I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.

Tråkigt att höra att du får gå igenom detta. Men jag undra har du inte märkt något alls att du var gravid?
Jag tycker att om du känner att du skulle klara av att behålla detta barnet och vara ensamstående så tycker jag helt klart att du ska behålla det! 

Jag va inte i samma sits som dig, jag va 23 år, gift och hade jobb. Både jag och min man ville ha barn, men om nått år eller två. Jag gjorde en större operation och efter den skulle man vänta 1-1,5 år innan man blev gravid plus att vår ekonomi va kass, jag jobba 75% och min man va arbetslös.

Vet att det inte är en tillräcklig anledning. Men det är min anledning. Troligtvis kommer jag inte vela ta bort barnet alls när jag smält allting, men just nu är allting en röra och jag ville ha lite råd. 

Men jag blev gravid. Och vi behöll henne. Ekonomin går precis ihop, men det är tajt och finns inget att ta av om nått händer. Men min dotter är det bästa som hänt mig! När hon blir större åh kan börja på dagis så jag kan jobba igen så blir vår ekonomi bättre igen. Allt löser sig.

Tycker du ska lämna din pojkvän, han verkar inget trevligt alls. Du kan klara dig själv och vill du så kan du ta hand om ert barn oxå. Klart det blir jobbigt, men allt går om man vill.

Lycka till!

Väldigt jobbig situation du sitter i. Men om du mot förmodan inte vill behålla barnet så kanske adoption kan vara ett alternativ? Förstår att det måste vara jättetufft för dig, men har du pratat med någon (kurator eller liknande)?

Alltså, abort efter v 18 är då inget alternativ för dig. Eftersom du säger att barnet är friskt och du är frisk, sociala skäl som du nämner är INTE det minsta meriterande. Självklart kan du ansöka, men din ansökan kommer inte gå igenom. Så är det. Det här barnet måste antingen adopteras bort eller att ni/du behåller det efter födsel. Förstår att det är rörigt just nu, speciellt när pojkvännen inte stöttar. Men låt det sjunka in lite.

oj vilken shock för er båda, ni kan inte gå tillsammans till en kurator för att få hjälp med att bena ur känslorna lite.
du har visserligen ont om tid men fatta inga förhastade beslut. en abort i v 18 är ingen höjdare direkt, det blir en riktig förlossning och det är en liten bebis som kommer ut.

Jag får helt enkelt inse att jag ska bli mamma. Just nu vill jag inte ha barnet, känner mig inte redo. Men har bokat tid hos kurator så får se hur det känns efter det. 

Sen är det sambon, han kommer lämna mig direkt jag förklarar att det inte finns något alternativ och att vi ska bli föräldrar. Det  känns enormt jobbigt eftersom jag inte ville att det skulle sluta så här. 

förstår att det måste kännas gätte jobbigt att bara få något sånt här dumpat i knät i princip.  men ta kontakt med en kurator ( dom flesta mvc kan erbjuda samtals hjälp)

jag hoppas att allt löser sig till det bästa

Det räcker med sociala skäl för att få beviljat abort mellan v 18+0 - 21+6.
   
Sen kan man undra hur starka sociala skäl man ska ha.....

Men faktum är iaf att 2010 beviljades 80% av alla ansökningar om abort efter v 18 pga sociala skäl.

Så omöjligt är det nog inte.

Sen kan man såklart fråga sig vad man själv anser vara synnerligen starka sociala skäl till abort när det bara handlar om två-tre veckor tills barnet faktiskt skulle kunna överleva på egen hand.....

Problemet är väl det att har man vl gått över 22 veckor så är man fast!
Då har man ingen möjlighet att få föda barnet tidigare utan måste gå minst 37 fulla veckor.....