• 999

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Anonym (Svårt att förstå)
    askyfullofstars skrev 2019-01-10 11:49:31 följande:
    Om vår dotter blir en kopia av donatorn får hon bli det. Vi kommer inte älska henne mindre. Om du bara visste hur efterlängtad hon är. Då spelar det ingen roll hur hon kommer se ut. Det är bara jag och min man som vet hur donatorn ser ut så det är bara vi som kommer veta. Det kommer för alltid vara ett hål i mans hjärta för det beskedet han fick (inga spermier, inte en enda :() men jag tror och hoppas att han ser mening i allt som hänt när hon kommer.

    Vi fick en lista på alla genetiska sjukdomar som donatorn blivit testad för, det var väldigt många på den listan och det är mer än vad jag vet om min mans genetik. Jag tänker även där att det är inget man vet i förhand vare sig det är donator eller med sin partner som man skaffar barn. Jag är troende och tryggar mig med att Gud finns med oss i detta.

    Jag förstår att detta är ett ämne som inte folk diskuterar så mycket. Äggdonation finns det sååå mycket diskussioner om men där är det inte samma frågor såsom ?hur känns det att din man befruktat en annan kvinna?? Det är något med spermier och sexualitet som triggar igång folk till att ställa sådana frågor. Jag vill bara informera dig om att det kan såra otroligt mycket att få den frågan ställd. Det är sådant känsligt ämne och har man aldrig varit med om detta så kan man åtminstone respektera folks kriser och beslut.
    Jag förstår att ert barn är oerhört efterlängtat, givetvis!

    Angående att det diskuteras så mycket mer om spermier än om ägg.. jag vet inte. Har ingen aning faktiskt.
    Men, jag har väldigt svårt att förstå att någon frivilligt donerar ägg med all smärta och elände det innebär. Jag fattar det inte. Skulle aldrig göra det själv.
    Att donera spermier är ju eg en baggis.

    Kanske det kan ha med saken att göra?

    Sen är det ju inte direkt så att en annan man befruktat kvinnan, de har ju inte ens träffats! Jag har i ärlighetens namn svårt att förstå män som donerar också då anonymiteten inte längre finns.
    Skulle faktiskt inte ens vara i ett förhållande med en spermiedonator... för en vacker dag kanske det knackar på dörren och där står alla barn mannen i fråga är upphov till. 

    Det är inte min mening att såra, jag är bara genuint nyfiken och känner ingen (vad jag vet) som genomgått detta.
  • Lee***
    Anonym (Svårt att förstå) skrev 2019-01-12 16:41:41 följande:

    Jag förstår att ert barn är oerhört efterlängtat, givetvis!

    Angående att det diskuteras så mycket mer om spermier än om ägg.. jag vet inte. Har ingen aning faktiskt.

    Men, jag har väldigt svårt att förstå att någon frivilligt donerar ägg med all smärta och elände det innebär. Jag fattar det inte. Skulle aldrig göra det själv.

    Att donera spermier är ju eg en baggis.

    Kanske det kan ha med saken att göra?

    Sen är det ju inte direkt så att en annan man befruktat kvinnan, de har ju inte ens träffats! Jag har i ärlighetens namn svårt att förstå män som donerar också då anonymiteten inte längre finns.

    Skulle faktiskt inte ens vara i ett förhållande med en spermiedonator... för en vacker dag kanske det knackar på dörren och där står alla barn mannen i fråga är upphov till. 

    Det är inte min mening att såra, jag är bara genuint nyfiken och känner ingen (vad jag vet) som genomgått detta.


    Du kan alltid starta en egen tråd o inte ta denna tråd dina egna funderingar , inger illa menat till dig. Här i denna tråd är vi som delar samma historia eller delvis.
  • Anonym (Svårt att förstå)
    Lee*** skrev 2019-01-12 18:17:23 följande:
    Du kan alltid starta en egen tråd o inte ta denna tråd dina egna funderingar , inger illa menat till dig. Här i denna tråd är vi som delar samma historia eller delvis.
    Det har du rätt i.
    Kanske jag startar en tråd i ämnet. Ska iallafall inte störa er mer nu..

