• Anonym (livrädd)

    I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.

    Ni får ursäkta om rubriken är konstig men har sån panik och ångest just nu.. 

    Jag och min sambo har vart tillsammans 2 år nu, jag är 19 och han 21.

    Jag fick nyligen reda på att jag är gravid och är redan i v.18 så mitt liv förändrades väldigt plötsligt. I söndags förklarade jag för honom att det är för sent för att göra en abort och han slutade direkt prata med mig och ville inte att jag skulle röra honom. 

    Idag sa jag till honom att det går att ansöka om abort tills v.22 och då blev han glad och började prata med mig som vanligt och låtsades som ingenting. Han antar alltså att jag kommer ansöka. Men jag vet faktiskt inte vad jag vill. Vi har inte de bästa förutsättningar för barn då han vart av med jobbet och just nu får vi hjälp av soc. 

    Jag ska på arbetsintervju nu i veckan och såg verkligen fram emot att kanske få möjlighet till att arbeta, men väljer jag att behålla så kommer jag vara tvungen att fortsätta få försörjningsstöd. 

    Jag vet att om jag säger åt honom att jag vill ha barnet så kommer han lämna mig och jag vet inte om jag kommer klara detta ensam heller. Ni behöver inte komma med några "lämna idioten" för jag kommer nog lämna honom hur som helst, han är inte den personen jag trodde han var.. 

    Är det någon som kan ge lite stöd eller råd över hur jag ska göra? 

  • Svar på tråden I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.
  • Två döttrar och en son
    Sarasv skrev 2012-11-20 12:15:14 följande:
    Barn är den bästa gåvan man kan få i livet. De som behåller barnet ångrar inte sig senare i livet. Inget jobb och inga pengar kan krama en och säga "jag älska dig mamma" . jag har en bekant, en kvinna som är 58 år gammal. Hon blev gravid vid 17. Hennes mamma tog henne och de satt på en buss på väg till en sen abort. Då sparkade babyn i magen. Min bekant ändrade sig och gjorde inte abort. Hon hade ingen pappa till barnet, inget arbete. men allt gick ändå bra. Hennes dotter är en vacker kvinna som har själv barn. 
    Livet är värdefullt. Livet är en gåva. Oavsett hur bra man är utvecklad där inne.  

    Öhhh.... och det tycker alla?

    Du ser verkligen allt i svart och vitt??

    Du kan aldrig tänka dig att det finns väldigt många nyanser och detaljer som avgör väldigt mycket
    i det enskilda fallet...?   
  • Lilly Jk
    Anonym (!!!) skrev 2012-11-20 08:49:16 följande:



    Det ÄR en bebis. Nåde alla er som säger att "det är ingen bebis, bara ett foster" om ni, den dagen ni blir gravida, säger att ni Väntar barn, bebisen sparkar, vi såg bebisen idag osv, INNAN vecka 22!! Då kör ni med sån jävla dubbelmoral att jag hoppas att karma hugger er i nacken!

    Jag hoppas de sänker gränsen för abort. Det är liv ni tar död på. Och är ni för det då kan de införa dödsstraff också.

    Fast nä.
    Jag är gravid i vecka 25 och har hittills endast kallat mitt (vad som nu är) barn för blobb.
    Man väntar ju barn, eftersom det blir ett barn som ska ut förutsatt att allt går som det ska.
    Det är inte så att man väntar på ett foster.
    Vill man kalla det en bebis kan man ju göra det om man vill
    men ser man till vetenskap och forskning så är det inget barn,
    fostret kan inte under några omständigheter överleva utanför livmodern.
    Sen vad man väljer att kalla det är ju egentligen oväsentligt.
    Blobben BF 4/3-2013
  • Lillafrökenfräken
    Sarasv skrev 2012-11-20 12:15:14 följande:
    Barn är den bästa gåvan man kan få i livet. De som behåller barnet ångrar inte sig senare i livet. Inget jobb och inga pengar kan krama en och säga "jag älska dig mamma" . jag har en bekant, en kvinna som är 58 år gammal. Hon blev gravid vid 17. Hennes mamma tog henne och de satt på en buss på väg till en sen abort. Då sparkade babyn i magen. Min bekant ändrade sig och gjorde inte abort. Hon hade ingen pappa till barnet, inget arbete. men allt gick ändå bra. Hennes dotter är en vacker kvinna som har själv barn. 
    Livet är värdefullt. Livet är en gåva. Oavsett hur bra man är utvecklad där inne.  

