• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • nypan
    Tiana skrev 2014-05-04 10:48:29 följande:
    Jag tycker inte alls det är konstigt att du reagerar som du gör. Barn är en stor del av livet, och på många sätt en svårt situation. Däremot tycker jag att du kan söka hjälp professionellt om du känner att du behöver det. Det är ett tecken på att man tar hand om sig själv.

    Sen om man ska vända på det, så har du vetskapen i god tid. Själv är jag 33 och fick i januari veta att jag har endometrios, och så sent som i onsdags sa en läkare till mig att han inte tror jag blir gravid naturlig väg. Det beskedet hade jag hellre tagit för tio år sedan. Jag vet att det inte är någon tröst när man känner som du gör, men möjligheterna finns kvar menar jag.

    Kramar till dig!

    Tack och tack.

    Jag hoppas verkligen att det blir bra för dig. Det sista man ska ge upp är väl hoppet:)
  • dansar

    Undrar så hur det går för alla er som var med från början, som kämpat så himla länge och som var på väg mot nya försök? Jag är bara jag, Veronica1 och alla andra?

  • nypan

    Hej igen Ligger här och grunnar. Jag har träffat en kille ett par veckor. Han har berättat att han tidigare har varit förlovad med en tjej i ca 7 år men det är det hela. Idag, på vår 5:e träff, så bjöd han hem mig till sig. När jag går in i hans lägenhet så står det en barnvagn och en spjälsäng i rummet. Han berättar att han har två små barn med sin föredetta. Han hade inte velat berätta det tidigare. Helvete. Jag har haft som regel att inte dejta någon med barn för jag är livrädd att fästa mig vid dem och sen att det inte håller med killen och få får jag aldrig se barnen igen. Han är nöjd med sina två barn och får se om han vill ha några fler. Nu är jag totalt tom i huvud och själ. Vad ska jag göra??

  • Veronica1

    Dansar; här är jag . Åker till Prag imorgon, ET på fredag. Jag är livrädd!!!! Hur går det för dig?

    Sköt om er allihopa

  • dansar
    Veronica1 skrev 2014-05-07 11:29:14 följande:
    Dansar; här är jag smile1.gif . Åker till Prag imorgon, ET på fredag. Jag är livrädd!!!! Hur går det för dig?
    Sköt om er allihopa smile1.gif
    Åh är det sant?? Så spännande!!! Och förstår att det är vansinnigt nervöst också! Nu ska det gå HELA VÄGEN!!

    Här är allt okej, allting står still, och det är rätt skönt som jag skrev tidigare. Men som vi alla vet, hamnar vi i vissa situationer där det blir alltför mycket... Som när jag satt bredvid ett par under ett event härom dagen, med deras lilla nyfödda. De satt under HELA eventet och viskade (till mig) "visst är hon sååå sööööt vårat lilla hjärta! Håll henne du, hon är sååå snäll!". Hade kunnat strypa dem haha! 
    Eller som när två barn på pendeln levde rövare (sprang runt och skrek och lekte) och föräldrarna säger ingenting, varpå den ena ramlar och slår sig (hårt!) och ingen förälder reagerar då heller. Pojken sitter i ett hörn på golvet och gråter högt! Hela vagnen väntade på att mamma eller pappa skulle reagera, men inget hände. Till slut var både jag och en till på väg att gå fram till pojken, som då kravlar sig upp och kryper upp i pappas famn gråtandes. Pappan brydde sig fortfarande föga. Sånt gör mig tokig! Inte bara för att de (uppenbarligen enligt mig) är rätt dåliga föräldrar, utan för att känslan av orättvisa trycker till sådär allra längst in i hjärtat. 

    Utöver såna saker så är det rätt bra ;)
    Ska hålla tummar och tår för er min vän!
  • dansar
    nypan skrev 2014-05-06 21:52:43 följande:
    Hej igen Ligger här och grunnar. Jag har träffat en kille ett par veckor. Han har berättat att han tidigare har varit förlovad med en tjej i ca 7 år men det är det hela. Idag, på vår 5:e träff, så bjöd han hem mig till sig. När jag går in i hans lägenhet så står det en barnvagn och en spjälsäng i rummet. Han berättar att han har två små barn med sin föredetta. Han hade inte velat berätta det tidigare. Helvete. Jag har haft som regel att inte dejta någon med barn för jag är livrädd att fästa mig vid dem och sen att det inte håller med killen och få får jag aldrig se barnen igen. Han är nöjd med sina två barn och får se om han vill ha några fler. Nu är jag totalt tom i huvud och själ. Vad ska jag göra??
    Tror du postade lite fel här...
  • nypan
    dansar skrev 2014-05-07 18:16:17 följande:
    Tror du postade lite fel här...

