Studiebidraget - vad ska det täcka?

När jag gick i gymnasiet fick jag bara studiebidraget, ingenting annat. Mobil, buss och allt vad det nu kunde vara (förutom mat och hygienartiklar i form av vanligt billigt schampo etc.) fick jag betala själv och jag hade aldrig några problem att gå pengarna att räcka till.

Vill du att hon ska lära sig pengars värde så skjut aldrig till pengar då hon gjort slut på dem.

Jag kan mkt väl tänka mig att skjuta till pengar till ytterkläder och skor, MEN då måste hon visa att hon inte slösar bort sina pengar och lägger nästan 1000 kr i månaden på att äta ute bara för att hon tycker att t ex skollunchen är äcklig. 

Men vadå buskort? De har väl csnkort/ pendlarkort, om de inte går i gymnasiet på samma ort? Studie bidraget är en övergång, från barnbidraget. Det är alltså upp til dig! Min dotter får hela studiebidraget, och det skall täcka hennes fickpengar, kläder, "skönhetsvård", och dylikt. Däremot har jag försörjningsplikt för henne, tills hon går ut gymnasiet, och då gör vi så här i våran familj: Vi är 3 vuxna personer, och vi har en budgett på x antal kroner, den deler vi i 3, det känns rättvisst. Inte lätt att vara ung, men hon får jobba kvällar och helger, om hon vill ha ännu mera pengar...

Vår tös får halva stuidebidraget.
Hon fick välja om hon ville ha hela eller halva.
Om hon skulle ha hela skulle hon ju få stå för mer kostnader själv än vad hon gör idag.

Hon får busskort från skolan.
Vi betalar mobilkostnader inom rimliga gränser, kläder hon behöver och annat som är nödvändigt

Hon betalar själv kläder som hon vill ha men som inte behövs just nu, smink, bensin till a-traktorn och andra nöjen..

Kör hon med traktorn får vår skull. Körningar som vi annrs fått göra med bilen så betalar vi bensin.

Vill hon ha mer pengar får hon jobba.

Ja om de inte går på samma ort ja, men vem har sagt att hon inte gör det?

hon är vuxen nu, och vi få r dela allt i 3. Hennes studiebidrag, har hon som fickpengar, och inte en krona mer. Det är mera fickpengar än vad vi har/ mdr. Men vi är gamla, och hon måste lära sig,...

Då måste väll jag ha jävligt tur då, eftersom mina föräldrar betalar mina kläder tills den dagen jag gått ut gymnasiet!

Liksom varför skaffar man barn, om man inte ens tänker ge dom kläder som dom kan ta på sig? Herregud...

Jag älskar mina föräldrar vilken tur jag har som har dom!

EmelieC: Föräldrarna kanske vill lära sina barn att både handskas med pengar, samt lära dom värdet av pengar?? O de innan ungen flyttar hemifrån o skuldsätter sig för att de inte kan sköta sin ekonomi.
Dessutom så är 1050 en jävligt stor fickpeng!!

Jag kan handskas med pengar, jag köper väldigt sällan dyra saker och försöker snåla på mina 1050 :- för att kunna köpa/göra saker. Men jag får faktiskt SNÅLA för att mina pengar ska räcka en hel månad, tro det eller ej.
Och jag är väldigt glad att mina föräldrar ställer upp och betalar mina kläder, när jag behöver handla nya kläder. Vilket jag inte ens gör varje månad om det är de ni tror? Sist jag köpte kläder var i somras för ett present kort jag fick av min faster. Men skulle jag behöva något nu, t.ex en tjocktröja eftersom det börjar bli kallt, så skulle jag få den av mina föräldrar. Och jag tycker ärligt talat inte att det är nå fel alls, eller att jag är bortskämd för att min mamma eller pappa betalar mina kläder.

Okej då är väll min familj + väldigt många av mina vänners familjer "onormala" då som betalar sina barns kläder.Okej, men jag går aldrig på bio/krogen/övrigt eller köper jeans för 1000 :- varje månad. Men ändå så räcker inte pengarna. Om man delar 1000 kr på 30 dagar blir det 35 :- per dag. Och jag tycker att om man lever på 35 :- per dag så är det inte alls mycket.
Jag köper inte heller kläder för 1000 kr månaden, och det tycker inte jag att man ska heller. Men jag tycker ändå att det är förälderns ansvar att se till att sitt barn har: mat, kläder och hygienartiklar.Jag & mina föräldrar tycker att det är förälderns ansvar att se till att sitt barn har: MAT, KLÄDER & HYGIENARTIKLAR. Ska man ha ett par skor varje månad för 900 :- eller flera nya tröjor varje månad, då får man skaffa dom pengarna själva. Men att se till att sitt barn får nya kläder då och då, tycker inte vi i min familj att det är nå fel med i alla fall!Jag kan som sagt handskas med pengar, trots att mina föräldrar betalar mina kläder? Jag snålar för fan med mitt studie bidrag. Köper bara det allra viktigaste, går aldrig ut med vänner och hittar på nå kul som kostar pengar, men ändå så räcker inte studiebidraget till att köpa kläder. Inte för att jag behöver köpa kläder varje månad, men ändå... Det räcker inte.