    Förlåt om jag sårat någon och lycka till allihop! {#emotions_dlg.flower}
  • k85

    Hej,
    Sedan några veckor tillbaka har jag läst i många inlägg i denna tråd.. Min kära sambo fick för två veckor sedan veta att han hade 0-spermier i sitt spermaprov. Samtidigt studerar jag till barnmorska och min bästa vän väntar sitt andra barn. Som ni förstår (hoppas jag) - en extremt tung sits. Vi lyckades ha tur och fick snabbt tid på ANOVA så nu inväntar vi svar från spermaprov nr 2 och ska få träffa kurator. Mina känslor pendlar mellan hopp och förtvivlan. Att få barn har alltid varit min högsta dröm och att inte få- min värsta mardröm. Jag tyckte jag såg någon i tråden som också var barnmorska? Vad är era bästa tips för att klara sig igenom detta? Har ni några tips kring ANOVA- vad bör man själv ha koll på? Vad har vi framför oss? Är rädd att vården ska vara slarviga som någon skrivit om i tråden. Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?

  • SvenOlsson
    k85 skrev 2019-01-15 17:17:52 följande:

    Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?


    Jag är man, så jag kan nog inte bidra med intressanta erfarenheter från en liknande situation. Däremot, om du tänker på donation som alternativ och vill förbereda dig inför att ni kanske är tvugna att göra på det sättet, kan det vara värt att redan på det här stadiet knyta kontakt med en donator (mig, t.ex.) Skulle det sedan visa sig att det blir det alternativet som gäller så har ni redan en etablerad kontakt som är beredd på att hjälpa er
  • askyfullofstars
    k85 skrev 2019-01-15 17:17:52 följande:

    Hej,

    Sedan några veckor tillbaka har jag läst i många inlägg i denna tråd.. Min kära sambo fick för två veckor sedan veta att han hade 0-spermier i sitt spermaprov. Samtidigt studerar jag till barnmorska och min bästa vän väntar sitt andra barn. Som ni förstår (hoppas jag) - en extremt tung sits. Vi lyckades ha tur och fick snabbt tid på ANOVA så nu inväntar vi svar från spermaprov nr 2 och ska få träffa kurator. Mina känslor pendlar mellan hopp och förtvivlan. Att få barn har alltid varit min högsta dröm och att inte få- min värsta mardröm. Jag tyckte jag såg någon i tråden som också var barnmorska? Vad är era bästa tips för att klara sig igenom detta? Har ni några tips kring ANOVA- vad bör man själv ha koll på? Vad har vi framför oss? Är rädd att vården ska vara slarviga som någon skrivit om i tråden. Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?


    Hej!

    Jag hoppas ni får det svar som ni önskar er. I många fall hittar de spermier i testikeln genom att sticka hål och ?suga ut? spermier. Detta kallad TESA/PESA. Det finns även möjlighet till microtese.

    När det kommer till donation valde jag mellan att behålla min man och ha barn eller lämna min man och få biologiskt barn med någon annan. Jag älskar min man så mycket och ville verkligen ha barn till varje pris med just honom. Jag tror att om det t ex har varit mitt ex så hade jag aldrig valt donation. Så i mitt fall styrde känslorna för mannen. Sedan att mannen var villig att få ett donatorbarn var viktigt för mig med, ville inte tvinga på honom något och han fick tid på sig att landa i allt. Jag personligen tycker nu i efterhand att donation inte ska ses som en besvikelse eller misslyckande. Jag såg det som ett fantastiskt sätt för oss att fortsätta vårt äktenskap o välkomna ett barn i vårt liv. Självklart kommer det alltkd finnas en sorg över att det blev som det blev men hellre barn i ett kärleksfullt förhållande än inte.

    Mitt bästa tips nu är att prata med din man, det kan vara lätt att fokusera på sig själv endast men tänk på din man som kommer få det slutgiltiga beskedet, du kommer ju få generiska barn i vilket fall som. I många stunder ville jag fly från allt och lämna livet men jag visste att det berodde på frustration. Prata prata o prata. Älska varandra, er relation kommer stärkas och ni kommer ta er genom detta!

    Stor kram
  • k85
    askyfullofstars skrev 2019-01-15 18:12:26 följande:
    Hej!

    Jag hoppas ni får det svar som ni önskar er. I många fall hittar de spermier i testikeln genom att sticka hål och ?suga ut? spermier. Detta kallad TESA/PESA. Det finns även möjlighet till microtese.

