Fattar mig ej på vissa fattiga

Förstår fortfarande inte vad du vill ha sagt?

Du skrev att konsekvensen av att ta lån blev att man får gå till soc. Så är det ju inte. Man går till soc för att man inte har inkomst och skulle staten betala skulderna så skulle ju inte lånen få någon konsekvens, eller hur?

Vi talar väl om folk som saknar tillräcklig inkomst, inte sant?

Men det hade de ju inte när de tog lånet säger du ju. Det är ju därför det är ok att ta lån enligt dig, för att man inte ska behöva tänka på vad som händer om man blir av med jobbet exempelvis.

Hur tror du att det skulle se ut om alla visste att soc betalar dina skulder? Tror du att konsumtionslånen skulle öka eller minska i samhället?

Tycker jag med då kanske företag skulle sluta "låna" folk saker på kredit till höger och vänster. För jag anser också att företag och media har en skuld i hur folk tor att de "måste" vara för att duga. Och att många absolut skulle ha bättre ekonomi om de inte lockades fullt så mycket.

Sen har vi alla dessa som tidigare (när det var möjligt) skrev över bilar och liknande på sina barn, som de skuldsatte upp över öronen, skolfotograferingarna och liknande på abonnemang i barnets namn, så barnet sitter med skulder och prickar som det "fint" får ta över vid 18 års ålder. Utan att ha bestämt något själv.

Det finns många situationer som kan ha uppstått och orsakat fattigdom. Mer eller mindre.
Har du gjort en miss en gång, fått betalningsanmärkning (rätt mänskligt, även om det månne vara dumt) så kan du vara portad från att få skriva riktiga kontrakt på riktiga lägenheter  = ockerhyror i andra hand.

Jag fick också soc en sommar mellan studier, mot återbetalningskrav. Så man var inte "fet" den hösten. När det bidraget skulle betalas tillbaka varje krona. Trots att det är en del av vår sociala försäkring?

Känns som att jag blir missförstådd på flit här.

Ponera att du köper en soffa på kredit 24 månader.
Efter  20 månader står du utan inkomst och måste gå till soc.
Före att jag låter folk hamna hos kronofogden på grund av soffköpet, så står jag som skattebetalare hellre för de återstående avbetalningarna. åtminstone tillfälligt, så länge personen går på soc.

Fast det är enorm skillnad på att hjälpa folk, eller att stjälpa folk. Att hjälpa folk, kan handla om att hitta olika former att frysa skulden, så den inte galoperar iväg. Avbetalningsplaner som håller mot ekfonomin etc. Men att helt plötsligt bara trolla bort skulder, för att det är "synd" om nån. Vad är det för ansvarstagande? Ska vi införa någon slags "tycka synd om" kommision, som ska utreda i vilket fall det är synd om nån eller inte, och om dom därför behöver betala en räkning eller inte? Det är en fullstädig utopi. Hur skulle ett sånt samhålle få någonting gjort i överhuvudtaget?Nr 1 rör sig om så lite pengar, att när du räknar bort värdeminskningen, hamnar du på minus.

Nr 2 kan du ringa till din kommunala budgetrådgivare, kan hon/han tala om för dig hur man räknar pris jämförelse mellan att köpa en telefon kontant, mot att binda sig i x-antal månader, ska du få se vad priset på "gratis" telefonen hamnar på - kan du återkomma här sen om du fortfarande lever i tron att du får en billigare produkt.

Och nej, man kan inte försäkra sig mot allt, men just därför behöver du göra mest antal sunda val redan från första början, för att behöva hamna i minst antal besvärliga situationer OM man ändå skulle hamna där. Och att ha en massa krediter och avbetalningar är INTE bästa metoden. Och det kan nog vilken privat ekonomisk rådgivare som helst skriva under på. Obereoende inflationsvinsten eller inte.

Nej, jag har förstått precis vad du menar och jag håller som sagt inte med dig. Jag har inget intresse av att betala folks soffor, även om de bara har 4 månader kvar på avbetalningen.

Det Jesper och jag vill veta är hur du ser på ett samhälle där det inte finns några konsekvenser för att ta exempelvis en kredit på en soffa? För det är ju så det blir om staten går in och betalar soffan åt dig.