Fattar mig ej på vissa fattiga

Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.
Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.

Jag tycker att det var ett otroligt dåligt förslag. Att låta saker gå till kronofogden är att skaffa sig senare (och värre bekymmer). Kostsamma för samhället också, om jag behöver tala språk som de flesta verkar förstå bättre än empati.
Jag är övertygad om att samhället skulle tjäna på att stå för mindre krediter, framför att låta folk hamna hos fogden, både i kostnader och enskilt lidande.

Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
'
När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.

Nej faktiskt inte, jag har aldrig haft kreditvärdighet för det förrän nu. Jag har ca 12.000 kr i studielån dock.

Jag ser det som så att jag helt enkelt inte har haft råd att konsumtionslåna. 

I vissa fall har du noll kr i uppläggningsavgift och noll kr i ränta. Betalar du direkt så förlorar du inflationsvärdet.

Det spelar faktiskt ingen som helst roll hur många som har någonting på avbetalning eller inte, det är fråga om planering. Ytterst få fall skulle behöva gå till kronofogden i överhuvudtaget, om folk tänkte efter före. Det är snarare det som är problemet. Allmänna ekonomiska beteendet.Samhället STÅR redan idag för både större och mindre krediter, nämligen dom som går igenom skuldsanering. Och den möjligheten är bra. Men något utökande av det hoppas jag verkligen aldrig att det blir. Och det är en fråga om rättvise princip.

Men du äger inte saken. Skit samma om du har förlorat någon procent över tiden

Även om man har kläder på kroppen och mat på bordet,varje dag.
Blir man drabbad av fattigdommen just pga man måste tacka nej till att tex gå ut med kompisar och fixa eller andra sociala aktiviteter, detta påverkar i sin tur ens sociala omgänge när man hela tiden måste tacka nej.

 

Tycker DU. Andra håller inte alls med, utan anser att det finns en ekonomisk poäång med det.

Men när vi nu VET hur lätt det här faktiskt kan inträffa, desto STÖRRE anledning att INTE påbörja dylika krediter i nån större utsträckning annat än absolut nödvändigt, och använda SPARA istället. Eller hur? Man MÅSTE inte köpa möbler/kläder/resor på avbetalning, går alldeles utmärkt att spara till innan. Man MÅSTE inte ha en mobiltelefon med abonemang, går alldeles utmärkt att köpa en som man använder kontant abonemang på. Osv.

Problemet är inte att folk inte ser vad som händer i kristallkulorna om 2 år, problemet är att folk inte tar samma ansvar för sin ekonomi som för i tiden. En kredit är ett lån, som precis som vilket annat lån som helst skall betalas tillbaka. Och indirekt, behöver du antingen en lika stor summa som krediten sparad, för att veta att oavsett vad som hända skall - att du klarar av den. Alternativt, precis som tex med ett bostadslån, att du helt enkelt får sälja vad det nu är för något, och vara utan det, för att täcka krediten. Konstigare än så är det faktiskt inte än i denna dag.

Det innebär för dom allra flesta, att man har inte mordernasgte bilen, mobilen, platt tv-n, datan osv, men du lever å andra sidan i en sund ekonomisk miljö. Och det är det här som har blivit så fel, folk använder krediter som någon slags alternativ plånbok, som om det var ekonomiska möjligheter dom hade i dagsläget. Som om det blev billigare att betala när man skjuter skulden framför sig, med räntor, amorteringar, avgifter, och gud och hans moster, gentemot om dom hade sparat ihop summan istället.

Det som kan vara av intresse att titta på vad gäller bidragsnormen, är vad som avses med "nödvändiga" utgifter, och jämföra med dom utgifter man sitter med själv, per månad, får man ganska snart en bild av hur ens egen ekonomiska situation ser ut.  Det är fullt möjligt att Soc bidraget borde höjas rent generellt för att bättre täcka allmänna prisläget, men jag kan inte själv anse att det ska täcka fler poster.

För att det finns tillgång till krediter innebär inte att någon egentligen BÖR använda dom. Det är egentligen det som är så fel när man tom börjar utveckla kreditmöjligheter som ändå på något sätt ger krediter när någon inte ens är kreditvärdig. Det är inget friskhetstecken på en ekonomi. Snarare det motsatta.