Blir tokig på mormor
För 4 månader sen fick jag min son, och nu börjar min mamma beklaga sig över att vi träffar farmor &farfarn mer.
Vi bor 2 min ifrån mina svärföräldrar med bil, och 30 minuter ifrån min mamma och det är alltid vi som ska komma till henne.
Vi besöker inte svärisarna särskilt ofta, blir bara på helgen eftersom sambon jobbar under vardagarna.
Varje gång min mamma velat att vi ska komma, så har vi tagit bilen och kommit. Förutom två ggr. Då var vi sjuka och idag skulle vi åkt dit, men då ringde min mamma igår o ställde in för hon var sjuk.
På kvällen fick jag höra att jag var otacksam o bara bryr mig om svärisarna.
Hon vägrar förstå att det är lite lättare att åka till dem när de bor 2 min bort och man har vägarna förbi ibland, men vi är inte ens där ofta.
Mamma jobbar i närheten av där vi bor, o säger att hon ska komma hit efter jobbet o vänta tills hennes man slutat jobbet, men aldrig gjort hittills.
Varje gång jag säger till henne att hon får anstränga sig lite själv och faktiskt komma hit någon gång om hon vill träffa sitt barnbarn, så undviker hon att svara på det.
Vi kan inte åka överallt hela tiden, speciellt inte nu när vår bil krånglar och inte vill åka med den långa sträckor för säkerhetens skull. Borde inte köra med den alls!
Jag blir gaaaaaaaalen!
Hon tycker att hon ställt upp så mkt för mig genom alla år, och att jag är otacksam och aldrig ger något tillbaka.
Ändå försöker vi komma så ofta vi kan, och jag tog med min son och åkte till hennes jobb förra veckan helt spontant, och då jobbar hon inte på ett sådant jobb som jag bara kan komma och gå till hur som helst.
Men ingen tacksamhet vidsar hon för de nu i efterhand.
Jag hör bara av mig när jag behöver hjälp lr vill ha ngt enligt henne,
Behövde åka till akuten förra helgen med min son o ringde då mormor o frågade om hon kunde följa med. Det var tydligen dumt gjort. Men hade jag bett farmorn först, så hade hon blivit sur för det istället.
Aldrig nöjd.
Min mamma gillar mina svärföräldrar mkt annars o älskar min sambo, men när det kommer till att vi besöker dem en gång mer än henne, så blir det ett jävla liv.
Är jag helt knäpp lr är det svårt att förstå att man kanske inte har lust att köra 4-6 mil fram o tbk varje gång hon vill träffa min son, utan faktiskt tycker att hon själv får anstränga sig o komma nån gång?
Har ni samma problem?