Fixaren skrev 2010-04-01 11:48:08 följande:
Doaivo: Vi är beräknade till imorgon :) Snittades du när hon va så stor, eller gick det bra? för jag har oxå legat bra, men har som sagt troligtvis en väldigt stor bebis i magen..
Nu har jag helt glömt att kolla FL.
Hur går de för er? Fått bebis än?
Jag fick snitta då jag hade början till havandeskapsförgiftning. Man tror ju in i de sista att de ska bli en normal förlossning. Men de gick bra. Jag är egentligen super rädd för sprutor (utom mina egna) så jag låg och grina när de stack ryggbedövningen (ville vara vaken så jag fick höra skriket och så min sambo fick vara med), men de gjorde inte ont.
Det har delvis vart lite jobbigt med en stor bebis, alla ska lägga sig i och påpeka. Men de har gått bra och de gäller att fokusera på sig själv och sin familj. Det viktigaste är ju att komma ihåg att de är inget fel och att man har världens skatt. =)
Minns när min dotter var ca 2 månader, då sa "sommar sköterskan" att jag kan ju prova ge henne vatten istället för att amma.??? Fruktansvärt.
Min ordinarie BM blev inte glad över de uttalandet. Man ska ju inte banta bebisar som helammar, eller bebisar i överhuvudtaget. Jag stuntade ju i de, och jag har en frisk och fin flicka. En stor bebis är ju stor, alla barn ska ju följa sin egna kurva.
Nu har hon vägt på 10kg sträcket sen månad sex, hon är 11månader idag.
Jag gick omkring och var rädd för en stor bebis hela graviditeten och att jag gjort henne hjärnskadad då min doktor verkade tycka att de var helt okej att skrämmas. Han sa till mig att varje gång jag ligger över 12 så riskerar mitt barn att bli hjärndött. De gör man ju efter varje måltid en stund.
Efter de så tog jag med min diabetes sköterska till alla läkarbesök, och de gör jag fortfarande. Han skrämmer vettet ur mig.
Jag fick ju läggas in (frivilligt) för att få hjälp med mitt socker, men då las jag sjukt nog in på BB? Där kan de ju inte ett skvatt om diabetes och hur man ska ställa in sockret. Jag borde ju ha lagts in på medicin.
Jag tror man stressar upp sig för mycket. Man kan ju ändå inte göra mer än sitt bästa. Och SO? Får man en stor bebis så får man. De är ju inte mindre ens älskade barn för det.
Så om de finns fler oroade där ute, eller fler som fått en stor bebis. Stå på er. =)