Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Klarar man inte det på 2 vuxna menar du? Varför inte?

Hur gamla var du och din man när ni fick barn eftersom ni inte klarade detta?
Du skriver att dottern var så ung som fick barn vid 21, så äldre än det ändå?

Nix, hade min mamma eller min svärmor försökt sig på något sådant, så hade de vänligt men bestämt, blivit fråntagna den uppgiften.
Jag behövde inte hjälp med något, när jag hade smått, så städning och sådant fixade jag på en timme och sedan så hade "fritid".
Förkylningar, feber ? Det är väl inga konstigheter.
Kolik, där finns det miljoner teorier som växlar med ojämna mellanrum.
Handla var roligt, hade någon tagit bort det för mig hade jag blivit rätt sur.
Förstår du, det du anser folk behöver hjälp med, är det inte alls säkert de behöver. En del har säkert behövt den hjälpen, men din son och hans fru behöver inte den hjälpen. De fixar ju vardagen utan problem ändå.

Så har vi det med integritet, en del vill helt enkelt inte ha någon hemma som stökar om i skåpen, rotar runt bland smutskläder, bläddrar bland papper, möblerar om.
Min sysslings svärmor är bortförbjuden nu hemma hos dom efter alltför många övertramp. Är det ditt du vill nå, vill du att du ska bli portförbjuden i deras hem, för att du inte respekterar deras gränser, deras integritet.

Du har allt att vinna på att ändra synsätt och ditt sätt att vara, du har allt att förlora på att fortsätta dom gör nu.

Men det är ju sånt som nästan alla säger att det är svårt att hinna med när man har en bebis, hinna laga mat, hinna röja upp, hinna handla, sova, duscha?? Alla som har en bebis säger hur jobbigt det är att hinna.

TS:
Förstår du inte att om du inte slutar upp med att försöka styra deras liv kommer du säkerligen till slut att bli portförbjuden hos dom?

Ja, och det måste föräldrarna vänja sig vid och anpassa sig efter och finna de nya rollerna de nu har.
Försöker du ta bort allt jobbigt för dina barn? Hur ska de då lära sig hantera det?

Uppenbarligen inte eftersom din son med fru verkar klara det.

Nej jag försöker hjälpa dem.. de får hjälp och jag får träffa dem,.

Alla människor som tillför något positivt förgyller ens liv.
Och med positivt menar jag något som man önskar, behöver eller vill. Det måste inte vara materiella saker. Det kan vara barnvakt, ekonomiskt stöd, handgriplig hjälp med saker eller den ack så svåra konsten att hålla sig borta om man inte behövs för tillfället.

Det finns inget att vinna på att tränga sig på, skänka saker som ingen önskat sig eller tvinga sin vilja på dem.

Jag har fostrat 4 fantastiska pojkar, enligt mig själv, jag förutsätter att den partner de valt är den bästa för dem. Jag respekterar deras val och försöker se deras kvinnor genom deras ögon. Jag har gjort det  fullkomligt klart för dem, kvinnorna alltså, att om de anser att jag går för långt eller lägger mig i ska de omedelbart säga ifrån. Vill de ha min hjälp är det bara att de frågar, kan jag så kommer jag. Men jag står inte utanför dörren och erbjuder tjänster de inte bett om. De är trots allt vuxna.

Välvilja kan kväva.

Jag skulle aldrig vilja hamna i den situationen att någon av mina söner skulle tvingas medla mellan mig och deras partner. Det skulle kännas som ett misslyckande.

De bor långt bort så jag vet inte hur de klarar det egentligen.