Forum Svårt att få barn Ofrivillig barnlöshet
  • dansar
    dansar
    616 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • Tiana
    Tiana
    #400
    Citera Visa endast Anmäl
    Delinda skrev 2014-08-04 18:03:09 följande:

    I veckan fick jag veta att en av mina bästa tjejkompisar är gravid och igår när ytterligare ett par i umgängeskretsen väntar tillökning blev det för mycket. Bröt ihop och sa till min kille att om jag nu inte får ordning på min cykel och vi inte kan få barn får han börja leta efter någon annan, för jag vet hur gärna han vill bli pappa. Då kramade han mig bara och sa "Om vi nu mot förmodan inte kan få barn får vi helt enkelt skita i det och skaffa oss en massa hundar istället". Efter att ha fått upp en bild i mitt huvud på hur vi sitter där i vårt lilla hus med femton hundar, kunde jag inte låta bli att dra lite på smilbanden. 


    Precis detta känner jag igen. Fick i morse veta att en av mina bästa vänner väntar barn, och vi har följts åt i barnlösheten tills nu. Jag är så glad för dem som också har kämpat, men ändå finns den gnagande känslan kvar av att nu är jag ensam kvar i detta. Snacka om att jag känner mig ego just nu.
  • Delinda
    Delind­a
    #401
    Citera Visa endast Anmäl
    Starshaped skrev 2014-08-04 21:34:39 följande:
    Välkommen :) du är verkligen inte ensam om dessa känslor :)

    Och ja det verkar som att de som tillhör de få som har lyckan att få barn på naturligt sätt lite förlorar förnuftet i samband att de blir föräldrar. Eller ja iaf radarn för att känna empati för hur andra kan känna som inte är lika lyckligt lottade.

    Har själv förlorat en vän för att jag var ärlig och sa jag tyckte det var jobbigt när hon fick barn, och det då bara pratades barn, barn och åter barn. Då det då tolkades som jag var avundsjuk och missunnade henne det. Så håller med! Det är ooootroligt skönt att se att det finns likasinnade kämpar som ännu inte gett upp och som kan stötta varann.

    :)
    Ja, någonstans i det här kan jag känna att om inte en äkta vän förstår hur ont det gör att varenda dag behöva tampas med de här känslorna, och att det då kanske inte är optimalt att konstant prata om barn, då är det faktiskt ingen "äkta vän". 

    Vi får helt enkelt fortsätta att kämpa på och stötta varann. Skönt att veta att det är fler där ute i samma situation, även om man såklart inte önskar att någon hade behövt gå igenom sånt här Hjärta
  • Delinda
    Delind­a
    #402
    Citera Visa endast Anmäl
    Tiana skrev 2014-08-05 09:33:39 följande:
    Precis detta känner jag igen. Fick i morse veta att en av mina bästa vänner väntar barn, och vi har följts åt i barnlösheten tills nu. Jag är så glad för dem som också har kämpat, men ändå finns den gnagande känslan kvar av att nu är jag ensam kvar i detta. Snacka om att jag känner mig ego just nu.
    Förstår precis vad du menar.. Men jag försöker intala mig själv att det är mänskligt och okej att vara lite egoistisk i det här. Man kan ju inte hjälpa att det känns som ett slag i ansiktet varenda gång man får höra om folk i sin bekantskapskrets som väntar barn. Önskar för allt i världen att det inte skulle kännas så, men det gör det.
  • Lillagris
    Lillag­ris
    #403
    Citera Visa endast Anmäl

    Nu kom dom sista paret " som inte har barn " av våra vänner och sa att du ska få en liten. Och efter det brast det för första gången på snart 5år. Jag grät konstant en hel natt, mannen va helt förtvivlad. Det var lixom dom sista av våra vänner som inte hade barn och nu ska dom oxå ha.

    Livet är bara så otroligt orättvist och man vill att alla ska kämpa precis lila hårt som vi gjort. Då kanske dom börja sluta på att klaga hur illa dom mår, hur lite dom sover och hur jobbiga barnen är.
    Jag är så trött att va ett boll plank där man tydligen tycker det är okej att ventilera så mycket dom bara kan om det jobbiga föräldra livet. 

    Åh va skönt för er att kunna sova på morgonen
    - Åh va skönt för er att kunna resa
    -åh va skönt att bara få vara med varandra utan barn.

    Nä det är verkligen INTE skönt..

    som sagt det brast för mig i måndags och sen dess har jag bara mått allmänt illa, haft ont i huvudet och inte kunnat sova. Nån gång rinner bägaren över. Fy fan ni som har lätt att bli gravida NJUT för det kan va ett riktigt helvete. 

  • lillyhammer
    lillyh­ammer
    #404
    Citera Visa endast Anmäl
    Starshaped skrev 2014-08-04 21:34:39 följande:
    Välkommen :) du är verkligen inte ensam om dessa känslor :)

    Och ja det verkar som att de som tillhör de få som har lyckan att få barn på naturligt sätt lite förlorar förnuftet i samband att de blir föräldrar. Eller ja iaf radarn för att känna empati för hur andra kan känna som inte är lika lyckligt lottade.

    Har själv förlorat en vän för att jag var ärlig och sa jag tyckte det var jobbigt när hon fick barn, och det då bara pratades barn, barn och åter barn. Då det då tolkades som jag var avundsjuk och missunnade henne det. Så håller med! Det är ooootroligt skönt att se att det finns likasinnade kämpar som ännu inte gett upp och som kan stötta varann.

