Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jag sover ingenting längre och mat minns jag inte när jag lagade. Det är tur att Liten går på förskolan hela dagarna när jag jobbar så att han äter där. :-/
För övrigt gillar jag läget nu, inget knas idag eller denna veckan änu, jag vet att det bara är tisdag men ändå
Jobbet funkar och jag har det lugnt just nu. Skobbade dock i fredags eftersom torsdagen var katastrof. Denna våren har varit skit och början av sommaren också. Jag har lovat mig själv att ta upp kontakt med psyk igen men jag verkar inte riktigt få tummen ur även om jag verkligen vill. Precis som med allt annat. Den där jäkla tummen.

Dessutom känner jag att det kan vara läge att söka för mittenkillen som har noll i sömnbehov, knappt äter och har energi över till tusen. Jag, förmodligen förskolan men inte hans pappa misstänker adhd. är det någon som har erfarenhet av utredning kring det vad gäller barn? Han är bara 6,5 år så jag tycker han är liten men å andra sidan, det kanske är bra ju tidigare man drar igång?

Massor av sol på er !!

Ös ur dig, det kan vara det som gör skillnaden att man orkar, få ur det ur dig bara, stäng inte in all sorg för då exploderar man tillslut. får du inga sömntabletter?

Säg till om det finns något jag eller någon annan kan göra för att få dig att må lite bättre, lova att säga till  kram

Är såå trött! Iom att jag är inne i en svacka så skulle jag behöva mer sömn. Försökte vila förut men sonen bara ryckte i dörrhandtaget, tog sig in med sambon springandes efter. Sonen grät mycket och till slut gav jag upp. Det värsta är väl att lillen går på överenergi, han är trött men vägrar att vila.
Har lagt i en tvätt och funderar på att baka, måste hålla mig igång. Han ska få ett litet mellanmål snart och sen är det middag. Sambon kan inte riktigt ta lillen med sig hemmifrån heller då vi hoppas på att han ska ta sin vila nån gång plus att sambon ska på möte sen.

Är så irriterad på sonen och försöker verkligen tackla det men det går inte så bra.  

det är tufft att vara småbarnsförälder o ändå tuffare då man själv inte mår bra. det enda jag kan göra är att skicka en hel hög kramar o hoppas på att lillen vilar en stund snart så du får lite lugnt en stund o kan vila du med

jag har komtakt med min terapeut när jag orkar o vill just nu. orkar vissa dagar inte ut men det finns ju telefon.
om det är anhöriggruppen du menar så börjar inte den förän i september igen.
lyckades somna sen vid halv 4 o har faktiskt sovit ända tills nyss.
länge sen man sov så länge.
du är så snäll  go vet du det?
tacksam för allt stöd du ger mig

jag har komtakt med min terapeut när jag orkar o vill just nu. orkar vissa dagar inte ut men det finns ju telefon.
om det är anhöriggruppen du menar så börjar inte den förän i september igen.
lyckades somna sen vid halv 4 o har faktiskt sovit ända tills nyss.
länge sen man sov så länge.
du är så snäll  go vet du det?
tacksam för allt stöd du ger mig

Det handlar ju om att ge och ta. Just nu behöver du ta och få extra stöd. Du har alltid funnits här för mig och andra som är i tråden. Nu är det min/vår tur att stötta dig. Bara ta, utan dåligt samvete. Plus att det är lättare att stötta dig som vet att det inte är alltid jag orkar svra direkt när jag själv mår dåligt.

Kramar

Missade ju detta inlägget du gjorde, ibland är jag lite... disträ...
men vad glad jag blir att du fick sova en stund. Det gör lite för måendet iallafall, eller tror jag iallafall, jag har ju en sömnsjukdom så jag gissar att andra har det likadant, att de mår ännu sämre om de får sova mindre....

förlåt att jag gnäller, jag vill så gärna vara ett stöd och ha min fasad som låtsas vara stark, men ni i tråden är de enda som finns i min värld som fattar hur man kan ha det.

Hatar min mamma just nu, för jag saknar min lillebror, jag har fan inte fått träffa honom på 8 år mer än 30 minuter. Jävla kärring, jag hatar henne, hur kan man vara så elak att man ljuger och hittar på och hotar och skit? Och håller isär två syskon?