Jag är rätt ung, men är redan säker. Jag är kär i en fem år äldre tjej på min praktikplats, där jag är två dagar i veckan fram tills jullovet, och har vart sen i vintras (förutom under sommarlovet. Redan innan sommarlovet började jag tänka på henne mer än bara kollega eller vad man ska säga.
Hon har en treårig son, men tror inte att hon är tillsammans med sonens pappa längre. Misstänker dock att det inte är omöjligt att hon har skaffat en ny pojkvän/sambo. Hörde nämligen häomveckan när denne tjej satt och pratade med en annan kollega om något jag inte minns vad, så sa den andra kollegan "det kan du säga till dig kille sen när du kommer hem", och för knappt en timme sen var jag ute och gick åt det håll där jag visste att hon bodde (har googlat, känner mig som en stalker men.... Hon bor inte långt ifrån mig, kanske tio minuters promenadväg ifrån mig). Jag gick ditåt i hopp om att kanske få se henne ute med sin som i lekparken intill där hon bor eller nåt, men trodde inte att jag skulle få se henne som vanligt. Men denna gång hade jag fel. Jag hadde stannat upp för att smsa en kompis och byta låt i hörlurarna, när jag var klar och tittade upp såg jag henne längre fram åt det håll jag var på väg. Hon gick med en barnvagn i vilken hennes son satt i och gnällde surt och bakom henne gick en kille i hennes ålder eller nåt år äldre än henne. Jag låtsades göra något mer på min mobil för att ha en anledning att titta ner nån sekund extra för att hinna bli av med rodnaden som täckte mina kinder.
vi möttes, vi log och hejade på varandra. Precis då vi hejat tittade hon bak på killen och log. Vet ej om denne kanske är pojkvän eller kompis eller hur det är... Men är rädd att det är pojkvän. '
Jag känner mig så elak och missunnande när jag går runt och hoppas på att hon INTE har pojkvän, men det är precis vad jag gör :( Tänker på henne hela tiden. Jag tänker i huvudet hur jag pratar med henne, hur och går bredvid mig till bussen på morgonen, hur hon sitter bredvid mig på bussen på väg till skolan, att hon delar säng med mig och sover bredvid mig... Jag saknar att kunna gå fram till henne och krama henne och pussa henne på munnen och säga hur mycket jag älskar henne. Jag vill dela och göra ALLT med henne. Ibland känner jag att jag saknar henne-speciellt som flickvän att jag bara vill gråta.
Problemet är att hon är bara på praktiken EN av de två dagar jag är där.
Jag är jätteblyg, speciellt med personer jag är kär i. Dessutom harr jag av ett par olika anledningar svårt för det sociala och veta hur jag ska bete mig i olika sociala sammanhang. Jag har noll koll på hur man på rätt sätt tar kontakt med nya personer och behåller kontakte och utvecklar den till en god relation, oavsett som kompis-eller förhållanderelation. Jag har också svårt att läsa av andra, och förstå vad de menar med vad de säger och dess kroppsspråk, osv. Och den tjej jag är förälskad i är ganska tystlåten och pratar oftast bara om det har med jobbet att göra, och det gäller oftast så med alla på arbetsplatsen. Dock är hon snäll, lugn och rätt förstående vad jag uppfattat det som.
Jag vet liksom inte hur jag åtminstone ska få en kompisrelation med henne (som ät betydligt bättre än att bara se henne på praktiken en gång i veckan och sen efter jul aldrig igen typ, vill liksom försöka med nån sorts relation i alla fall. Srn kan jag alltid försöka liska ut på nåt fint sätt om hon är singen eller inte, och om hon kanske råkar vara lesbisk eller åtminstone bisexuell, om sådant är fallet kan jag alltid försöka mer vid ett senare tillfälle om vi fått en närmare relation och jag förhoppningsvis vågar vara mer öppen om detta pga trygghet i att hon inte hatar mig för gott eller tycker jag är för på.
För än så länge vet hon inget, inte ens om min läggning vilken jag är ganska rädd att berätta om för dem i min närhet då jag är rädd att folk ska döma mig, speciellt som jag aldrig haft ett sådant förhållande.
Nån som har några bra tips??