    :)
    Har man inte fått kämpa för det är det svårt att förstå någon annans sorg i det hela. Men samtidigt så finns det ju något som heter EMPATI och det har ingenting att göra om man gått igenom något eller inte.

    Angående din "vän" som du förlorade på vägen. Om en kompis skulle exempelvis förlora en av sina föräldrar eller ännu värre ett barn, går jag då och pratar om MINA föräldrar konstant eller mina barn just då?  Ifall vännen säger att det är lite jobbigt att man pratar om sina föräldrar/barn när jag förlorat mina, då säger man inte "aha men det är för att du missunnar mig mina föräldrar/barn"....? Det har ingenting med det att göra. Det handlar om att man som VÄN måste ha empati nog att förstå att man inte beter sig eller pratar om vissa saker som en person upplever jättejobbigt ex dödsfall, förlust m.m...

    Det kanske var ett jättedåligt exempel men jag tänkte illustrera hur löjligt hennes resonemang är och hur totalt oempatisk hon är. Jag tycker du ska leta upp henne och förklara för henne hur svinigt hennes beteende var!
  • Starshaped
    Starsh­aped
    #405
    Citera Visa endast Anmäl
    lillyhammer skrev 2014-08-13 10:22:56 följande:

    Har man inte fått kämpa för det är det svårt att förstå någon annans sorg i det hela. Men samtidigt så finns det ju något som heter EMPATI och det har ingenting att göra om man gått igenom något eller inte.

    Angående din "vän" som du förlorade på vägen. Om en kompis skulle exempelvis förlora en av sina föräldrar eller ännu värre ett barn, går jag då och pratar om MINA föräldrar konstant eller mina barn just då?  Ifall vännen säger att det är lite jobbigt att man pratar om sina föräldrar/barn när jag förlorat mina, då säger man inte "aha men det är för att du missunnar mig mina föräldrar/barn"....? Det har ingenting med det att göra. Det handlar om att man som VÄN måste ha empati nog att förstå att man inte beter sig eller pratar om vissa saker som en person upplever jättejobbigt ex dödsfall, förlust m.m...

    Det kanske var ett jättedåligt exempel men jag tänkte illustrera hur löjligt hennes resonemang är och hur totalt oempatisk hon är. Jag tycker du ska leta upp henne och förklara för henne hur svinigt hennes beteende var!


    Tycker du hade en väldigt målande beskrivning! Precis så är det nämligen, och det går absolut att jämföra ett dödsfall och ofrivillig barnlöshet. Båda är stora förluster och sorger.

    Skönt också att höra att det inte är jag som är galen, tycker nämligen att man i en sk nära vän relation ska kunna dela både bra och dåliga saker i livet, och om mitt dåliga just nu tas som avundsjuka när jag försöker förklara hur situationen känns för mig, så tycker jag att jag måste ha väldigt självcentrerade vänner. Min situation har ju inget med att de har barn att göra. Och jag missunnar de verkligen inte sina barn. Allt jag önskar är lite empati och förståelse. Men det är visst för mycket begärt?

    Vännen jag förlorade, är ingen jag vill söka upp igen. Har sett sidor av henne som jag inte uppskattar hos vänner, så det som skedde är lika bra. Enda som stör mig med det, är att det är jag som framstår som "dålig vän", missunnsam och avundsjuk.

    Har läst om det tidigare och har nu fått uppleva det själv. Att prata om ofrivillig barnlöshet öppet och hjärtligt är inte socialt accepterat. Utan nåt man skall prata tyst om.

    Jag kommer dock fortsätta vara öppen och ärlig, anser inte att jag ska behöva hymla med en sjukdom bara för att jag riskerar trampa andra självcentrerade människor på fötterna. Och det stämmer verkligen att det är först när man har det som tuffast, som man ser vems ens riktiga vänner är.

    Därför är det EXTRA skönt att ha likasinnade att prata med :) så TACK för ditt svar, det värmde :)

    Kram
  • Eija
    Eija
    #406
    Citera Visa endast Anmäl

    Delinda: Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning. Hur en så till synes enkel fråga kan få en att vilja gråta och skrika. Jag brukar också försöka skoja bort det, om någon frågar, men nästa gång ska jag försöka ta mod till mig att säga sanningen. 

    Det är föresten så otroligt ohyfsat att fråga! Det är oerhört privat och absolut inget som någon har att göra med. Om man väntar barn kommer man väl att berätta så småningom, tills dess borde folk lära sig att hålla tyst.

  • SatanLendMeADollar
    SatanL­endMeA­Dollar
    #407
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag är frivilligt ofrivilligt barnfri.

    Jag vill inte ha barn. Men det är lite vemodigt att jag inte vill.

  • Tiana
    Tiana
    #408
    Citera Visa endast Anmäl

    Läkarbesök idag, och som vanligt blir jag mörkrädd. Visserligen har jag fått byta läkare under resans gång, men när han erbjöd mig att göra prover som redan är gjorda tappade jag hakan. Läser de inte journalerna? Nåja, fortsättning följer om två veckor. Innan dess ska jag på dop på lördag - gissa om det kommer finnas barn på plats där då...

  • Tiana
    Tiana
    #409
    Citera Visa endast Anmäl
    Eija skrev 2014-08-20 21:51:04 följande:

    Det är föresten så otroligt ohyfsat att fråga! Det är oerhört privat och absolut inget som någon har att göra med. Om man väntar barn kommer man väl att berätta så småningom, tills dess borde folk lära sig att hålla tyst.


     Håller fullständigt med!
Svara i tråden
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies