• frupou­lsen
    Äldre 11 Mar 14:22
    3531 visningar
    5 svar
    5
    3531

    Hur skulle du agera/readera om ditt barn blev mobbat , och vad skulle du säga till ditt barn?

    Satt och funderade på just detta här om dagen (efter jag sett ett program om mobbning).

    Jag själv skulle agera utfrån mina egen erfranheter av mobbning(har ej blivit mobbad men haft vänner som blivit det).

    Det sista jag skulle jag göra är att kontakta läraren/lärarna eller föräldrarna till det barn som mobbade mitt.

    Jag skulle säga åt mitt barn att försöka skita i det och inte bry sej , men skulle detta inte hjälpa skulle jag säga åt mitt barn att stå på sej och förstå att det mobbaren/mobbarna säger eller gör inte stämmer med verkligehten ( alltså att det inte är det minsta fel på mitt barn).

    Hur jag skulle agera beror ju också på åldern , skulle mitt barn gå på dagis vara mellan 1-6 år skulle jag prata med dagis personal.

    Men så pass stora barn som 10 och uppåt tror jag vet att dom gör fel oavsett om någon säger åt dom eller inte.

    jag skulle försöka hjälpa mitt barn på ett sätt som inte bidrog till att dra in andra , kanske tänker jag helt galet men jag tror inte på skolans sätt att hantera mobbning (både offer och mobbare).

    Jag tycker vi alla ska lära våra barn att stå upp för sej själva , inte lära dom att om någon är dum säg till "fröken" , det funkar nog på små barn 0-6 men inte sen.

    Det är också viktigt att barnen talar om det för någon , men inte viktitgt att tala om det för att "sätta dit mobbarna"

    Vad tycker ni?

  • Svar på tråden Hur skulle du agera/readera om ditt barn blev mobbat , och vad skulle du säga till ditt barn?
  • Äldre 11 Mar 17:28
    #1

    Jag blev mobbad under en stor del av min skoltid, dvs från 1 - 9 ungefär. Min mor försökte självfallet övertyga mig om att det inte var något fel på mig och att jag skulle ignorera dem. Hon sade även åt mig att stå upp för mig själv och kämpa. Det hjälpte inte riktigt, kan jag säga. Det är så lätt att säga att man inte ska bry sig, men hör man "fetto" dagarna igenom så kommer man tillslut tro på det, vare sig man vill eller inte. Man förlorar sin styrka tillslut, även om man gör sitt bästa för att hålla huvudet högt och låta alla kommentarer rinna av en.

     I och med att jag varit mobbad själv är jag ju knappast objektiv då det kommer till hanteringen av ungdomar som mobbar och fryser ut andra. Dock kan jag säga, med full övertygelse, att man inte ska visa den hänsyn som du nämner. Man ska sätta dit dem, man ska ringa deras föräldrar och man ska definitivt kontakta skolan.  Om det inte hjälper är självfallet beklagligt, då det är skolans ansvar att hantera mobbing på ett bra sätt. Men om ingen någonsin gör sig besväret att vara ivägen och bråka med skolan kommer skolväsendet aldrig någonsin att utvecklas och bli bättre.

    Den mobbing jag fick utstå var horribel och det har satt djupa spår i mig som kommer ta år att läka. Jag söp, skolkade och skadade mig själv på grund av det som folk sa. Hur kan en fet, ful, korkad hora ha någon rätt att existera? Tänk dig då om min mor aldrig ens hade försökt hjälpa mig? Tänk om hon bara malt på om att jag skulle vara "stark" och "stå upp för mig själv". Jag hade nog inte levt om jag blivit så ensam i en sådan utsatt situation. Barn och ungdomar som blir mobbade måste se sina föräldrar kämpa och slåss, annars finns det få anledningar att kämpa själv.

    Vet du hur mobbingen slutligen gav med sig? Jag började att fysiskt attackera dem som mobbade mig. Jag fick helt enkelt nog av att vara hatad för saker jag inte kunde påverka själv, så jag valde att ge dem något att hata mig för.
    Ska barn behöva göra sådant för att överleva i skolvärlden?


    Of all the things I've lost, I miss my mind the most.
  • Gullis
    Äldre 21 Aug 16:59
    #2

    Det är aldrig, aldrig, aldrig upp till barnet att själv försöka lösa situationen - det är vi vuxna som måste ta på oss det obekväma uppdraget! Föräldrar, lärare, annan personal och föräldrarna till de som mobbar.

