännen. Jag förstår inte...- Dessutom, det var en kvinna som berättade om norska fjordar och "kunskapen om hur det gjordes förut" och detta talades det om i euforiska ordalag. Sedan några inlägg senare förfäras samma skara över hur illa det var förr. Jag förstår inte...- Ett gäng människor (mest mammor mig veterligen) som ofta haft oproblematiska förlossningar talar sig varma om något "som fungerat jättebra för mig, det har verkligen varit helt fantastiskt att föda hemma, jag förstår inte hur man INTE vill föda hemma". Det skrevs förut om "Trygghetsnarkomanerna" i Sverige. Jag tror bestämt vi glömde bort "Det-händer-inte-mig"-syndromet. Jag kommer aldrig, ALDRIG kunna föreställa mig hur det är att föda ett barn. Aldrig. Men jag vågar påstå att de som inte sett sitt barn bäras iväg till ett akutrum, och vara helt säker på att ens dotter är död, ni kan inte sätta er in i min situation. Så, innebär inte detta att ni som inte varit med om en traumatiskt förlossning, men ändå vill föda hemma, lider av "det-händer-inte-mig-syndromet", om jag nu är trygghetsnarkoman? Och frågan är, vad är "värst", Trygghetsnarkomaner eller Det-händer-inte-mig:are...? Eller vad har jag missat? Jag förstår inte...- Någon säger att "jag litar minsann på statistik"... Jo, vad är det man säger; "lögner, förbannade lögner och statistik". Sedan undrar jag, hur kan man med dagens statistik ens göra en jämförelse dessa emellan, då på sjukhus föds både de som haft problem och de som inte haft det. Så då borde väl det rimligtvis göras en jämförelse mellan de som haft problemfria graviditeter, inte barnadödligheten på sjukhus kontra hemma. För om det inte är en BETYDANDE fördel för hemmaförlossningar borde denna form förbjudas. För man bör väl inkludera det faktum att till sjukhus kommer alla, ALLA, de som föder barn som väger ett kilo såväl som de som föder sitt nionde barn. Dessutom bör man väga in det faktum att alla som föder hemma valt att göra det, vilket i sig implikerar att de har läst på, det är nog inga rookies eller naiva människor som gör detta. Detta i sig borde ÄN MER tala för att överlevnadsfrekvensen och komplikationerna borde minska radikalt vid hemmaförlossningar. Så, ni som säger att det "enligt statistiken" inte är farligare att föda hemma borde nog fundera på begreppets fulla innebörd. Och naturligtvis har det gjorts jämförelser på bara "bekymmersfria" graviditeter, men frågan är, när drar man gränsen? Om det inte hänt något efter 6 månader? 7? 8? 9? Så hur gör man egentligen en jämförelse dessa emellan? Går det ens? Jag förstår inte... - Världen är full av idioter. Jag tror vi alla är överens på den punkten. Dessa återfinns överallt; lärare, poliser, läkare, vakter, bibliotekarier, (f.d) kassörskor på Svensk kassaservice, men inte barnmorskor.... eller? Dessutom kan den som för dig är en vän kanske för mig vara en idiot. Kort sagt; det finns goda förutsättningar för att det ska återfinnas en och annan idiot även inom förlossningsvården. Så, ska vi då dra slutsatsen att alla barnmorskor är idioter? Nej. Jag kan räkna upp flera fall där BM gjort direkt fel, en av våra vänner råkade ut för en som efter deras förlossning sade upp sig och nu, snart ett år senare är sjukskriven då hon pga slarv orsakat hjärnskador på deras dotter. Varför? Hon missade att titta på CTG:n under en lååång period, och deras dotter är nu motoriskt sent (för) sent utvecklad pga syrebrist. Tack för kaffet! Så, ville vi låta bli att föda på BB? Inte min fästmö i alla fall! Istället läste vi på, och jag satt och tittade på CTG:n hela tiden... min färstmö somnade under förlossningen (så stressad var hon), jag fick väcka henne och säga att det var dags för en värk... Hursomhelst, att skylla på dåliga erfarenheter anser jag ska bekämpas med kunskap och en stark vilja, inte att man flyr därifrån. Jag köper naturligtvis att man tycker att det är en stressig miljö på ett sjukhus, men är hemmet den bästa miljön? Finns det inget mellanting? Och gör det inte det, varför då? Jag förstår inte...Så, det jag vill ha sagt, bortsett från att jag inte är så smart och inte förstår, är att jag inte anser diskussionen vara riktigt nyanserad och objektiv. För även om ni som föder hemma tycker illa om sjukvården, eller iaf är skeptiska mot denna, så vågar jag lova att den dag ni ser ert barn i händerna på tre läkare, två BM, med en kirurg och en narkosläkare i bakgrunden (om något går fel), då kommer ni nog istället vara tacksamma för just denna i resten av livet. För det kommer jag vara. Och det är även min färstmö, trots att hon sprack något överjävligt, och detta nog berodde just på att BM tryckte för kung och fosterland på hennes mage på slutet...
