Tack alla för snälla ord, jag var också på SöS, de var visserligen bra där (en del av dem)..men först efter att jag hade opererats, då blev man tagen på allvar liksom. Man hade hittat mitt X när jag skickades hem första gången, den var då stor som en köttbulle och med tickande hjärta..men de tyckte att man borde prova cellgift först. Jag protesterade eftersom jag hade hört att man måste vänta i flera månader på ett nytt försök sedan. Men de menade att mitt X satt på ett så dumt ställe (i skarven till livmodern) och att de skulle få operera bort en bit av livmodern..och det ville de undvika på en ung kvinna.
Men nu gick det ju som det gick, och de tog bort en bit av livmodern..men då lät det plötsligt som att det inte alls inverkar på mina framtida chanser (..).
Men i alla fall, läkaren som hade hittat X:et 4 dgr tidigare och gett mig metrotrexat tittade in hos mig efter operationen och såg lite skamsen ut, och sa: ja det var ju synd att det blev såhär.. Då hade jag ändå träffat henne tidigare samma dag och sagt att jag började få ont, men fick höra att det var normalt och blev hemskickad återigen.. På avdelningen (72 tror jag att det var) var de allra flesta Ssk jättegulliga, läkarna inte lika bra tyvärr.. Men jag är riktigt besviken och ledsen över hur jag blev bemött i samband med utskrivningen. Jag låg som sagt inne i 5 dgr och kom inte upp ur sängen på 3 1/2 dag pga oerhörda smärtor, jag hade lågt blodvärde, hög puls, lågt blodtryck..vilket talar för att jag hade en blödning, att jag fortsatte blöda i buken efter op. Man skulle ev. ge mig mer blod och göra ultraljud, men detta "glömdes bort". Sedan fick jag höra att jag låg inne ovanligt länge, att en del åkte hem samma dag..och jag som låg och grät av smärta bara jag försökte röra mig i sängen efter flera dgr..jag skämdes över att jag var så "besvärlig". Dessutom blev jag oerhört magsjuk av all antibiotika jag fick - hade fått en infektion efter op. Men dag 5 skickades jag hem, trots att jag knappt kunde stå på benen och inte hade någon som kunde hämta mig..jag gick gråtandes därifrån med väskan dragandes efter mig (kunde inte lyfta så tungt) till huvudentrén, höll på att svimma på vägen. Där fick jag sitta och vänta tills min mamma kunde komma och hämta mig.
Dagen efter övertalade min mamma mig att åka in igen, jag kunde inte behålla någonting & hade fruktansvärt ont trots massor av värktabletter. Väl på avd möttes jag av en föraktfull läkare som sa att hon inte tänkte ge mig några starkare tabletter..precis som att jag var en missbrukare! De skrev in mig för observation "på nåder" kändes det som..men jag kände mig så kränkt så att jag skrev ut mig själv och åkte hem. Sedan tampades jag med mina smärtor, magsjuka osv i ett par veckor, men jag vägrade kontakta SöS igen.
Sunflower: det ska inte göra ont att göra passageröntgen, inte om de är försiktiga, dessutom får man värktablett som man ska ta en timme innan.
Nu verkar mensen iaf vara på g..så då är det äl om 2 veckor :)
Ha det bra alla!
tack för infon.
Stackare.... jag hoppas innerligt att du får ett plus vid nästa insemination. Ja hans simmare verkar ju vara toppenbra! Kanske blir tvillingar nästa gång oxå..