    Om det händer i skolan så ska personalen dra igång sin plan för att lösa problemet, gör inte de det är det upp till oss vuxna att göra det.

    De som mobbar mår inte heller bra, de gör det av någon anledning och det ska vi vuxna försöka ta reda på. Det är vi som förhoppningsvis har erfarenhet och distans till livet som kan hjälpa de små liven när det spårar ur.

    Att uppmuntra ett barn att  "ge igen" är alltid fel i mina ögon. När min vi drog igång SAMS-planen på skolan för vår äldste son så slöt hela skolpersonalen och de flesta föräldrar upp kring honom. Vad gjorde mobbarna då? Gick på lillebror och slog ner honom på skolgården.... Han gav igen! Och sen fick vi en massa samtal kring att han slogs... Det kan aldrig bli en vinnarsituation av att ge igen. Vi vuxna ska vara ledstjärnor och rättesnören för våra små. Inte skyla över, inte skylla ifrån och aldrig någonsin säga åt någon att ge igen!

  • Tja
    Äldre 20 Sep 15:14
    #3

    Nä, barnen skall INTE ta ansvar för att få stopp på mobbning eller godta vad som helst. Har Själv varit mobbad hela skoltiden fram till gymnasiet, är idag 39, och ja, att höra skaer sätter sina spår hela livet igenom. Från skolans sida var det alltid "det går över", "de menar inget med det". Så när kläder förstörs eller slag inför lärare är helt OK????

    Har idag två underbara döttrar som tyvärr är ännu mer utsatta än vad jag blev. Från oss hemma har barnen alltid fått höra att de är värda lika mycket som andra och inte mindre. De har rätt till sina egna åsikter. De vet också att man inte kan vara vän eller tycka om andra MEN att alla skall behandlas med respekt!!!

    Vi talar även om att de skall säga ifrån genoma att tydligt säga nej eller jag vill inte och stå på sig. De andra barnen skall respektera det. Slag eller knuffar är inte OK oavsett vad nån säger.

    Mina föräldrar tog i första hand kontakt med de barnens föräldrar för ja, de är föräldrar och skyldiga till att ta tag i vad deras barn ställer till med. De är ersättningsskyldiga om kläder förstörs. Det tog även kontakt flera gånger med skolan trots att det inte hjälpte.

    Jag själv har kontaktat föräldrar i första hand uprepade gånger för man har ett ansvar för sina barn och en skyldighet att veta vad de gör eller beter sig mot andra. Trots att det inte hjälpt så är det föräldrar först. På senare tid är det dock skolan då det varit en massa elände där.

    Barn vet vad de gör även när de är 5-6 år och de är mycket medvetna om hur de skall göra för att mamma/pappa skall tycka synd om dem eller tro att de talar sant och det är normalt att man vill tro sina barn helat tiden. Att få stopp på mobbning och mobbare är att alla föräldrar aktivt hemma pratar med sina barn under lång tid och i samarbete med skolan. Problemen löser sig inte över 1 natt eller 1 månad. Det tar tid men med öppen kommunikation fungerar det.

    Det är väl ändå med respekt för andra som inte tycker lika, ser lika ut, delar samma värderingar som ger en bra grund.? Tänk alla gånger man hör vuxna som beklagar sig över att barnen mobbar, de undrar vad de fått det ifrån och de låter som sina barn. Man får tydligen inte vara olika. Nä, respekt för andra och vad de tycker och tänker.

  • Äldre 20 Sep 15:17
    #4

    Nu är det ju väldigt lite mobbing på skolan där mina barn går, men ett par av flickorna har haft problem under någon period. Jag har sagt åt dem att klippa till sina plågoandar, och det funkade bra. Inga problem efter det ...

  • Äldre 1 Dec 08:05
    #5

    Jag skulle ABSOLUT lägga mig i och även kontakta andra föräldrarna, naturligt för mig !! 

    Precis som jag gjort nu när det visar sig att min ena dotter är med och mobbar/fryser ut en tjej i klassen. Det är ALDRIG ok med någon form av mobbing, retas, frysa ut osv.

    Min strategi är ALLTID att man ska tänka sig in i situationen själv och man ska inte försöka lösa det själv utan hjälp från vuxna. Inte när barnen är så små som 7-8 år som i vårt fall.   

Svar på tråden Hur skulle du agera/readera om ditt barn blev mobbat , och vad skulle du säga till ditt barn?