Vi som inte var gravida

Åh, stort grattis Kronärtskocka, underbart att höra att det funkade till slut. När är det dags?

Vår lille Tore kom den 22 juli, en dryg vecka efter BF, så idag blev han hela 4 veckor gammal. Det blev en lååång förlossning som slutade i snitt, men nu i efterhand när alla mår bra så känns det helt odramatiskt att det blev som det blev. Helt fantastiskt att vi faktiskt har två barn nu, och det känns grymt lyxigt att få vara både ickebiologisk och biologisk mamma, det hade jag aldrig riktigt vågat tro skulle hända.

Nylsa: Just varit på RUL och BF är 22 januari. Så snart har iaf halva graviditeten gått även om det känns lååångt kvar till januari...

En liten Tore, det blir frun avis på! Hon hade velat ha det som tilltalsnamn men fick nöja sig med att A heter det i mellannamn... Så härligt att livet kan vända och att du idag har två barn! Har ni hittat någon vänta sykonbok som var ok?

Grattis, Kronärtskocka! Nu börjar verkligen syskonen droppa in här i tråden. Själv tycker jag fortfarande att familjen känns lagom stor nu och har alls ingen längtan efter graviditet, bebistid och att "börja om".

Åh vad roligt, Grattis kronärstskocka!!!

Här är vi fortfarande för trötta med allt vad det gör med oss och vår relation för att ett syskon ska vara aktuellt. Men drömmer ju lite om ett ändå...

Dagisinskolning blir det nästa vecka, första september. Ska bli spännande! Lite läskigt men det känns dags- känns rätt oväntat att jag skulle känna så här men jag är faktiskt less på att vara föräldraledig nu! Och jag tror det blir bra för Agnes att vara på ett stimulerande dagis och inte bara med en trött mamma.

Nu känner jag inte er, precis, Ammiz, men av vad du har berättat så tycker jag att det låter som om Agnes kommer att få stort utbyte av förskolan. Jag var lite osäker när D började, och tyckte väl egentligen att det var lite för tidigt, men vilket lyft det var för henne. Däremot är jag lite irriterad nu efter sommaruppehållet. När vi skolade in och fyllde i den här blanketten med kontaktuppgifter så bad ju inskolningspedagogen om ursäkt för att det stod "mamma" och "pappa" och sa att hon skulle ta upp det med rektorn. Nu fick vi en ny blankett att fylla i. En *omgjord* blankett, men där det fortfarande stod just mamma och pappa. Irriterande. Men föga förvånande, eftersom rektorn inte riktigt verkar ha alla skedarna i lådan.

För övrigt satt jag och lyssnade lite på två män i bekantskapskretsen nu i helgen. Jag satt i ett annat samtal och uppfattade därför inte riktigt allt, och kunde inte lägga mig i. Den ena är nybliven förstagångspappa och den andra har en bebis på gång. De verkade vara rörande överens om att det är svårare för männen att förstå att de ska bli föräldrar än vad det är för kvinnorna, eftersom kvinnorna "ju" bär barnet och känner alla rörelser och har samma dygnsrytm, och så vidare. Att om man är gravid fattar man att det är en bebis där inne, och är man inte gravid så fattar man det inte förrän barnet är fött. Var det så för er? Alltså, det är klart att jag fortfarande ibland tittar på min unge med förundran över att jag faktiskt är mamma, och det till ett sånt ljuvligt barn, men jag kände inte alls igen mig i deras beskrivning. Gjorde ni det? Och ni som har provat på båda rollerna - var det skillnad i just det?

Jag födde första barnet och nu är min fru gravid, och det där med att boa verkar inte styras av graviditetshormoner. Jag har ordnat, handlat, funderat, planerat i månader nu, och i smyg bäddat deras små sängar och lagt fram de minsta kläderna. Min fru tycker det känns helt overkligt att hon har barn i magen och har svårt att föreställa sig hur det blir när de kommer, medan jag tänker på dem hela tiden.

Tack för gratulationerna!

Ammiz: Jag tror det underlättar inskolningen att mamman börjar bli trött på att vara hemma! Hoppas ni får förtroende för personalen och att A kommer att trivas! ( Själv önskar jag så att vi kunde dela föräldraledigheten mer med nästa barn. Skulle vara roligt att vara hemma under längre tid samtidigt som man får lite stimulans genom arbete några dagar i veckan. Men, våra jobb funkar inte på halvitd. Suck) Här har vår A just skolats in på sitt nya dagis i närheten av där vi bor. Han vill inte gå hem och trivs jättebra. Hoppas det går lika bra när jag ska lämna nästa vecka, hittills har frun kunnat lämna utan några som helst problem. Så skönt.

Presens: Tråkigt att blanketterna inte har ändrats. Det är jobbigt att inte känna sig inkluderad. Suck.
Overkligt tror jag det var för oss båda, tror inte det är någon skillnad där. Att ett liv är inuti ett annat är väldigt konstigt även om jag kunskapsmässigt vet att det är så... Tycker många nyblivna föräldrar säger att det tar ett tag innan man fattar att man har fått barn. Samtidigt som det känns som att man inlett en ny tidsålder. Allt känns självklart på ett sätt, och totalt overkligt på ett annat.

Det är egentligen inte det att jag inte känner mig inkluderad. Jag tror att jag är mest irriterad på rektorn för att hon inte fattar bättre. Det är en sån enkel sak att fixa.

Oj! Här har det plötsligt blivit liv i tråden! Kul! :)

Nylsa: Grattis till Tore!! (Och tänk att han redan är 4 veckor...) Vore kul om vi kunde få till en träff snart då kanske?

Kronärtskocka: Grattis! Underbart att det tog sig till slut och att du slipper IVF! :)

E ska skolas in på dagis med början imorgon och mammorna är har en hel del ångest och är grymt nervösa, men jag tror att det kommer att bli ett lyft för E trots alls. Det känns som att han är redo för mer stimulans än vad mammorna kan erbjuda. Hoppas i alla fall, men det känns extra konstigt eftersom vi ju är hemma med lillasyster och egentligen inte alls måste ha E på dagis.

Presens: Jag tycker det är svårt att jämföra upplevelsen som biologisk och icke-biologisk mamma eftersom jag har glömt så mycket... Men jag vet att jag hade grymt svårt att fatta att barn nr 2 var på väg lååångt in i graviditeten. Jag tror att jag kände ungefär likadant som när min fru var gravid med nr 1. Det var också jag som "boade" mest och köpte kläder och grejer. Likadant den här gången. Jag är den som läser på om olika saker och den som älskar att köpa barnkläder helt enkelt!

Hejsan,

jag heter Sara och har just blivit medlem här på forumet. Jag lever själv i en samkönad relation och har en del frågor och funderingar kring framtida förälldraskap. Just nu arbetar jag med en dokumentär om detta och skulle vilja komma i kontakt med andra homo/bi- kvinnor och följa deras väg in i förälldraskapet. 

Om du bor i sthlmstrakten och skulle vilja dela med dig av dina erfarenheter så får du gärna kontakta genom att skriva ett mail här på familjeliv.  Min tanke är att vi ses förutsättningslöst första gången (utan kamera) på ett café eller liknande och sedan kan du/ni känna efter om ni vill delta efter det. 

(Du/ni som redan har barn får också gärna kontakta mig så att jag kan få ta del av era erfarenheter, då jag kommer att vilja ha med olika personers perspektiv  i filmen)

Varmt tack på förhand,

Sara