    Det finns massvis med människor som ångrar sina barn, som velat göra abort men av olika orsaker inte gjort det. Problemet är att det är skamligt att säga att man ångrar sina barn och därmed så talas det inte om det. Och det finns massvis med barn som dagligen får höra att de inte var önskade, att de inte är älskade etc av sina föräldrar.
  • Två döttrar och en son
    Lillafrökenfräken skrev 2012-11-20 14:15:38 följande:

    Det finns massvis med människor som ångrar sina barn, som velat göra abort men av olika orsaker inte gjort det. Problemet är att det är skamligt att säga att man ångrar sina barn och därmed så talas det inte om det. Och det finns massvis med barn som dagligen får höra att de inte var önskade, att de inte är älskade etc av sina föräldrar.

    Ja tyvärr är det så....
    Även här i vårt land, men ffa kanske i fattiga länder där det är begränsad tillgång till och upplysning om preventivmedel samtidigt som abort är förbjudet!

    Så många barn som föds in i fattigdom, misär, misshandel, övergrepp, barnarbete, mördas, kastas ut på gatan och blir gatubarn, lämnas bort att tillbringa sin barndom på kärlekslösa barnhem  mm mm mm......... Gråter 

    Tänk så mycket bättre vi alla hade fått det om alla kvinnor själva fick välja om och isåfall när de ville föda barn!
    Om alla barn som väntades och föddes var efterlängtade och kunde få ett gott liv!

    Om hela världens befolkning (som by the way är alldeles för stor!) fick utbildning i och fri tillgång till effektiva preventivmetoder och enkel, snabb och riskfri abort så skulle till största delen dessa grymma livsöden hos barn och kvinnor (ja män drabbas väl med) undvikas.

    Vill vi inte att alla barn ska få ett gott liv?
    Vill vi inte att alla kvinnor ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp?
    Vill vi inte bekämpa fattigdom, misär, överbefolkning och allvarliga miljöproblem?  
     
  • Lillafrökenfräken
    Två döttrar och en son skrev 2012-11-20 14:49:51 följande:

    Ja tyvärr är det så....
    Även här i vårt land, men ffa kanske i fattiga länder där det är begränsad tillgång till och upplysning om preventivmedel samtidigt som abort är förbjudet!

    Så många barn som föds in i fattigdom, misär, misshandel, övergrepp, barnarbete, mördas, kastas ut på gatan och blir gatubarn, lämnas bort att tillbringa sin barndom på kärlekslösa barnhem  mm mm mm......... Gråter 

    Tänk så mycket bättre vi alla hade fått det om alla kvinnor själva fick välja om och isåfall när de ville föda barn!
    Om alla barn som väntades och föddes var efterlängtade och kunde få ett gott liv!

    Om hela världens befolkning (som by the way är alldeles för stor!) fick utbildning i och fri tillgång till effektiva preventivmetoder och enkel, snabb och riskfri abort så skulle till största delen dessa grymma livsöden hos barn och kvinnor (ja män drabbas väl med) undvikas.

    Vill vi inte att alla barn ska få ett gott liv?
    Vill vi inte att alla kvinnor ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp?
    Vill vi inte bekämpa fattigdom, misär, överbefolkning och allvarliga miljöproblem?  
     
    Ja, det blir så väldigt lätt fel ändå även om förutsättningarna är "bra"... En gammal skolkamrat till mig fick höra "varför hade du 3 fel för?" när hon kom hem med ett provresultat, fick aldrig höra hon var duktig och skulle jämt hjälpa sin bror med skolarbetet. Gissa hennes självkänsla och egenvärde...

    Jag har ingen egen tonåring men väl en som "adopterat" mig som extramamma vars biologiska mamma anser att man inte ska krama barnen efter de fyllt 9-10 för de blivit så stora då, en tonåring som inte heller får höra när hon gör nåt bra utan mest bara gör saker fel, som häromdagen blev anklagad för att ha stängt in katten i garderoben hon inte varit i närheten av (för katter kan ju inte göra sånt själva... *host), får skulden för saker bror gör etc. Som tur är så börjar hon få en ökad självkänsla och ökat egenvärde men det har varit uppförsbacke att få henne förstå att hon är duktig, att hon kan etc under de år vi känt varandra.

