Barn till varje pris!

Hon är ju singel. Det fanns mycket begränsade möjligheter för singlar att adoptera för 20 år sedan. Det var ungefär som nu. Jag adopterade 1990, och den adoptionen tog 4 år från start till mål. Man kan bara föreställa sig hur svårt det måste ha varit för en ensamstående såvida hon inte hade varit beredd att ta emot ett barn lägst i förskoleåldern. Alla vill ju inte adoptera lite äldre barn.

Det var först senare som singeladoptionerna från Kina och Vietnam kom igång i stor skala under ett begränsat antal år.

Jag vet att hon var singel. Jag vet oxå en del ensamstående som adopterade för sissådär en 20-25 år sedan, så det är klart att det gick. Jag säger inte att alla måste tycka det är okej att adoptera överhuvudtaget, men det stör mig när hon upprepade gånger säger att det inte fanns NÅGRA MÖJLIGHETER för henne att bli mamma. Det fanns det ju visst, men hon ville uppenbarligen ha biologiska barn, så då kan hon väl säga det?!

Men det kan ju du inte veta. Hon kan ju haft andra skäl som gjort det uteslutet för henne, t ex någon sjukdom som inte accepterades av den/de länder som singlar då kunde adoptera ifrån. Vi sitter ju inte på alla fakta om hennes liv.

Precis. Hon är ju skådespelerska och jobbar på teater. Det innebär en massa kvällsjobb. Kanske inte helt enkelt att vara ensamstående mamma då? Nu säger jag inte att det är därför hon inte adopterade som ensamstående, men det är bara ett exempel på saker som kan försvåra. Att skaffa barn som singel är inte rätt för alla.

I rest my case. Jag ogillar hur som helst hennes insats och jag uppfattar det på det sättet jag beskrivit.

Haha, hjälp vilken debatt det blivit här angående Pia .

Jag kan hålla med dig ViljaDrömma om hennes insats. Jag blir provocerad av hennes "lättsamhet" i detta känsliga ämne. Som jag skrivit tidigare tycker jag inte att programmet är respektfullt. Det är klart att vi uppfattar program olika, men jag tycker att vi är tillräckligt många för att SVT ska ta sig en funderare över sin produktion. Jag har även mött ett stort flertal IRL som inte tycker om serien, av de anledningar som tagits upp i den här tråden. Visst är det super att ämnet belyses, men kanske inte att det görs på ett sådant sätt som får en del av oss ofrivilliga barnlösa upprörda.

Men titeln handlar ju inte om en ren pengatransaktion! Det handlar ju om väldigt många slags pris att betala, både för dem som vill ha barn och för andra inblandade. Att titeln är en fråga "Barn till varje pris?" inbjuder ju också till en diskussion om vilka pris som är värda att betala för att uppfylla drömmen om ett barn. Och detta är ju jättesvåra frågor utan några självklara rätt eller fel.

De "pris" man kan diskutera är:

* För de barnlösa: ekonomiska överväganden (tjejen som gör embyoadoption sa ju att hon fått välja bort vanlig adoption eftersom hon redan lagt 200 000 på fertilitetsbehandlingar), fysiska och psykiska påfrestningar av att utsätta sig för fertilitetsbehandlingar, att bli ensam med ansvaret för ett barn om man blir förälder utan partner, relationen till den/de andra föräldern/föräldrarna om man skaffar barn med någon man inte lever tillsammans med (som regnbågsfamiljen och den ensamstående mannen).

*För barnen: att inte få veta sitt ursprung om man blir till med hjälp av anonym spermie- eller äggdonation (mannen som äger spermabanken verkade ju tycka det var ett rimligt pris för barnet att betala eftersom donatorerna vill vara anonyma - de vuxnas intressen före barnets alltså, barnet ska vara glad över att det fick bli till), att ryckas upp med rötterna för adoptivbarnet (men vad 'är alternativet), att ha föräldrar som är i 50-årsåldern när man föds (kliniken i Riga behandlade ju kvinnor upp till 50 års ålder), att hantera att man är resultatet av en hyrd livmoder (surrogatmamma i Indien) vilket ju av vissa jämställs med prostitution

*För övriga inblandade: surrogatmamman som hyr ut sin livmoder för att få ihop pengar. Hon utsätts ju för risker i och med graviditeten, används som handelsvara (kan hon ställa sig upp så vi får se magen, som killarna, vars barnlängtan förstås är lika berättigad som alla andras, sa i nåt program när de tittade på henne på webkamera).

Jag har bara sett små bitar av programmet på TV3, men är det inte så att de fyller olika funktion?

Vill man se ett program där man kan låta tårarna rinna när föräldrar och barn möts för första gången, då är det inte SVTs program man ska se. SVT-s program är ju gjort för att väcka debatt.

Och när Pia på Adoptionscentrum funderar kring vilket barn hon skulle välja är det ju just för att lyfta den föreställning som vissa har om att man väljer barn vid adoption, liksom det där med att "det är bara att adoptera".

Och paret som säger att adoption är sista utvägen, det låter ju jättehemskt. Ska man ens få adoptera om man resonerar så, vem vill se sina föräldrar på ett gammalt TV-program från 2011 och höra dem säga att adoption var sista utvägen- "Jaså, jag var sista utvägen" ? Det klippet finns väl med för att det är så verkligheten ibland ser ut och just för att väcka den här typen av diskussion.

Men vilken sorts debatt vill SVT:s program väcka? Jag tycker att det finns enormt många fördomar redan både om adoption och andra alternativa sätt att få barn, och jag tycker att serien bara spär på de fördomar som finns.