Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

jag har faktiskt inte hört talas om att någon har fött ett prematurt barn hemma. Riskgarviditerter ska naturligtvis vara på sjukhus, det är det sjukhusen är till för.
 
Normalgraviditeter blir inte sällan riskgraviditeter på sjukhus just för att de behandlas som riskgraviditeter helt i onödan.
och det är därför som många väljer att föda hemma. Man vill tex. slippa bli utsatt för värkstimulerande dropp, vilket bl.a kan orsaka syrebrist hos barnet.

Så underbart att din son klarade sig! Och GRATTIS till honom som fyller ett år idag  

Den där sidan visade jag för Sarah Buckley, en obstetriker i Australien som har fött sina 4 barn hemma. Och hon blev väldigt förvånad och undrade varför hemförlossningar är så osäkra i Sverige jämfört med Australien och många andra länder, och varför det är så få som föder hemma här.

Arne Anka
Känner att du missförstått många av de komentarer som du återigen ifrågfasätter genom ditt slutkonstanterande.
Det är ingen som har sagt att all sjukvård är felaktig och att alla kan föda hemma för att barnmorskorna är allvetande.

Fakta är att vid en sjukhusfödsel och en hemfödsel så har du olika säkerhetskriterier, behöver en hemfödsel flyttas till ett sjukhus så görs det just för att sjukhuset har de medicinska förutsättningarna som inte finns hemma.

Jag ser det som en fördel att min BM jobbat i de norska fjordarna och kan "husmorstipsen" om det krisar men trots det så önskar jag att hon ringer efter en ambulans _om_ hon anser att det behövs.

När jag födde på sjukhuset så var många av deras rutiner i profylaxtiskt syfte och _det_ motsätter jag mig. Varför ska mitt friska barn ha K-vitamin bara för att ett barn av 1000 behöver det för att de har ett fel på hjärtat, när h*n får det genom råmjölken när vi ammar? Undersök isf barnen mer nogrant och ta reda på vilka som behöver k-vitamin.
Samma sak med sprutan man ger kvinnan per automatik när moderkakan ska ut... Lägg barnet vid hennes bröst, låt det amma och de det tid under uppsikt isf att proppa kvinnan full med hormoner som påverkar kroppen.
Avnavlingen är en annan aspekt av det hela, ett friska barn som inte behöver något annat än att få komma upp till mammans brröst, varför kan man då inte vänta?

Jo, Svenbsk förlossningsvård, isf de stora sjukhusen i Stockholm där jag jobbat som doula, kallas av sin personal för förlossningsfabriker där allt ska gå så fort som möjligt och går det inte tillrekligt fort så går man in med mediciner utan att först kolla hur mamma och barn mår.
Jag vill inte utsätta vare mig själv eller mitt barn för den stressen som är där på samma sätt som jag inte åker till sjukhus i övriga fall när jag är frisk.
Händer något, det uppstår en medicinsk komplikation så behövs sjukvården för då är ju något fel.
hur man vet skillnaden mellan det normala och den komplicerade födseln? Det är därför jag har två! barnmorskor vid min sida.
Hur många barnkmorskor ahde din fru hos sig, som inte lämnade hennes sida för en minut när ni födde barn?

Ts - Jag hade verkligen inte en oproblematisk förlossning(på sjukhus) men ändå, om jag ska ha fler barn så så skulle jag verkligen överväga hemförlossning (misstänker att jag inte får eftersom förra gången avslutades med kejsarsnitt). Om jag inte får eller vågar så ska jag åtmisntone ha en doula och se till att så mycket som möjligt sköt på ett så naturligt vis som möjligt.

Som sagt abuelita, jag tror inte du behöver övertala någon här om att det finns många fördelar med att föda hemma. Absolut inte. Men tyvärr är förlossningar en företeelse som är svåra att förutse hur de ska te sig, varför JAG anser att man ska vara så försiktig man kan vara. Och den svenska sjukvården har naturligtvis MASSOR att lära av andra, det tvivlar jag inte en sekund på, men jag tycker fortfarande att det är bättre att ha en helt sjukhus med kompetens personal (och inkompetent sådan) än en person som har en fantasisk kompetens men som inte kan kompensera den specialistkompetens som finns på ett större sjukhus...