    Så att säga att man inte ångrar sina barn etc är bara sånt jäkla skitsnack! Nä, många gör det inte men det är absolut inte ovanligt för det, bara tabu.


  • Lisa med barn

    TS, vad vill DU? För om du låter dig påverkas för mycket av dinsambo så kanske du tar en förhastat beslut som du sen kommer att ångra. Tänk på dig själv. Visst är ni två om det här men din sambo kan aldrig tvinga dig att göra abort. Han vet också att det finns risk att du blir gravid om ni har sex.

  • Anonym

    Tänk så lätt det är att ha åsikter om hur andra ska göra, när man inte själv behöver leva med konsekvenserna.
    Lite ödmjukhet inför att man kanske inte sitter inne med alla svaren för alla människor skulle inte skada här.

     

  • Anonym (livrädd)

    Detta blir min sista uppdatering här eftersom dom flesta verkar tro sig veta hur jag kommer tycka och tänka och hur jag känner. 

    Jag har haft samtal med kurator ett antal gånger om detta och står fortfarande fast vid mitt. Har idag skickat in ansökan och får veta på fredag. Jag har lämnat pappan eftersom han reagerade som han gjorde och jag vill inte ha en sån person i mitt liv. Jag anser själv att jag har vart väldigt oansvarig  och kommer hädanefter att vara lika noga med preventivmedel som jag vart förut. Jag har kollat upp allting om foster i v.18 - v.22 så jag vet vad jag kommer gå igenom. Men jag vill inte föda fram ett barn som är så oönskat av sina föräldrar. Jag vill älska mina barn från första sekunden jag får veta att jag är gravid. Jag är 100% säker på att det här är rätt val. 

    Blir jag inte beviljad kommer jag göra allt för att ändra min åsikt och göra allt för barnet, jag kommer inte adoptera bort det och jag kommer inte hata det. Men jag tror inte att jag kommer må bra av att ha ett barn jag inte kan ge allt det förtjänar, jag vet att jag inte kommer må bra av att leva på soc ännu längre och jag vet att jag inte kommer må bra av att hon/han inte får ha sin pappa där. Därför har jag och kuratorn på KK bestämt att vi ska ha fortsatt kontakt ett tag framöver hur det än blir. 

    Detta är helt och hållet mitt beslut, så det är ingen idé att ni försöker ändra åsikt åt mig. Jag VET.  

  • Två döttrar och en son
    Anonym (livrädd) skrev 2012-11-21 19:15:25 följande:
    Detta blir min sista uppdatering här eftersom dom flesta verkar tro sig veta hur jag kommer tycka och tänka och hur jag känner. 

    Jag har haft samtal med kurator ett antal gånger om detta och står fortfarande fast vid mitt. Har idag skickat in ansökan och får veta på fredag. Jag har lämnat pappan eftersom han reagerade som han gjorde och jag vill inte ha en sån person i mitt liv. Jag anser själv att jag har vart väldigt oansvarig  och kommer hädanefter att vara lika noga med preventivmedel som jag vart förut. Jag har kollat upp allting om foster i v.18 - v.22 så jag vet vad jag kommer gå igenom. Men jag vill inte föda fram ett barn som är så oönskat av sina föräldrar. Jag vill älska mina barn från första sekunden jag får veta att jag är gravid. Jag är 100% säker på att det här är rätt val. 

    Blir jag inte beviljad kommer jag göra allt för att ändra min åsikt och göra allt för barnet, jag kommer inte adoptera bort det och jag kommer inte hata det. Men jag tror inte att jag kommer må bra av att ha ett barn jag inte kan ge allt det förtjänar, jag vet att jag inte kommer må bra av att leva på soc ännu längre och jag vet att jag inte kommer må bra av att hon/han inte får ha sin pappa där. Därför har jag och kuratorn på KK bestämt att vi ska ha fortsatt kontakt ett tag framöver hur det än blir. 

    Detta är helt och hållet mitt beslut, så det är ingen idé att ni försöker ändra åsikt åt mig. Jag VET.  
    Jag tycker du är väldigt stark och verkar veta vad du tar beslut om.
    Och självklart är det din kropp, ditt liv och därmed ditt val!
    Du har ju också en sund inställning till hur du ska försöka agera om du får ett nej.
    Det visar verkligen att du är en klok person.
    Jag önskar dig all lycka i ditt liv oavsett hur det blir!     
Svar på tråden I v.18, sambon vill absolut inte ha barnet.