Jag blir alltid förvånad över dessa trådar trots att jag hade kompisar när jag var i gymnasieåldern som också hade det lika hårt.

Jag fick studiebidraget först av min pappa sen direkt in på mitt konto när jag blev 18. Sen fick jag ytterligare 1000 kronor i månadspeng. Utöver det betalade han min mobilräkning och klädinköp. Jag bodde hos honom så han betalade inte underhåll för mig. Skolan stod för busskortet, plus kortet fick jag av pappa. Jag spenderade dom pengarna på Coca Cola, manga, tv spel och konsoller och godis. När vi övernattade hos vänner en helg för att spela TVspel köpte jag mat för helgen osv. Extra klädesplagg som jag egentligen inte behövde betalade jag själv. Skulle det vara onödiga inköp? Idag när jag är vuxen så ja! Men jag var tonåring, vad är det för vettiga inköp man ska göra?

Min pappa lärde mig ekonomi bra, han var sträng. Men han förstod att 1050kr kommer man inte långt på, inte heller smet han från sitt ansvar att försörja mig genom hela skolgången, inte skulle jag behöva gå och köpa mitt egna toapapper bara för att jag fick mitt studiebidrag (som var till för mig för att jag valde att gå gymnasiet, hade jag inte gått hade ingen av oss fått något bidrag).

Jag är ändå medveten om att jag fick rätt mycket av min pappa men har aldrig varit bortskämd. Jag bad aldrig om mer pengar, när mina tog slut så väntade jag på den 25:e. Köpte inte ny vinterjacka varje år och hade skor tills dom nöttes sönder. Idag är jag 23 år och har ett väldigt bra sparande och ett hem fyllt med möbler som köpts nya med kontanter. Och inte en krona är från pappa.

Min poäng är att jag tycker inte man ska vara så hård och tycker inte man ska vara rädd för att skämma bort. MEN självklart så har ni i familjen er egna ekonomi och det kanske inte alltid finns pengar. Men hygienartiklar och kläder till era barn oavsett ålder det har ni väl egentligen råd med.

Ja, det är förälderns ansvar att se till att barnet har mat, kläder och hygienartiklar. Men det är också föräldern som får studiebidraget till sitt konto som en hjälp till att betala dessa saker. Som förälder har jag inga som helst skyldigheter att ge ett enda öre av studiebidraget till barnet. Det finns ingen barnkonvention i hela världen som ger barnet rätt till extra pengar att köpa godis eller gå på bio.

Alla tonåringar som får fickpengar av sina föräldrar kan skatta sig lyckliga! För föräldrarna behöver faktiskt inte betala något mer än mat, boende, kläder och hygien för sina barn. Och då billigaste möjliga.

Men snälla du, hur tror du att livet ser ut? Det finns ganska gott om vuxna, med barn, som sitter i situationer där det inte finns några 35:- i fickpengar per dag. Och i dom felsta fallen beror det på att dom lever på, just bidrag. Du har också bidrag. Det är inte samma sak som fickpengar. Det är ett FÖRSÖRJNINGSSTÖD, som inkluderar viss summa till nöje. I övrigt får man JOBBA sig till pengar för det extra somman vill ha. Precis som ute i riktigt världen. Du är så pass gammal nu, att ett extra jobb på intet sätt är omöjligt. Och dom finns, om man vill.

Fräldrarnas försöjningsansvar, omfattar husrum, mat och grundläggande hygien artiklar, men resten får du faktiskt av staten i bidragsform. Like it or not. Och livet med bidrag, innebär att man får snåla. Det är ingen unik företeelse för dig. Och att 10.000:- inte räcker till kläder för ett år, kan bara inte vara möjligt. Då måste du lära om, för dom pengarna kommer du med största sannolikhet inte ha att lägga ned när du börjar ditt arbetsliv och flyttar hemifrån, när du ska försörja dig själv. Som vi dessutom sett exempel på tidigare här, av ungdommar som också lever på sina studiebidrag, GÅR det ju bevisligen att gå runt på pengarna. Så varför skulle det vara så omöjligt i ditt fall, menar du?Jag tycker först och främst att det är en attityds fråga. Det är skillnad på att vara tacksam för det man får, MOT att förvänta sig, och indirekt genom att prata om försörjningsansvar ( när man redan fått det täckt i form av bidrag ) KRÄVA att någon annan ska betala för sig. Då har man inte alls förstått vad det handlar om, och då måste man få lära sig för sin egen skull. Det har inget med att skämma bort att göra. ( Dessutom torde det ändå utgöra promille av alla som behöver köpa sitt eget toa papper? Så tror inte riktigt att just det är en stor diskussion i sammananget )

Och som vi redan har sett av tidigare exempel, så i dom familjer där ekonomisk möjlighet finns, inkommer ju också extra resurser i form av att föräldrar betalar extra, födelsedags presenter, julklappar etc. Så att det skulle råda någon allmän ekonomisk nöd stämmer helt enkelt inte.

