Vi som har avbrutit 2014/2015

Apropå det där med att gå tillbaka till jobbet...jag ska börja imorgon och det har gått tre veckor efter avbrytandet och fyra efter att vi fick beskedet. Sista dagarna nu har jag verkligen längtat efter att börja jobba igen, det känns som att det är nästa naturliga steg att ta för att kunna komma vidare. En vecka efter avbrytandet kommer jag ihåg att vi var hos vår kurator och då var jag jättestressad över om jag skulle kunna börja jobba två veckor senare, jag var absolut inte redo. På två veckor har det alltså svängt totalt. För mig känns det som att jag ännu mer kan lägga det som hänt bakom mig när jag får återgå till mina vardagsrutiner igen. Det är en stor sak som hänt och det kommer vi naturligtvis alltid att bära med oss, minnas, och bli ledsna ibland...men det känns ändå skönt att det för varje dag som går blir mer och mer något i det förflutna.

Hej Fiiaaa- välkommen till tråden.

Beklagar verkligen det du har varit med om, både med missfall och avbrytandet av graviditet. Förstår att du har längtan efter barn och jag tror det är klokt av att vänta till efter sommaren så att din kropp får återhämta sig ordentligt.

Jag mådde väldigt dåligt under min graviditet, hade dåliga blodvärden och konstant illamående. Vilket medförde att jag varken tränade och konsumerade mer mat. Nu efter detta som har hänt inser jag att min kropp är tung och mina kläder sitter taight. Ja måste komma i gång med träning för att känna mig lite starkare, nu när sorgen har lagt sig. Så fort min förkylning är över ska jag börja springa, det ser jag fram emot. Ska bli skönt och få tillbaka min gamla vanor?.

Tack <3

Precis, vi håller på att längta ihjäl oss efter ett barn, men jag längtar i nuläget inte så jättemycket efter att vara gravid igen. Råkar jag bli det snabbt så blir vi glada för det såklart. Men efter att ha varit tung, trött och illamående i drygt fyra månader är det rätt skönt att börja känna sig som vanligt i kroppen igen och känns som att det gärna får gå ett tag innan det är dags igen. Känns ju lite pissigt att de månaderna man kämpat sig igenom resulterade i detta och inte en frisk bebis att ta med hem...

Vi får se hur det blir. Jag har blivit gravid relativt lätt de andra gångerna, men det kanske bara var tur.

Hej,

Fia, vi har ju stött på varandra i en annan tråd också. Vi avbröt samma datum. Jag känner också att jag börjar gå vidare. Att såret inte är så öppet och känsligt. Jag kan prata om vad som hänt utan att bryta ihop. Fast igår var en tuff dag.

Jag hade fått veta från min svägerska (som har barn på samma dagis som vi) att personalen fått veta vad som hänt redan samma dag som vi avbröt eftersom vår femåring berättat det. Vi berättade för huvudpedagogerna någon vecka senare och då låtsades de som att de inte alls visste någonting. De berättade inte för oss att vårt barn pratat mycket om vad som hänt (det gör hon inte hemma) och att de varit lite chockade. De hade inte velat säga något till oss då de tyckte det var för känsligt. Jag blev så ledsen och besviken, över att inte få veta hur mitt barn reagerat och över att de alla vetat hur jobbigt vi haft det och inte nämnt någonting. Människor har verkligen svårt att bemöta sådana här saker...

Jag har också börjat tänka på formen, gick upp 6 kg under de fyra månaderna. Mådde också illa och var supertrött, så det blev ingen träning alls, trots att jag hade ambitionen i början. Egentligen känner jag mig okej med min kropp men jag nojjar lite över att se gravid ut när jag inte är det. Har börjat träna på gym, för att förbereda benen för löparspåret. Jag tänker ju bli gravid igen så fort det går, så jag undrar hur länge jag håller ångan uppe. Kanske hinner jag gå ner några av kilona...

Vi har också börjat ha sex igen men skyddar oss än så länge. Jag vill inte bli gravid igen innan vi varit på återbesök, som är inbokat i nästa vecka. Då kollar de ju så att inte något finns kvar efter avbrytandet. Inte för att jag tror det, det var ju ändå i vecka 17 och hela moderkakan kom ut. Men det kan nog vara bra för kroppen att vänta tills menscykeln är igång... Vet inte om det ökar risken för missfall. 

Ha en bra dag!
/Mari

Hej!

Ja visst är det jobbigt när omgivningen inte alls vet hur de ska tackla sånt här. Speciellt pedagogerna på förskolan kan man ju tycka borde ha lite erfarenhet av trauman. Det är ju ändå många barn som passerar där under åren och tråkiga saker har säkerligen hänt tidigare. Känns ju som att det är a och o med en bra kommunikation mellan förskola och föräldrar när något som barnet reagerar så starkt på händer. Skönt att ni har pratat om det nu iaf så blir det säkert bättre och bättre.

