Ni med bara 1 barn.

Ja gurkan det är väl vi kvinnor som diskuterar den frågan mest. Och jag tycker det är larvigt av folk att fråga när man skall ha syskon, det borde folk skita i och leva sitt liv istället, själv är jag nöjd med vår familj som består av tre personer och kommer så att göra.

Minns jag fick frågan redan när sonen bara var ett par månader . Men vi är fullt nöjda med ett. Fördelar att vi har tid flr barnet hitta på aktiviteter han utvecklas av. Lekkompisar är inte svårt hitta och har skoj hela tiden även med jämnåriga. Alla gör som de vill. Vi är nöjda som vi har det så tolkar det bara som osäkerhet på eget beslut (stress?) när folk frågar...inte frågar jag nånsin varför andra gör som de gör. Skumt beteende.

Rockelina, tyvärr är det så i landet lagom att alla skall göra likadant och avviker man är man konstig vi trivs jättebra med ett barn och hon har mycket kompisar och är social och vi mår bra och har lämnat detta med eventuella syskon bakom oss pga sjukdom

Tycker alla kan få leva sitt liv och göra det som känns bäst för dem själva istället alla behöver inte göra likadant som mängden. 

Här blir det också bara ett barn. Jag hade inga problem under vare sig graviditeten eller småbarntiden, men jag hatade att vara gravid och känna mig hjälplös och svag. Sonen är världens underbaraste lille skit på snart 2 år. Mina syskon har fler barn och jag ser hur de sliter och kämpar med gråt, slagsmål och annat. Det finns ingenting som får mig att längta efter det. Och min son kommer träffa gott om andra barn med alla sina kusiner. Att folk orkar bry sig om andras val....

Jag har inga syskon, och min barndom var toppen! Jag fick mkt tid med mina föräldrar och vi hade alltid så mysigt. Promenerade mkt, spelade spel, gick till simhallen och på bio. Fredagsmys, pyssel och resor. Jag saknade aldrig syskon. Min bästis fick sova över och följa med till landet när som helst. Min mamma är än idag en av mina bästa vänner!

Många föräldrar som berättat att de skaffat flera barn för att de ska ha varann och kunna roa sig själva så föräldrarna ska kunna frigöra mer tid för sig själva. De överlåter syskonen att till viss del ta hand om varann. 

Jag tror det finns för och nackdelar med syskon och inga syskon.

Enda saken man ska ha i åtanke när man funderar om att ha ett barn eller fler är: om man VILL ha fler barn?
Jag hejar på enbarnsfamiljen eftersom den oftast är underdog och är tabu att stå för.
Som ett barn är det lättare att få tag på barnvakt, föräldrar har mer energi till att ta hand om sitt barn på bästa sätt och sig själva. (viktigt med föräldrar som har tid att vara kära och ta hand om sig själva också för att vara så bra föräldrar och förebilder som möjligt.) Sedan har man större möjlighet att ha hem ungens kompisar på olika äventyr.

Det retar mig, denna gruppsykos och mantra som man får höra om man säger att ett barn, det passar oss perfekt. Bara för att andra valt att skaffa fler och stressar omkring och givetvis älskar sina barn så är det inte av lathet att bara ha ett. Det är vad som passar föräldrarna. 

Om alla föräldrar bara gick efter vad som kändes rätt för dem och sket fullständigt i andras åsikter och värderingar så skulle resultatet bli: fler relationer hålla, lyckligare avkomma och människor med starkare självkänsla. 

Önskar folk bara kunde acceptera att alla får göra som de vill och det blir allra bäst för alla. 

 

Hej Ts! Tycker ett av tipsen jag läst här inne var jättebra: att stärka din känsla och tro på att bara ha ett barn. Det är ganska svårt att påverka hur andra beter sig & vad de väljer att fråga om (och tänk vilken tråkig värld det skulle bli om alla bara gick omkring och oroade sig för att eventuellt såra andra genom vanliga frågor!). Men då kanske du kan ge ett svar (standard för de du inte känner så väl, kanske lite mer utvecklande för nära vänner) som du känner dig bekväm med.

Att någon du känner/är släkt med frågar om det finns några planer på ett barn till är nog oftast för att man bryr sig om personen och vill veta saker om dennes liv! Så ta heller inte illa upp i 'onödan'.

Fick själv höra för ca 2 år sedan från min syster att jag var tvungen att sluta tjata och fråga om de skulle skaffa barn... Hade då kanske frågat detta vid 2-3 tillfällen, och de hade vid tillfället varit tillsammans 8-9 år. Det sårade mig mycket då jag enbart ville veta vad min (älskade) syster hade för planer och hur de tänkte, samt visa stöd om det var så att de försökte men inte lyckades. Sen att hon ända sedan något år efter jag träffade min (numera) make frågat varenda gång vi träffats om när VI skulle skaffa barn, det hade hon tydligen glömt (eller var enligt henne inte samma sak...). Detta var absolut inte något jag tagit illa upp att hon frågat, och svårt att förstå då att det är en förbjuden fråga om det gäller henne! ;)

Tänker liknande med att folk "blir gaaaalna" över människor som ska känna på gravidmagen! Det var knappt nån som tafsade på mig när jag var gravid, och det blev jag lite ledsen över! ;) Så väldigt olika hur man ser saker, och man får nog lära sig acceptera andras sätt att vara oavsett. 

Förresten, bra saker med att ha ett barn:

* Lättare att få barnvakt  (har själv 2 barn & svärföräldrar/makens syster med familj nära & stört omöjligt trots närhet!)
* Billigare (nej, man "har inte redan allt"...)
* Slipper känna dåligt samvete gentemot den ena (när bebisen kommit kände iallafall jag jättedåligt samvete över stora som inte fick tillräcklig uppmärksamhet. Sen sekunden efter dåligt samvete mot bebben som inte fick min 100%-iga uppmärksamhet - det hade ju den stora fått!)

Sen: 2 barn innebär för mig dubbel kärlek! Men också (nästintill...) dubbel oro, dubbel irritation, dubbel trötthet... Så om du redan tycker att det tär på förhållande/tålamod så tycker jag du tar rätt beslut! Har själv samma känslor inför en 3:a... :D

Lycka till & ha ett underbart liv med din familj!