    Nej, jag gjorde inte det. Jag har skrivit här innan och kände att jag hamnade i en situation där jag kanske kunde rådfråga er då jag antagligen står inför lite kämpande med att få egna barn. Men men, ni kanske inte kan stötta i det här.
  • Eija
    nypan skrev 2014-05-06 21:52:43 följande:
    Hej igen Ligger här och grunnar. Jag har träffat en kille ett par veckor. Han har berättat att han tidigare har varit förlovad med en tjej i ca 7 år men det är det hela. Idag, på vår 5:e träff, så bjöd han hem mig till sig. När jag går in i hans lägenhet så står det en barnvagn och en spjälsäng i rummet. Han berättar att han har två små barn med sin föredetta. Han hade inte velat berätta det tidigare. Helvete. Jag har haft som regel att inte dejta någon med barn för jag är livrädd att fästa mig vid dem och sen att det inte håller med killen och få får jag aldrig se barnen igen. Han är nöjd med sina två barn och får se om han vill ha några fler. Nu är jag totalt tom i huvud och själ. Vad ska jag göra??
    Jag kan ge dig min syn på det hela. Du är ju bara 24 år. Jag är nu strax över 30 och ingen tycker att jag är gammal på reproduktionscentrum där vi går, snarare tvärtom - de tycker att jag är ung. Jag vet inte hur kvalificerad jag är till att ge råd, men mitt främsta råd är nog att följa ditt hjärta. Man kan inte försäkra sig mot alla hjärtesorger i livet, det är en del av att leva. Att våga. Förstår att det kan känns jobbigt men om jag var i din situation skulle jag nog försöka att inte planera allt så in i minsta detalj och bara låta livet hända. Man kan inte styra vem man bli kär i. Är det en kille med barn så behöver inte det vara ett hinder. Tar det slut mellan er kan jag förstå att det känns svårt, men är inte allt i livet som är värt något svårt?
  • LängtansBlåaBlomma
    nypan skrev 2014-05-06 21:52:43 följande:
    Hej igen Ligger här och grunnar. Jag har träffat en kille ett par veckor. Han har berättat att han tidigare har varit förlovad med en tjej i ca 7 år men det är det hela. Idag, på vår 5:e träff, så bjöd han hem mig till sig. När jag går in i hans lägenhet så står det en barnvagn och en spjälsäng i rummet. Han berättar att han har två små barn med sin föredetta. Han hade inte velat berätta det tidigare. Helvete. Jag har haft som regel att inte dejta någon med barn för jag är livrädd att fästa mig vid dem och sen att det inte håller med killen och få får jag aldrig se barnen igen. Han är nöjd med sina två barn och får se om han vill ha några fler. Nu är jag totalt tom i huvud och själ. Vad ska jag göra??
    Jag hade nog valt bort honom redan nu. Om han inte vet om han vill ha fler barn finns en risk att det inte blir fler även om du vill. Eller så skaffar han ett barn med dig bara för att vara snäll. Iofs så blir du bonusmamma och det kanske kan stilla din barnlängtan något. Eller förvärra den. Jag hade hellre kämpat för mitt första barn ihop med en kille utan barn sen förut. Tänk om det inte går så bra och så blir man bitter för att han och hans ex fick barn jättelätt.
    Så tänker jag.
  • dansar
    nypan skrev 2014-05-08 15:30:31 följande:
    Nej, jag gjorde inte det. Jag har skrivit här innan och kände att jag hamnade i en situation där jag kanske kunde rådfråga er då jag antagligen står inför lite kämpande med att få egna barn. Men men, ni kanske inte kan stötta i det här.



    Ja jag såg det precis, sorry:)

    Lät (eftersom jag missade ditt förra inlägg) som att det var ämnat för en annan tråd bara:)
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!