Mina åsikter...

abuelita skrev 2009-01-12 22:33:50 följande:

Bidraget du kan ansöka om i Stockholm har en begränsning på 100 hemfödslar/år för att politikerna inte ville ha en anstorming av hemfödare för att bidrget kom.

Sen tror jag att svenskar har sin tilit i sjukvården, man ser risker med att föda, kanske för att man inte har samma kontakt med sin kvinliga slakt som andra länder/kulturer. Få födande kvinnor vet hur de själva föddes tex.
Sen är det nog synen på smärta, vi lever i ett samhälle som mer eller mindre kräver att du tar starka mediciner om du får huvudvärk för det är ingen orsak til att lyssna till kroppen, dricka lite extra och lägga sig att vila. Att ha smärta är fel och därför väljer många att föda på sjukhus, för att det gör ont att föda barn, för att bilden av förlossningen är en skräckupplevelse som man sen ältar och skrämmer upp sina gravida vänner med.
Nu generaliserar jag utifrån det mönster jag ser på Öppna förskolan, här på familjeliv och i den bekantskap jag har så det ligger ingen som helst forskning bakom.

Mina åsikter, som du kanske läst tidigare här i tråden, är att det borde finnas ABC-kliniker på alla sjukhus med plats för alla kvinnor som vill föda där. Men så länge det inte finns det, och normalgraviditeter ofta förvandlas till riskgraviditeter på grund av de sjukhusrutiner som är vanliga idag   tycker jag personligen det skulle kännas säkrare att föda hemma med 2 kompetenta barnmorskor än att föda på sjukhus.

Det där köper jag helt och hållet  och jag tänker faktiskt berätta det för Sarah Buckley. Tack Sterna!  

Gud va den här diskussionen är svår.

Det ultimata vore väl om det fanns kompetent personal på sjukhusen och att de såg kvinnan som individuell föderska och inte som ett rutinfall?
Om vi ska måla vidare så är ABCkliniker en självklarhet men mycket personal som kan ta hand om och stödja de födandes behov.
Det ska vara krav på att ALLA i personalen är pålästa inom de nyaste rönen och att de födande blir informerade om ALLT som påverkar under en förlossning ( inte BARA smärtlindringen) av tex bm på mvc.

Det finns så mycket som kan göras bättre men just nu får vi ju vackert rätta oss och göra det som vi anser vara bäst i situationen.

Det är hemskt att se att alla kritiserar varandra! Stötta dina medsystrar i valen de väljer att göra och lita till deras kompetens att ta dom.
Fördumma inte varandra.
Det hjälper ingen.

Livet är en företeelse som är svårt att förutse. Som jag sa i ett tidigare inlägg, om man bara ser risker i livet och för sitt barn gör man kanske bäst att flytta in på sjukhuset efter förlossningen. Då är det ju alltid nära till expertna när olyckan varit framme.

Det viktiga är det som lejone skriver. Vi ska stötta varandra i våra val. Jag har min erfarenheter från förlossningsvården, du har dina. Min förra förlossning höll på att gå åt helvete pga min stress i och med dåligt bemötande och fucked up rutiner. Den risken kommer jag ALDRIG utsätta en bäbis för igen. Jag tänker heller inte utsätta min bäbis för resistenta bakterier på KS (det är dit jag "hör").

Men det viktigaste av allt och som svar på din ursprungsfråga TS. Jag väljer hemförlossning för det är det enda sättet i det här landet att få föda med barnmorskor som man har fått möjlighet att bygga upp en relation till under graviditeten. Jag kan omöjligen känna mig lugn och trygg med en komplett främling som jag aldrig sett förut. En främling som jag ska dela livets mest initma med. Jag funkar inte så. För andra är det inga problem men inte för mig. Motivet till mitt val är att minimera min egen stress under förlossningen och därmed minimera risker för min bäbis hälsa.

Det är mycket möjligt att jag ångrar mig när det väl är dax. Att jag ändå vill in. Jag lägger ingen som helst prestige i det. Då tar jag min väska, min sambo OCH mina två barnmorskor och åker in till förlossningen. Det scenariot är fullt möjligt, det viktiga är att jag har männsikor omkring mig som jag har förtroende för.