Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Familjehemsmamma: jo jag håller med dig. Visst finns det barn med särskilda behov och som också fått diagnos. Men det faktum att föräldrar blir svagare i sin roll, inte sätter gränser, inte visar tydligt vad som är rätt och tillsammans med övriga förhållanden (mat, sömn, kärlek) som inte fungerar påverkar naturligtvis. Då hade nog jag med fått ADHD...
Den här pojken har inte fått några basala kunskaper om livet alls. Han är kolsvart under ögonen pga sömnbrist, sitter uppe till 2 på nätterna och spelar dator med pappa. Han är mager som en sticka pga pappan inte har en tanke på att barn måste ha mat och helst vid någorlunda fasta tider och flera gånger om dagen dessutom. Han äter som en oxe här och det är gott att se. Pojkens favoritfilm är X-men och The Dark Knight (vad är det för ålder på dem??) och nu sist berättade han om en bild han sett hemma på Gadaffi med skjutet hål i huvudet. Man blir mörkrädd....
Han har inget bordsskick eller vetskap om hur man för sig i en familj men rättar sig oerhört fort efter våra rutiner. Han är smart killen och jättego med rätt förutsättningar.
Efter en hel dags studsmatta och lek bland löven med mina grabbar, med massa mat, med ordentlig sömn och med bestämda korrigeringar och tillsägelser var han igår som vilken annan pojke som helst. Kan ADHD helt enkelt bero på hans förhållanden runt omkring och uppfostran (eller brist på den) här? Jag skulle tro att får han leva "normalt" så syns inte ett spår av ADHD... 

Vad skönt att man får medhåll med sina funderingar =)

å jag känner att vilken tur att pojken får komma till dig (wonder) och faktiskt bara vara barn.
För som en sa till mig efter en palcerings avslut, nu har ni gjort avtryck i dennes barns liv, lite ev dom värderingar kommer den bära med sig.
Om jag då bara får med lite på färden är jag nöjd =)

Jag kan inte förstå att människor väljer att leva i kaos, för utan regler blir det kaos.
Jag är ingen supermamma jag gör också fel men jag har regler som vi försöker följa hemma, för att vi ska kunna trivas och bo hemma allihopa. Har tom satt upp en lapp på kylskåpet "husets regler "med tex man pratar trevligt med varandra.

Jag vet att en av våra placeringar skrek rakt ut att så här hade inga barn, då hade jag satt upp städschema på kylen och alla barnen fick hjälpas åt med diskmaskinen(plocka ur), mata hunden och katterna. Så mycket skulle barn inte behöva göra tyckte denne då =) Jag skrattade lite och sa att du gör som du vill men klarar min sexåring av det ska nog du orka göra det som är 16 ;)
Vi nochalerade att han första veckan inte gjorde något, men han senare självmant faktiskt började plocka ur diskmaskinen =).  Det blir en sammanhållning att hjälpas åt också.....även den tycker jag saknas i d flesta familjer.
Mina barn har fått ge förslag på vad dom kan tänkas hjälpa till med men som alltid är det fortfarande jag som vuxen som måste se till att hunden faktiskt fått mat å lägger inte det ansvaret på barnen.
Sen är det juh så att när det är min 6årings tur att plocka diskmaskinen är man med och hjälper till då faktiskt det kan finnas saker dom kan skada sig på. Men min 11åring får plocka själv =)

Vi i min familj har försökt att inte bara ge barnen belöningar i pengar och matriella saker, utan att mera kvalitets tid med familjen att man tar sig tid och gör någe tillsammans.
Vi spelar brännboll åker pulka skridskor, för det är det som d flesta placerade barn saknar en vuxen kontakt som tar sig tid! Vi sitter med när de gör läxor och äter middag tillsammans då man pratar om dagen.

Läste igenom mitt inlägg och kanske kräver jag för mycket? fasen nu börjar jag tvivla på mina egna regler hm hepp dom får vara kvar för om jag dammsuger torkar golv lagar mat tvättar dammar dagligen, och plockar ur diskmaskinen på helger å vissa vardagar me hmm vad har ni för regler hemma?
Hjälps ni åt ? Är det fel det jag gör?

Anonym (wonder) Det är stor skillnad på att vara kontaktfamilj och familjehem, men det har flera redan skrivit.

Vidare kan det vara bra att veta att barn inte blir "placerade" i kontaktfamilj. Det är något som föräldrar ansöker om eller soc föreslår. Men det är helt frivilligt och föräldrarnas eget val. Det kan därav avbrytas precis när som helst om föräldrarna så önskar.

Hej!
Sicken tur att jag hittade den här tråden så jag får chansen att ställa lite frågor .
Vi har bestämt oss efter flera års funderingar om att ansöka för att få bli familjehem. Har redan tagit kontakt med vår kommun, men det har liksom inte lett någonvart. En kvinna skulle ringa upp oss förra veckan, men hon har fortfarande inte ringt. Iaf undrar jag nu; ska vi kontakta flera kommuner i vår närhet och blir det isf en lika omfattande utredning i varje kommun? Eller tycker ni att vi ska kontakta en privat organisation? Brukar förfarandet ta längre tid bland kommuner än i privata organisationer, dvs tiden mellan intresseanmälan till utredning till placering?

Tack för svaret!
Tycker det, framförallt, låter jättebra att man verkligen anstränger sig med just matchningen mellan barn och familjehem så jag har nu letat upp lite organisationer, men jag tyckte det var en djungel. Hur ska man veta, vi blir lite villrådiga . Vi bor i Sörmland, med närhet till Sthlm. Något tips på ett bra företag att vända sig till?
Har nu varit i kontakt med Familjepoolen i Sollentuna och tyckte jag fick prata med en mkt vettig och trevlig kvinna, till skillnad mot tanten i vår kommun (som jag till slut ringde upp). Herregud, ngn mer oengagerad människa är nog svår att hitta . Jag tycker det känns jätteviktigt med en bra första kontakt, vi ska ju ändå samarbeta en hel del med kommunen/företaget vi väljer (lr som "väljer" oss). Är jag för petig här kanske..?