Provade 5-minuters metoden ikväll, tog 40 min. Imorgon??

Nej alla kan tyvärr inte somna när de är trötta. Har man ett barn som sover dåligt, äter dåligt, är gnälligt hela dagarna och inte kan komma till ro på kvällen hur mycket man än bär, ammar, samsover, provar allt vad "somna utan gråt heter" dag ut och dag in så mår ingen bra. Barnet mår inte heller bra av att inte få sova! Var glada om ni har barn som kommer till ro i famnen och sover så mycket de behöver. Vi provade ALLT och till slut blev det också 5mm. Den fungerade jättebra och vad hände? Jo hon blev piggare, GLADARE och åt bättre! Hon är en mycket harmonisk tjej idag och jag ångrar inte att vi provade detta. Var tvungen att skriva detta inlägg, men jag inser att jag inte kan omvända några som är så övertygade om att de har rätt. Alla barn och föräldrar är unika. Jag är övertygad om att alla vill sitt barns bästa! Förstår inte varför så många måste lägga ner så mycket energi på att hoppa på andra föräldrar, som liksom ni gör så gott de kan.Tack och hej

Ursäkta att det blev en halv novell men det fanns en del att säga om detta och det är ändå inte allt...

En stilla undran...En metod som är utvecklad för barn med grava sömnstörningar...HUR kan man få för sig att använda den på ett 3 månader gammalt barn?En 3-månaders KAN inte ha sömnstörningar för en 3-månaders är för liten för det. SAMTLIGA 3-månaders i hela världen. Det ligger inte på individnivå.HUR har man hunnit prova ALLT annat före 3 månaders ålder och vid vilken ålder började man i så fall jobba med barnets sömn? Vid födseln? Vid en månads ålder? Två månader? Om man börjar vid 2 månader betyder det att man bara hållit på en månad före man testar 5mm.På 3 månader ska man alltså;1. Hunnit tröttna på att ha bebisen i famnen2. Hunnit testa att söva barnet på ett glatt och trevlig sätt utan gråt3. Hunnit testa ALLA möjliga sätt att lugna barnet och få det att sova själv4. Hunnit få ett barn med sömnSTÖRNINGAR5. Läst på ordentligt om alla metoder och framförallt om 5mm som man ämnar ge sig på6. Pratat med en barnläkare om vad som kan vara fel med en i princip nyfödd som redan har sömnSTÖRNINGAR.Nej jag köper det inte. En tremånaders har inga sömnstörningar. Däremot kan ju föräldrarna ha sömnstörningar. Dvs de blir störa i SIN sömn och vill inte vara föräldrar mer än mellan 07-19 om dagarna och kräver att få slippa vara föräldrar övrig tid redan efter 3 månader.En 3-månaders som lämnas i sin ensamhet att skrika sig till sömns kommer däremot att FÅ störningar. I sin personlighet, sitt framtida liv och kanske i hjärnan.Ett barn som skriker ibland eller till och med mycket. Kolik osv skadas inte av det - för man brukar trösta barnet, försöka lugna barnet. Lindra dess plåga.Men att utsätta ett så litet barn för att:1. Bli övergivet (JO bebisen känner så, det är först många månader senare som barnet är moget nog att förstå att hen inte blir övergiven på riktigt.2. Reagera med panik och överlevnadsångest. Ja - skräck alltså. ren skräckterror. barnet har INGEN möjlighet att förstå att det inte behöver vara rädd. Den är skräckslagen och skriker i panik för sitt liv. Några månader senare kan det röra sig om både panik, ilska, trötthet och allt möjligt men vid 3 månaders ålder skriker ett barn i denna situation av panik och överlevnadsångest, inget annat.3. Gå till barnet och visa att man fortfarande finns, men att man inte tänker ta upp barnet och trösta. Barnet fattar INGENTING. mamma/pappa är där men ändå inte.4. Överge barnet IGEN! samma panik och ångest - barnet minns inte att föräldrarna kommer komma tillbaka. Så det är exakt samma panik igen. Med betingning blir den här känslan förknippad med sömnen och sängen och kan ge men för livet. Både vad gäller sömn men också övrig trygghet och en känsla av att bli övergiven och utelämnad. Barnet förlorar all möjlighet till en grundtrygghet.Dessutom är kroppen redan fullproppad av adrenalin och andra stresshormoner och hjärtat pumpar ännu i panik sen förra femminutersperioden.Om och om och om igen.Till slut slår kroppen av. För mycket stresshormoner, total utmattning, törstig till dess förbannelse. Halsen är torr och svider och munnen känns torr och slemmig. Kinderna svider också av allt saltvatten från tårarna.Att få salta tårar som rinner ner bakvägen i halsen är förstås väldigt otrevligt när man redan är törstig dessutom.Inom några dagar eller veckor minskar barnets skrik beroende på hur stakt barnet är i sin personlighet. Barn ger upp hoppet olika snabbt.Till slut sitter man där med ett barn som reagerar precis som ett barnhemsbarn i något hemskt barnhem i ett fattigt land; hen slutar skrika, slutar kommunicera och berätta om dina känslor inför sovandet. Hen blir tyst, sluter sig inom sig själv när det är dags att ligga i sängen. Sängen är totalt förknippad med ångest och hjärtat klappar antagligen snabbare när barnet läggs ner i sängen men skriken har upphört.Behöver jag ens säga hur otroligt tragiskt jag tycker det här är? När jag ligger och söver mitt lilla barn genom att ligga bredvid honom, pussa honom och bara mysa så brukar jag tänka på alla dessa trasiga ensamma minibebisar som ligger tysta i sina sängar. Tysta för att de gett upp. De ropar inte längre. Vill ta dem allihop i min säng och värma deras trasiga själar.Utanför barnens rum sitter föräldrarna i TV-soffan och skrattar och mumsar popcorn och säger till varandra "hahaha JIPPI, vi lyckades han har slutat skrika"

