21 och oskuld , längtar efter barn :(

TS, vad spelar det egentligen för roll om du är oskuld? Är det mest för din egen skull eller är det för att du bryr dig om vad andra tycker? Självklart är det ditt eget beslut, men om du är troende kristen så tror jag ändå att det bästa för dig vore att hitta en kristen man som du kan dela din tro med. Det är en väldigt viktig del att dela med sin man, tro mig jag vet! Är du med i någon kristen gemenskap i en församling? Det finns ju även kristna evenemang man kan åka på såsom festivaler, konferenser, bibelskolor och kristna dejtingsajter. Prova med detta men försök att inte vara alltför desperat bara. Vet att det är vanligt att gifta sig väldigt tidigt inom kyrkan men det är även väldigt många som inte gör det. Alla kan väl inte hitta den rätta i tidig tjugoårsåldern! Hur logiskt är det? Tycker absolut inte du bara ska köra på och skaffa dig en pojkvän som inte delar dina värderingar bara för att bli av med oskulden. Du kommer garanterat inte må bra av det i efterhand! Behöver du en kristen tjej att prata med får du gärna skicka ett pm till mig, är själv 24 år och kristen utan en kristen uppväxt :)

Finns ju ett forum nu med en kille som donerar sperma. Prata med honom? ;)

Kan ge dig två syner på det hela. Jag, 21 år, uppvuxen i kristet hem, halvt aktiv i religionen, MEN jag har också valt att vänta med sex tills jag gift mig. Jag själv har personligen inga problem med att fortfarande vara oskuld, försöker istället se det som något positivt. Du slipper oroa dig för sjukdomar, graviditet osv. Det visar väl också att du har respekt för dig själv genom att du håller det du lovat dig själv. Pojkvän, något äldre än mig, också uppvuxen i kristet hem däremot ej aktiv. Han känner att det är jobbigt att i hans ålder vara oskuld, men han har gått med på att vänta med sex tills äktenskapet ändå. Det är något han gör mest för min skull, men jag tror också att han kan se fördelarna med det valet. Kan låta knäppt men jag har faktiskt lite(!!) mer erfarenhet inom ämnet sex och i början tyckte han absolut att det var jobbigt, så ur det kan jag nog tolka det som att han föredrar att vara gift/ihop med en oskuld. Med detta vill jag säga att det finns såna killar också, så känn inte att folk tycker du är konstigt eller så. Stå för det du valt så kommer folk att respektera ditt val. Jag likt som du längtar efter familjelivet(skaffa barn osv), så jag förstår absolut att det kan kännas jobbigt att leva på det här sättet då. Du får hemskt gärna skriva till mig privat om du vill, om du vill diskutera mer eller så. Annars lycka till med allt!!

Hej jag är 25 år och själv kristen, jag har jobbat i kyrkan i nästan 5 år. Jag har samma problem som du har. Därför tycker jag att det hade varit ytterat intressant att höras. Skriv till mig. Med vänlig hälsning, daniel

Anonym(man): närmare 3 år nu, så jag tycker väl att har man klarat det så här långt så kan man klara det ytterligare tid. vet inte, 1-3 år kanske, beror på.

själv är man 41 år, och längtar så man kan dö. var fravid för två år sedan men fick missfall. har fått klartecken att skaffa barn igen av BM, men jag har ju ingen att skaffa det med=(

Anonym(man): tack! Hah, det gör jag absolut! Ja, jag tror att det kan hjälpa mycket när man känner att det är viktigt för en själv eller den man älskar. Jo, det kan ju ibland hända att man tappar kontrollen, men jag har ganska stor självkontroll så jag kan lätt sluta trots att jag är "in the moment". Hade vi båda haft hans självkontroll vad gäller detta så vet jag inte om vi hade klarat det. vi sover aldrig hos varandra så det är aldrig ett problem man försöker väl att inte sätta sig i såna situation så det blir för svårt, men det kan ju självklart hända ibland ändå. En massage som blir för mycket eller så, men då har vi som sagt min hyfsade självkontroll. hoppas du känner att du fått svar på dina funderingar

Anonym (man): flera anledningar, bl.a. Så vill jag helst avsluta mina studier och vill att vi ska ha det stabilt med ekonomi och så. Vi båda två vill absolut gifta oss, men vi vill jobba på vår relation ännu mer så att den är mogen för ett äktenskap. Jag är en planeringsperson som gärna vill ha kontroll och koll på läget, så vi jobbar på att komma till den punkten då vi känner att hela paketet(ekonomi, utbildning, relationen osv) fungerar så bra som möjligt(även fast jag inser att livet ibland ändrar riktning). Nej, inte officiellt förlovade ännu, men vi båda två har siktet på förlovning så det kommer väl så småningom. okej, det bästa är ju att ta det i rätt tempo för båda parter, då det lätt kan bli fel annars. jo, självklart kan det ibland vara segt att efter en sen kväll behöva gå hem till sig själv, men men.. ja, tror att närheten kan vara nästan ännu viktigare om man väntar tills äktenskapet. Haha, det är bra! Hålla koll på varandra lite grann

Anonym(man):Haha, ja det blir det nog! om allt går enligt planerna så är jag pluggat klart om 3 år, men vi får se om vi orkar vänta med giftermål tills dess nja, är nog mer att vi inte säger något alls. Men frågar någon(som står mig hyfsat nära) så ljuger jag självklar inte, men är det någon mer "random" så kan jag istället säga att jag tycker att det är privat så. mest är det nog så att folk är positiva, men ändå har svårt att förstå hur man orkar vänta. tack för att du delar med dig av din erfarenhet TS: Ber om ursäkt för att mina svar tar över tråden!

Kyrkan borde väl vara det optimala forumet tänker jag. Vad fint att du tänker att du kommer bli den bästa mamman. Så tänker min mamma om sig själv och jag håller inte med henne du får vara beredd på att barnet inte tycker som du