    När det kommer till donation valde jag mellan att behålla min man och ha barn eller lämna min man och få biologiskt barn med någon annan. Jag älskar min man så mycket och ville verkligen ha barn till varje pris med just honom. Jag tror att om det t ex har varit mitt ex så hade jag aldrig valt donation. Så i mitt fall styrde känslorna för mannen. Sedan att mannen var villig att få ett donatorbarn var viktigt för mig med, ville inte tvinga på honom något och han fick tid på sig att landa i allt. Jag personligen tycker nu i efterhand att donation inte ska ses som en besvikelse eller misslyckande. Jag såg det som ett fantastiskt sätt för oss att fortsätta vårt äktenskap o välkomna ett barn i vårt liv. Självklart kommer det alltkd finnas en sorg över att det blev som det blev men hellre barn i ett kärleksfullt förhållande än inte.

    Mitt bästa tips nu är att prata med din man, det kan vara lätt att fokusera på sig själv endast men tänk på din man som kommer få det slutgiltiga beskedet, du kommer ju få generiska barn i vilket fall som. I många stunder ville jag fly från allt och lämna livet men jag visste att det berodde på frustration. Prata prata o prata. Älska varandra, er relation kommer stärkas och ni kommer ta er genom detta!

    Stor kram
    Tack för ditt svar <3, ja vi har hört talas om dom där procedurerna och hoppas så innerligt mycket på dom. Min sambos vän (sjukt nog?) har genomgått dom, tyvärr utan framgång =(. Jag vill hemskt gärna få bära ett barn och vet att min sambo kommer bli världens bästa pappa så egentligen kanske det inte behöver vara så svårt. Han är dessutom villigt inställd på donation även om det egentligen är alldeles för tidigt att prata om. Känns också lite oförskämt (?) att resonera med dig, då ni ju landat i ett beslut och är tacksamma <3. Är glad för er skull. Men det tar ju inte ifrån en sorgen att min älskling kanske inte kan bli biologisk pappa. Har alltid tittat på honom och tänk att "en dag kanske jag har ett barn som har sådär fantastiskt hår som han har". Fantiserat om alla hans vackra drag som ett barn en dag kanske kommer att få. Vi pratar mycket med varandra just nu och har lite isolerat oss från omvärlden just nu. Känns som vi är väldigt nära varandra nu men samtidigt håller vi på att gå sönder av oro. En sorglig symbios just nu helt enkelt. Vill inte vara kvar i den sorgliga symbiosen i en evighet, samtidigt så känns det som en smäll man får ta? Känns jobbigt att ställa in sig på en resa som kanske kommer ta tid och generera mycket tårar. Hade föreställt mig på att 2019 var året då allt kul skulle hända. Fast vem vet, kanske blir det så ändå trots tuff start.. får försöka hoppas.
    kram
  • mooonwalker
    k85 skrev 2019-01-15 17:17:52 följande:

    Hej,
    Sedan några veckor tillbaka har jag läst i många inlägg i denna tråd.. Min kära sambo fick för två veckor sedan veta att han hade 0-spermier i sitt spermaprov. Samtidigt studerar jag till barnmorska och min bästa vän väntar sitt andra barn. Som ni förstår (hoppas jag) - en extremt tung sits. Vi lyckades ha tur och fick snabbt tid på ANOVA så nu inväntar vi svar från spermaprov nr 2 och ska få träffa kurator. Mina känslor pendlar mellan hopp och förtvivlan. Att få barn har alltid varit min högsta dröm och att inte få- min värsta mardröm. Jag tyckte jag såg någon i tråden som också var barnmorska? Vad är era bästa tips för att klara sig igenom detta? Har ni några tips kring ANOVA- vad bör man själv ha koll på? Vad har vi framför oss? Är rädd att vården ska vara slarviga som någon skrivit om i tråden. Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?


    Hej!

    Oj, det känns som om vi verkligen är/var i samma sits! Jag ligger bara några år före dig... Jag skulle precis börja plugga till barnmorska när jag fick reda på att min man inte hade några spermier. Det är verkligen psykiskt påfrestande att träffa gravida kvinnor VARENDA dag, men man tar sig igenom det också. Jag skulle verkligen vilja jobba på en IVF-klinik i framtiden för att kunna hjälpa andra. Men jag vill inte göra det just nu när jag fortfarande är i den här karusellen... 

    Jag tror och hoppas att allt kommer gå mycket smidigare för er än vad det gick för oss. Jag vet att för andra i tråden som har tillkommit efter mig har det gått mycket fortare för, jag och min man har ju försökt få barn i flera år. ANOVA har jag inget gott att säga om, men förhoppningsvis remitterar de snabbt er vidare till reproduktionsmedicin i Huddinge. 

    Du får gärna skriva till mig privat om du hellre vill det!

    Kram
Svar på tråden Avsaknad av spermier