Anonym (soc.) skrev 2016-03-19 19:35:40 följande:
Om du är så sjuk att du inte klarar av att fylla i en blankett en gång i månaden så behöver du skaffa hjälp för det. Kanske behöver du då god man eller någon assistent. Men ansökan behöver ju komma in. Eventuellt kan du få ansöka muntligt men jag har svårt att se att du helt skulle kunna komma förbi den adninistration som är nödvändig.
Nu vet jag inte om du med ditt val av nick försöker antyda att du jobbar på soc, hoppas inte - men tyvärr är det så att fler än man önskar i olika former av offentlig förvaltning är mer okunniga om olika svårigheter och funktionshinder än skulle önskas.
För ganska många av oss är det helt enkelt verkligen inte något "bara" att fylla i en sådan ansökan och långt ifrån bara en blankett och det är definitivt inte det fysiska ifyllandet som är problemet, varvid muntligt inte skulle lösa något. För min del var det största den enorma stressen som blev runt "har jag verkligen fått med allt nu?" "tänk om jag fyllt i något fel" "om jag skickar med posten, tänk om posten slarvar bort och jag inte upptäcker förrän försent och jag inte får pengar till hyran i tid?" det var lite lättare de gånger jag hade möte personligen då jag fick bekräftelse direkt om allt var som det ska och jag skulle få pengar eller inte, men då var det stressen av ett möte (ta sig till, i tid och att det är ett möte med en myndighetsperson etc.) samt att det hade de ju inte tid till de flesta månaderna.
Samma sak händer med de här aktivitetsrapporterna arbetsförmedlingen införde, den här typen av rapportering och ansökningar kan vara helt förödande för mängden arbetsförmåga som blir kvar för en del (just den biten löses i alla fall här för de som har SIUS stöd att siuskonsulenten helt enkelt skickar in den men texten "följer upprättad handlingsplan") hann med att behöva skicka in två innan jag fick annat stöd som gjorde att jag inte behövde göra det, "krashade" mig drygt en vecka varje gång, senare tror jag de dessutom utökat till att det ska ske två gånger i månaden - lätt att räkna ut att det inte blir så mycket användbar arbetsförmåga då om två veckor per månad försvinner, skulle jag dessutom fortfarande behövt ansöka om försörjningsstöd så hade en tredje vecka försvunnit.
Alltså man menar väl från samhällets sida, det är med flit lite omständigt och bökigt att ansöka om försöjningsstöd för att öka motivationen att inte behöva det - men för vissa blir det väldigt tokigt. Detsamma med den där aktivitetsrapporteringen, den är tänkt att hjälpa med arbetssökandet - men för en hel del blir den ett stort hinder i sig. Försäkringskassan är också i vissa fall med och stjälper - de system som ska öka mängden folk lyckas jobba åstadkommer alltför ofta just motsatsen.
Arbetar man inom någon av den typen av områden bör man vara medveten om att det kan förekomma svårigheter som för en fullt fungerande "frisk" människa är helt ologiska.
Man kan inte heller få någon personlig assistent för den typen av behov, sådana beslut baseras i grunden endast på om man behöver hjälp av intim/personlig karaktär så har man inte tillräckligt med sådana behov också finns ingen sådan hjälp att få. God man kan i vissa fall hjälpa med myndighetskontakter, men tvivlar på de beviljar det om man klarar sköta sin ekonomi själv.
Bara för att man har den typen av specifika svårigheter är man inte nödvändigtvis "så sjuk" - nu verkar det ju som att TS i det här fallet ligger åt att ingen arbetsförmåga finns - men så är det inte för alla som får problem med den typen av uppgifter.