Ja jag har lite dåligt samvete, känner mig som en slarvig tonåring. Vill ju inte heller bli gravid innan första mensen, känns som att det är upplagt för mf innan kroppen är riktigt redo. Innan jag blev gravid skyddade vi oss endast med avbrutet i typ 5 år sedan jag tröttnat på att knapra p-piller. Jag blev inte gravid en enda gång. Sen när vi bestämde oss för att försöka så blev jag gravid på första försöket och efter mf på andra försöket. Så jag har kanske naivt stor tilltro till den metoden... Äh, hur som helst, jag litar på att det inte blir nåt när kroppen inte är redo och blir det så så är det väl meningen på nåt sätt...

Kul att vi är fler som satsar lite på att komma i form. Man blir ju rätt påverkad i kroppen av en halv graviditet, så det känns rätt smart att komma i form innan det är dags igen. Annars blir det nog riktigt jobbigt under nästa graviditet, då blir man antagligen ännu tyngre. Usch! Vågar inte ens tänka på det! Vi kanske kan peppa varann lite?!

Stor kram :)

Hej,

Ja bra att peppa varandra!! Finns det något annat forum för det som är bättre än familjeliv kanske? Jag ska i alla fall iväg till gymmet nu, och jobba bort lite gravidmage. Ser det som en förberedelse inför nästa graviditet. Äter också järn och folsyra. Nästa gång ska inget gå fel!

Kram på er

Hejsan!

Beklagar sorgen fiiaaa! Skönt att höra att du också börjar återhämta dig. Hur gick på jobbet? Jag tror det är nyttigt att försöka återgå till sina vanliga rutiner.

Jag fasar dock inför mars månad då min pojke var beräknad och att bekanta kommer att få sina barn då. Det är jobbigt när såren rivs upp igen efter att man börjar må bra!

Mari: tråkigt att höra om er förskola. För vissa är sådana här saker jobbigt och vet inte hur man ska hantera det.

Visst är det skönt att börja komma igång igen med träning och leva hälsosamt. Jag har slutat med kaffe och kommer snart att trappa ner på sockerintaget. Tänker inte riskera något till nästa graviditet.

Vart bor ni någonstans?

Något jag saknar är en stödgrupp där man kan träffas irl och prata och stötta varandra. Känner att när man pratar med vänner så förstår dem inte riktigt vad man går igenom.

Hoppas ni får en fin helg!

Kram

Jag bor i Skåne. 

Tack Siri83 <3

Det är faktiskt toppen att vara tillbaka på jobbet. Man måste ju det för att komma vidare i processen på nåt sätt. Dessutom är det rätt skönt att fokusera på nåt annat. Alla kollegor är så förstående och glada att jag är tillbaka och jag har mötts av kramar överallt de här dagarna. Det känns fint! Att börja jobba var för mig ännu ett steg till att kunna lägga det bakom mig och det känns bara positivt.

Imorgon var det en månad sen vi fick reda på det. Både det och den 13:e, en månad efter avbrytandet tror jag också blir skönt att passera.

Förstår att det blir jobbigt för er när bf skulle ha varit. Det kände jag av senast i december när första graviditeten skulle haft bf (som slutade i mf). Och då var jag ändå gravid igen! När nästa bf är aktuellt har jag en jobbresa inplanerad, som jag kommer att följa med på nu när det blev såhär. Tror det kan vara skönt med ett helt annat fokus då. Men vi får se hur jag mår, blir det för jobbigt kan jag ju hoppa av.

Samma här, dragit ner rejält på kaffe-intaget, och tänker fortsätta hålla vinkonsumtionen på en mycket måttlig nivå (trots att jag älskar vin). Dessutom frossar jag i kiwi, broccoli och spenat som tydligen ska vara bra folsyrakällor. (Utöver de vitaminer och folsyra i tablettform som jag naturligtvis också sätter i mig, hehe).

Jag har dålig koll på andra forum - skulle vara en facebookgrupp då kanske? Kunde ju vara skönt med en låst tråd där bara vi kan läsa faktiskt...

Trevlig helg på er tjejer! Imorgon blir det längdskidåkning, heja heja :)

Hej! Det är en vecka sedan vi fick veta att det inte finns något hopp för vår bebis. Idag är vi i v. 20. Avbrytandet kommer ske i början på nästa vecka. Känns fruktansvärt allt detta. Jobbigast just nu är själva avskedet, man vet ju inte hur man kommer reagera och hur kommer man någonsin kunna känna att man är "klar". Hur gjorde ni andra? Tittade ni, fotade, gjorde hand/fotavtryck, la ni ner era bebisar i lådan? Tack och lov har vi ett barn sedan tidigare som håller oss till vardagen även om tiden just nu står still...

Även om det är hemskt att läsa vad ni andra varit med om så känns det skönt att man inte är ensam och att det finns fler som tänker som jag!

Kram till er alla änglamammor där ute! ð???