• bukaka

    Lite blyg, lite ängslig - otrygg?

    Hej!

    Jag har en flicka på 17-månader, och ju äldre hon blir, desto blygare blir hon också. Hon tycker inte om när främlingar tar kontakt med henne, när någon främling tilltalar henne, står hon orörlig och tittar ner i marken. Hon vågar inte titta på personen ifråga. När hennes mor-/farföräldrar är på besök (inte ofta alls), och de är alltid så pååå henne de första minuterna, kan hon t.o.m skrika lite i panik och söka sig mot mig eller pappan. När hon väl vant sig vid personen, blir hon mer öppen, men hon skulle nog aldrig krama/pussa/ge sin hand till någon annan än sin mamma och pappa.

    Hon har också några specifika rädslor så som dammsugaren som låter, insekter som flyger och kryper, och läkare med sin klädsel. 

    Jag har aldrig tyckt att något är fel. Hon är kärleksfull, rar och glad när hon är med mig eller pappan. Hon blir tillbakadragen när andra är med, men jag har uppfattat det som ren försiktighet och blyghet. Vissa barn är väl bara så? Inget fel med det? Men nyligen har en bekant antytt att det kan vara något fel på vår anknytning. Jag blev både överraskad och ledsen av hennes ord. Så har det aldrig känts för mig.

    Vad tycker ni? 

  • Svar på tråden Lite blyg, lite ängslig - otrygg?
  • Flickan och kråkan

    Vanligt för åldern. Hon är ju på väg in i närmandefasen. Sedan är barn olika. Jag har två barn som idag är 4 respektive 5 år och som är och har varit jätteolika till sin personlighet och hur de möter olika situationer. Av det du skriver så låter inget märkligt på något vis för hennes ålder. 

  • supersötasilversara

    Låter alldeles som det ska. Dottern var så och är så fortfarande, försiktig och känslig. Hon har blivit mycket modigare och tar för sig mer sen hon började skolan men hennes personlighet verkar ligga åt det känsligare hållet. Hennes lillebror är inte alls så. Det var jobbigt när dottern var liten, den enda bebisen/lilla i släkten och alla ville hosa och vara med henne. Hon ville bara vara med mig och pappa .

  • pojkens

    jag tycker för det första det är sjukt otrevligt att säga ill någon att deras anknytning verkar dålig. Sådant kan man itne så lätt se, och framförallt inte en outbildad person på småbarn. Ett mycket dumt påstående! 
    Utgå från att allting är helt normalt. Barn är blyga i perioder, iallafall de flesta. Min son var extremt blyg upp till 3årsåldern, sen släppte det.  

  • Mammamolly

    Kanske har du ett barn som är högkänsligt? Ca 25-30 procent av alla människor är högkänsliga, enligt Elaine Aron som forskat kring detta personlighetsdrag. På engelska heter det hsp - highly sensitive person. Observera att det inte är någon diagnos utan bara ett personlighetsdrag. Inom detta personlighetsdrag finns det självklart stora variationer, men det som är gemensamt för dessa personer är att de tar in sin omgivning på många fler nivåer än andra. Man uppfattar många fler nyanser, stämningar, känslor, detaljer, och man behöver tid att bearbeta sina intryck. Man vill ofta ha tid för sig själv och smälta saker.

    Det här personlighetsdraget är något jag lade märke till hos mitt barn redan när hen var några månader. Hen är fortfarande lätt avvaktande till sin natur, men har också blivit ett ovanligt tryggt barn. Vi har som föräldrar alltid accepterat att hen behöver mycket tid att bara observera och försökt att inte göra "någon grej" av det.

    Jag tror att det är missuppfattning att trygga barn med trygg anknytning alltid är socialt utåtriktade. De kan lika gärna vara introverta men trygga ändå.

    Mer finns att läsa på hsperson.se. Elaine Aron har skrivit flera böcker i ämnet, men den som finns på svenska heter Den högkänsliga människan. Hon har bland annat även skrivit en bok som heter "Your sensitive child".

  • skogsvitter
    Mammamolly skrev 2013-11-11 20:15:23 följande:

    Kanske har du ett barn som är högkänsligt? Ca 25-30 procent av alla människor är högkänsliga, enligt Elaine Aron som forskat kring detta personlighetsdrag. På engelska heter det hsp - highly sensitive person. Observera att det inte är någon diagnos utan bara ett personlighetsdrag. Inom detta personlighetsdrag finns det självklart stora variationer, men det som är gemensamt för dessa personer är att de tar in sin omgivning på många fler nivåer än andra. Man uppfattar många fler nyanser, stämningar, känslor, detaljer, och man behöver tid att bearbeta sina intryck. Man vill ofta ha tid för sig själv och smälta saker.

    Det här personlighetsdraget är något jag lade märke till hos mitt barn redan när hen var några månader. Hen är fortfarande lätt avvaktande till sin natur, men har också blivit ett ovanligt tryggt barn. Vi har som föräldrar alltid accepterat att hen behöver mycket tid att bara observera och försökt att inte göra "någon grej" av det.

    Jag tror att det är missuppfattning att trygga barn med trygg anknytning alltid är socialt utåtriktade. De kan lika gärna vara introverta men trygga ändå.

    Mer finns att läsa på hsperson.se. Elaine Aron har skrivit flera böcker i ämnet, men den som finns på svenska heter Den högkänsliga människan. Hon har bland annat även skrivit en bok som heter "Your sensitive child".


Svar på tråden Lite blyg, lite ängslig - otrygg?