Sara med M: Hon var 6,5 månad gammal.

När du skriver 3 månader antar jag att det är mig du syftar på? det verkar inte vara någon som lyssnar, vad det gäller att hon ALDRIG skrikit sig till sömns! Du målar upp det som att man är helt känslokall och stöter bort barnet, och så är INTE fallet! När Inez var 3 månader började vi med att lägga henne på sin plats i VÅRAN säng ge napp och snutten gå ut! sen när hon hörde av sig INTE GALLSKREK, HAR ALLTID GÅTT IN INNAN HON BÖRJAT SKRIKA, så gav jag henne nappen snutten igen och la till henne på hennes plats, strök henne på huvudet, gick ut igen och väntade, hörde hon av sig ingen gjorde vi samma sak igen (har dessutom aldrig gått 5 min utan kanske allt från 30 sek till 3 min)! vaknar hon däremot under natten försöker vi få henne somna på egen hand i några omgångar (sätta in nappen och ge snutten) är hon då orolig tar jag ALLTID henne till famnen och hon får fortsätta sova i famnen till morgonen, nu sover hon i sin spjälsäng och har gjort sedan 4 månader och spjälsängen står tätt intill våran säng på min sida, vi har en ganska liten lägenhet så vi är endast några meter utanför och har INTE ENS stängd dörr när hon ligger i sovrummet själv! och vad i detta är det att haka upp sig på? det är en variant av 5 minuters metoden och de har aldrig handlat om sömnstörningar utan att skapa sömnrutiner från början! jag tycker 5 minuters metoden är bra och den används olika hårt för olika barn och det är upp till föräldrarna att avgöra om det tycker det är lämpligt för deras barn! nu som är så starka motståndare behöver inte lägga er i i denna tråd, ni kan ju ändå inte påverka oss som redan använt metoden vilket vi som är för metoden har!

För din egen och andras skull; sluta säga att du använt/använder 5mm då. Det är inte alls det du gjort. 5mm är EN speciell metod som går till på ett specifikt sätt. Man har inte bakat kanelbullar om man gjort sockerkakssmet och hällt i muffinsformar... då har man gjort muffins! Det blir väldigt konstigt och förvirrat om man säger att man gjort kanelbullar i det läget. Att lägga ett barn ensamt att sova vid 3 månaders ålder kan jag känna är lite märkligt utifrån vad jag själv skulle göra men det är inget jag säger så mycket om. När hon signalerade att hon behövde er så svarade ni på hennes signaler och gick dit och visade att hennes rop och hennes åsikter betyder något för er och hon behövde inte heller känna sig övergiven även om hon säkert undrade varför ni sprang iväg hela tiden. Det är INTE, jag upprepar: INTE någon 5mm.

skillnaden är ju bara att vi gett henne kroppskontakt och inte låtit henne börja skrika utan gått in innan 5 minuter om det behövts!