Den rödgröna minoritetsregeringen var ganska ifrågasatt redan från början. Sedan har svikna vallöften och skandaler bara rullat på, både från S och Mp. Personligen tycker jag att denna regeringen är den bedrövligaste Sverige har haft i modern tid.
Spännande att se vad ni tycker här inne, brukar ju vara en överrepresentation av vänsterradikaler här så förväntar mig ändå ett starkt försvar för denna flumregering...
Inte enbart förflutna, kvar finns ett parti som inte anser att det ska bedrivas någon integrationspolitik, kvar finns ett parti som fungerar som en katalysator för invandrarhat och allmänt destruktivt gnäll.
Kvar finns också ett parti som - och det kan jag förstå - anser att deras stöd inte ska vara gratis.
Jag hörde hur Jan Björklund i veckan förklarade att allt samarbete med SD är uteslutet och undrade varför han då anser att SD bör bjudas in till blocköverskridande samtal. Dessa syftar ju till att man försöker kompromissa sig fram till en överenskommelse. Detta kallar åtminstone jag för samarbete såvida han inte tänkt sig att de ska fungera som en politisk gisslan utan inflytande vid dessa samtal.
Jag såg också att L haft ett nytt krismöte idag. Det tycker jag pekar på vilket sprängstoff SD utgör för åtminstone mittenpartierna. Jag är övertygad om att Löfven kommer att vässa tändsticksasken inför valet.
I dagens Sifo så ökar S med 0,9 medan M minskar med 1,5 procent och KD minskar med 1 procent. SD har parkerat sig på 15,8 procent vilken är en rejäl sänkning mot i somras. Det skiljer bara 1,6 procent mellan regeringen och Alliansen och den skillnaden ligger inom felmarginalen. Faktum är att det nu är ganska precis 2 år kvar till nästa val och regeringens position är bättre än den position som Alliansregeringen hade två år före valet 2014. Jag tror att många missbedömer Löfvens taktiska förmåga och det ska bli intressant att se vad som händer fram till valet.
Kan också lägga till (apropå Löfvens inställning till SD) att S strategi numera verkar vara att tvinga fram ett löfte från alliansen att den inte kan tänka sig att "göra sig beroende av SD". Löfven ser därför en möjlighet att fortsätta styra sverige med Alliansens passiva stöd (hivudsakligen från C och L).
Problemet med den strategin är ju att alliansen bara behöver enas om att rösta emot honom som statsminister en gång, om siffrorna ser ut ungefär som de gör nu. Då kan han inte välja själv om han vill sitta kvar utan måste ge tillfälle för alliansen att försöka bilda regering. Och om S senare vill rösta emot något alliansförslag, som ej har passivt stöd av SD, är det ju S som tvingas söka ett indirekt samarbete med SD (vilket han alltså verkar motsätta sig).
Hans egen strategi verkar därför svår att lyckas med - även om C och L inte vill se något samarbete med SD. Det är faktiskt naivt att tro att alliansen i framtiden inte kommer att lägga sina förslag på grund av en rädsla att dessa kanske kommer att stödjas av SD. Jag tror den tiden är förbi.
I dagens Sifo så ökar S med 0,9 medan M minskar med 1,5 procent och KD minskar med 1 procent. SD har parkerat sig på 15,8 procent vilken är en rejäl sänkning mot i somras. Det skiljer bara 1,6 procent mellan regeringen och Alliansen och den skillnaden ligger inom felmarginalen. Faktum är att det nu är ganska precis 2 år kvar till nästa val och regeringens position är bättre än den position som Alliansregeringen hade två år före valet 2014. Jag tror att många missbedömer Löfvens taktiska förmåga och det ska bli intressant att se vad som händer fram till valet.
Kan också lägga till (apropå Löfvens inställning till SD) att S strategi numera verkar vara att tvinga fram ett löfte från alliansen att den inte kan tänka sig att "göra sig beroende av SD". Löfven ser därför en möjlighet att fortsätta styra sverige med Alliansens passiva stöd (hivudsakligen från C och L).
Problemet med den strategin är ju att alliansen bara behöver enas om att rösta emot honom som statsminister en gång, om siffrorna ser ut ungefär som de gör nu. Då kan han inte välja själv om han vill sitta kvar utan måste ge tillfälle för alliansen att försöka bilda regering. Och om S senare vill rösta emot något alliansförslag, som ej har passivt stöd av SD, är det ju S som tvingas söka ett indirekt samarbete med SD (vilket han alltså verkar motsätta sig).
Hans egen strategi verkar därför svår att lyckas med - även om C och L inte vill se något samarbete med SD. Det är faktiskt naivt att tro att alliansen i framtiden inte kommer att lägga sina förslag på grund av en rädsla att dessa kanske kommer att stödjas av SD. Jag tror den tiden är förbi.
Jag hoppas att blickpolitikens tid är förbi.