Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

www.yoannas.com är adressen. Välkommen.

min son på 20½ år

Jag tänker på dig <3

Själv mår jag piss.. Orkar inte med det här längre, sitter här o gråter :( Ska till min nya psykolog om 1½ timme.. vill hellre stanna hemma och göra nåt jag inte borde göra... När blir allt bättre? :(

Mina tankar är hos dig. KRAMAR. vad stark du är!!härda ut... gör inget dumt som du inte borde göra!!! Vet precis den äckliga känslan då man bara faller sönder.. och vill göra slut på lidandet. Men du VET att det vänder. Håll ut vännen, vi tänker på dig! Vad bra att du ska till psykologen idag, har du inget ångestdämpande hemma?

Å nej så fruktansvärt! Kan inte ens sätta mig in i hur smärtsamt det måste vara för dig. Har barn själv och blotta tanken gör mig skräckslagen... Kramar om. Vet inte vad jag ska säga riktigt.

Hoppas det gick bra hos psykologen och att du klarade dig från "ångest lindring".

hoppas din psykolog var bra
o du gör inget dumt utan kämpa

tack

Är fortfarande låg idag. Träffade min psykolog i morse och han tyckte jag skulle söka vidare till en fast samtalskontakt - vilket han inte är. Den här psykiatriska enheten har inte sånt som uppdrag. Han är där för att slussa vidare mig till stöd och medicin. Lämnade över mina papper med tidigare händelser i livet, som jag hoppas han läser nu. 

Nu ska jag föra dagbok över svängningarna. Det här är andra dagen på raken jag känner mig låg och tom. Mina elever fick se på film idag för jag kan inte producera nån undervisning när jag är så här.

Längtar bara hem till min säng. Fasar för morgondagen, orkar inte just nu.

Jag är bipolär 2,5 (alltså rapid cycling)
Jag har testat MASSA olika medeciner ,men inget hjälper.

Nu har jag varit hypoman i över en månad, men sedan 2 dagar så verkar det vänt och nu känner jag mig deppad.

Min psykolog tjatar om att jag ska ut och arbetspröva igen. (Har testat förr, funkade i 2 veckor...var där ca 6 timmar sammanlagt).

Läkaren gör ju självklart sitt jobb, ökar stämningsstab, byter, testar nya, sänker antidepressiva osv.

Men frågan är...kan verkligen ALLA bipolära komma ut i arbetslivet.
Jag är 28 år....jag har hållt på såhär sedan 2002...jag mår bra några månader, blir sjukskriven 1-2 år....mår bra nån månad....mår dåligt 1 år....osv.

Vem faan vill ha en "sån".

Just nu vet jag nog ingentligen inte vilket stadie jag beginner mig i.
För 2 dagar sedan va jag hypoman...och nu är jag mest arg och förbannad och vill slå på folk. Och i normala fall är jag en lugn och harmonisk person som inte gör mycket väsen av mig.

Förra lördagen va jag inne på akut psyk för då fick jag myror i hela kroppen och va som en jäkla studdsboll....och där är jag inte direkt nån stammis...men vad kan dom göra liksom....dom kan jag inte bota mig.

Det börjar gå upp för mig....jag ska ha det så här HELA JÄVLA LIVET!
Jag är 28 år...jag kanske blir 80 om jag har otur....vem faan står ut med det?