• Anonym (Blånekar)

    Jag kommer aldrig erkänna!!!!

    Oka hörrni, nu tar vi bladet från munnen!
    ALLA har gjort, gör eller tänker saker som de aldrig kommer erkänna för någon annan... eller hur?

    Nu ska vi lätta våra hjärtan och erkänna allt detta fruktansvärda som vi faktiskt gör när ingen annan ser!

    Jag börjar!

    Jag kommer aldrig erkänna att jag läser en fd kompis blogg flera ggr i veckan och njuter av att hon inte har jobb, liv, kompisar osv!
    Elakt?
    Ja som fan! Men med tanke på hur otroligt grym hon var mot mig och vad hon utsatt andra för så njuter jag av att se att det kommer tillbaka till henne nu!

    Jag kommer heller aldrig erkänna att jag ibland luktar på mina egna fisar....!

    Nu är det er tur!

    Vad kommer Ni aldrig erkänna?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-04 21:30
    På begäran lägger jag till att vi bara skall lämna våra erkännanden i denna tråd!

    Ingen debatt om det man gjort utan bara raka, enkla bekännelser!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-08 00:08
    Däremot kan jag utan omsvep erkänna att jag ser ned på, och faktiskt anser människor som bråkar över internet, vara lägre stående.

  • Svar på tråden Jag kommer aldrig erkänna!!!!
  • Anonym

    Jag skulle inte erkänna för någon att jag varje dag överväger att ta livet av mig. Så har det varit i över 15 år och jag är 30 idag. Det är en krass förhandling där jag helt enkelt väger för och nackdelar. Den dagen ja-sidan väger över har jag allt redan förberett. Ofta har det varit väldigt nära.

    Alla tror att jag är så glad och harmonisk eftersom jag är lättsam, söt och ler ofta, och lever ett bra liv överlag med ett bra jobb, bra man och bra bostad. Egentligen har jag knappt någon glädje i kroppen alls. Skrattar 1-2 ggr per år. Allt är ett skådespel för att lura andra att jag mår bra.

  • Anonym (T)
    Anonym skrev 2011-04-06 09:10:48 följande:
    Jag skulle inte erkänna för någon att jag varje dag överväger att ta livet av mig. Så har det varit i över 15 år och jag är 30 idag. Det är en krass förhandling där jag helt enkelt väger för och nackdelar. Den dagen ja-sidan väger över har jag allt redan förberett. Ofta har det varit väldigt nära.

    Alla tror att jag är så glad och harmonisk eftersom jag är lättsam, söt och ler ofta, och lever ett bra liv överlag med ett bra jobb, bra man och bra bostad. Egentligen har jag knappt någon glädje i kroppen alls. Skrattar 1-2 ggr per år. Allt är ett skådespel för att lura andra att jag mår bra.
    Vad hemskt det låter. Men om du är så medveten om det, vill du inte göra något åt det då? Ta kontakt med någon du kan prata med..?
  • Anonym (what the......)
    Anonym (yack!) skrev 2011-04-05 21:06:50 följande:
    Jag skulle aldrig erkänna under mitt vanliga namn att jag tycker att såna som ni som håller på med snutte-tjatet här itråden är så uppenbara som tycker att ni själva är så gulliga men låtsas att ni skäms över det för att framstå som rart oskuldsfulla, som små barn.

    Folk som låtsas "erkänna" uppenbart gulliga saker under förespegling att det är nåt de skäms över borde verkligen skämmas för att de är så genomskinliga och vansinnigt pinsamma därför.
    Tack!
    Är skittrött på snuttesnacket.
  • Anonym
    Anonym (T) skrev 2011-04-06 09:15:31 följande:
    Vad hemskt det låter. Men om du är så medveten om det, vill du inte göra något åt det då? Ta kontakt med någon du kan prata med..?
    Anledningen till att jag inte söker hjälp är att jag har svårt att se hur jag skulle kunna må bättre. Går det verkligen att fixa kronisk total glädjelöshet?
  • Anonym (Elak)
    Anonym skrev 2011-04-06 09:27:34 följande:
    Anledningen till att jag inte söker hjälp är att jag har svårt att se hur jag skulle kunna må bättre. Går det verkligen att fixa kronisk total glädjelöshet?
    Man vet aldrig förrän man har provat!
    Prata med någon om detta! Det kan vara viktigt.
  • Anonym (hehehe)
    Anonym skrev 2011-04-06 09:27:34 följande:
    Anledningen till att jag inte söker hjälp är att jag har svårt att se hur jag skulle kunna må bättre. Går det verkligen att fixa kronisk total glädjelöshet?
    Japp, det går. medicinering (förmodligen hela livet) och samtal.
  • Anonym (fegisar)
    MrsB2011 skrev 2011-04-05 20:40:56 följande:
    HAHAHAHAHHAA vad underbara ni är!
    Stoppar snutten i örat!
    Jag älskar människor med lustiga vanor ;)

    Jag hade min snuttefilt jättelänge, till jag var 12 år typ, hade säkert haft den kvar om inte mamma slängt den!
    buhu! Inget kunde ersätta min snutte!
    Också ett gammalt örngott - gulnat och trasigt! Men ack så underbar!! Jag stoppade dock inte den i örat utan nöjde mig med att smeka den mot näsan och lukta på den samtidigt som jag sög på tummen!

    Underbara barndoM! Vilken tur ni har som har snälla föräldrar som inte tvingade er snutte ifrån er ;)
    Min mamma slängde min när jag va ca 10 år för att hon tyckte jag var för stor att ha snutte... sedan dess fick jag alltid smyga med den, kunde inte ens ha den i sängen på dagarna utan var tvungen att ta med den till skolan o gömma den i mitt skåp varje dag, för att hon inte skulle slänga den
    Men nu, när jag själv är vuxen snuttar jag med den hela tiden! :D Till o med min son har tagit en av tröjorna o snuttar med på natten när han sover - han sover mellan oss
  • John D
    Anonym skrev 2011-04-06 00:40:05 följande:
    Inte för att ta isönder din bubbla men de som oftast har en väldigt gör IQ har ganska svåra mentala störningar =/
    Man må vara ett geni men vad som kommer på köpet är inte värt det.
    Och eftersom du gjorde så mot dina ex så låter det inte så positivt för dig.
    130 är inte väldigt högt, och inte heller är det vad som definieras som geni.
    Det är dock tillräckligt över genomsnittet för att vara klart märkbart för individen.

    Att hög IQ skulle öka risken för mentala störningar har jag aldrig hört, källa på det?
  • Anonym (örk)

    Fy fan vad vidrigt alla ni som äter era egna kråkor. Det är så jag blir äcklad och illamående. Varför äter vuxna människor sitt eget snor? Jag kan förstå om små barn är korkade nog att göra det, men vuxna? Mest skrämmande är att det är sååå många som verkar göra det - usch. Hade jag sett min man äta sitt snor så hade jag blivit totalt oattraherad av honom.

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-04-06 09:27:34 följande:
    Anledningen till att jag inte söker hjälp är att jag har svårt att se hur jag skulle kunna må bättre. Går det verkligen att fixa kronisk total glädjelöshet?
    Det låter som om du lider av dystymi? Det finns hjälp att få. Någon dag ska jag ta mitt eget råd också och söka hjälp.
Svar på tråden Jag kommer aldrig erkänna!!!!