Grundpoängen, är att man måste förstå skillnaden mellan vad ett bidrag täcker, mot vad fickpengar innebär. Och är man inte nöjd med det, får man göra något åt situationen själv.

När jag var fem började jag få veckopeng, 5:- för att jag var fem år och sedan ökade det med en krona per år. När jag var 13 fick jag 100:- i månadspeng istället, vad jag minns fick jag aldrig högre än så under min tonårstid innan jag flyttade hemifrån. Mamma (ensamstående) betalade mat, husrum, hygienartiklar, kläder, leksaker, cykel, allt som fanns innanför hemmets väggar kan man säga. Ville jag shoppa något köpte jag det för egna pengar om jag hade kontanter, pengar på banken behövde mammas medgivande pga uttagsregler. Jag hade aldrig något TV-spel, mitt livs första mobil fick jag när jag var 18, min första dator köpte jag när jag var 20+. När jag hade flyttat hemifrån hade jag ingen inkomst utom CSN och fick soc.bidrag i flera år, på den tiden och inkl. min hyra var det ca 6000:- och jag kunde betala mina räkningar, köpa mat, roa mig på helgerna och dessutom spara pengar varje månad. De möbler jag hade var sådant jag haft under min uppväxt samt soffa och TV som jag fick från mamma, en del köpte jag till själv. Jag hade ett kortvarigt deltidsjobb och köpte min första bil innan jag var 20. När jag började studera några år senare hade min mamma sparat ihop en större summa pengar till mig (som också delvis skulle gå till körkort) samt att jag fick en liten slant efter mormor. Under min universitetstid, 5 år, tog jag endast bidragsdelen från CSN (jag har alltså inga som helst studielån), i övrigt levde jag på de pengar jag fått samt bostadsbidrag så klart. Eftersom jag var van vid liten inkomst räckte pengarna jag fått hemifrån under hela min studietid. Idag är jag 35+ med fast inkomst och delar utgifterna med min man. Jag saknade sällan något under min uppväxt. Mitt största bekymmer är snarare att inse att jag faktiskt har pengar att röra mig med idag (jag tränar mig på att unna mig själv saker) och jag sparar mer än 50 % av min lön varje månad (vi har inga barn).

Jag har svårt att se varför en ungdom utan utgifter skulle ha hela sitt studiebidrag. Det är en förlängning av barnbidraget och är en gåva från staten för att premiera vidare studier efter grundskola, för att ungdomar ska kunna studera istället för att ta ett jobb och antingen flytta hemifrån eller bidra till hushållet den vägen. Om jag skulle ha tonåringar skulle jag kunna se att man lägger undan en del av studiebidraget varje månad så att ungdomen själv kan köpa sina kläder (utom större dyrare saker som andra också konstaterat) och i övrigt en mindre summa fickpengar så de kan roa sig lite. Ju mer pengar en ungdom får desto mer ska denne också betala för själv men det kan aldrig bli fråga om hela studiebidraget, en viss del måste ändå gå till föräldrarna för att täcka matkostnader osv, eftersom det ju faktiskt också är tanken. När en ungdom sedan blir 18 och får hela summan själv är det inte mer än rätt att man istället för att betala del av mat och husrum bidrar mer till hushållsarbetet, ungdomen kan också ansöka om förlängt underhållsstöd från F-kassan (upp till 1573:-/månad). Föräldrar är underhållsskyldiga under gymnasietiden men hänsyn ska också tas till ungdomens inkomster och föräldrarna ska skjuta till vad som därutöver behövs, med andra ord har man ingen skyldighet att betala biobesök osv och man kan lätt hitta siffror som visar vad riksnormen säger att en ungdom 18-21 år behöver och därifrån räkna av sådant som föräldrarna fortfarande betalar, t ex mat, el och annat (man skulle ju knappast ha någon annan vuxen person inneboende helt gratis heller i flera år). Allt beror på vilka friheter man gett sin ungdom och hur man själv vill lägga upp det. Jag tror iaf inte att någon ungdom skulle lida av lite ekonomiskt (och hushållsligt) ansvar utan snarare lära sig en hel del inför det kommande vuxenlivet.

Försök sitta ner och göra en budget med henne. Hur mkt är rimligt att lägga på kläder på ett år? Kanske ta bort halva studiebidraget och att du betalar kläder 500 kr per månad? Jag tycker absolut föräldrarna ska stå för dyra saker som vinterkläder och skor.

Det hör var 6 år sedan, problemet är med största sannolikt löst.

Varför gar det börjat dyka upp typ tusen pr gamla trådar helt plötsligt?