• Anonym (jag)

    Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

    I maj ska jag och maken fara och hälsa på sonen och han familj. Vi har inte träffats sen före jul så jag ser verkligen fram emot detta. Vi brukar alltid ge dem saker och den här gången frågade vi om de ville ha våra nattygsbord i lackat mörkt trä eftersom vi köpt nya. Nej egentligen inte fick jag till svar då. Förstår ni hur välkommen jag känner mig nu? Givetvis så undrar jag varför man inte vill ha gåvor och då får jag svaret att de vill köpa saker som de själva har råd med och inte ta emot allmosor. Nu är den ena på föräldraledighet så det de har råd med är inte mycket alls. Min make säger att jag ska sluta försöka ge dem saker eftersom de är otacksamma men jag vill säkerställa att barnbarnen har det bra materiellt sett. Men min svärdotter är av uppfattningen att man ska göra allting själv så tydligen är det viktigare att göra saker själv än att ha det bra?

  • Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
  • Anonym (jag)
    Anonym (-) skrev 2016-04-19 13:58:42 följande:

    TS, utgår du från att alla vuxna människor runtomkring dig är handfallna och behöver ständig hjälp? Tror du att det finns några vuxna människor som klarar det mesta i vardagen utan hjälp? Tror du att grannen behöver din hjälp? Varför skulle din son vara sämre på att klara sig än alla andra människor runtomkring dig?


    Eftersom alla ifrågasätter detta kan väl jag få förtydliga att ibland kan hjälp bara vara att vara med som sällskap. Jag erbjöd mig att "hjälpa" med att hitta en lägenhet och då blev svärdottern jättearg (enligt sonen) men jag menade ju inte då att JAG skulle fara runt på visningar. 
    Men ja jag trodde att de skulle behöva hjälp med att hantera kolik och sånt! Det är ju inte som att man lär sig i skolan. 
    Nej givetvis hjälper jag inte grannen det är mina barn jag vill se om.
  • Fiona M
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 14:23:20 följande:
    Eftersom alla ifrågasätter detta kan väl jag få förtydliga att ibland kan hjälp bara vara att vara med som sällskap. Jag erbjöd mig att "hjälpa" med att hitta en lägenhet och då blev svärdottern jättearg (enligt sonen) men jag menade ju inte då att JAG skulle fara runt på visningar. 
    Men ja jag trodde att de skulle behöva hjälp med att hantera kolik och sånt! Det är ju inte som att man lär sig i skolan. 
    Nej givetvis hjälper jag inte grannen det är mina barn jag vill se om.
    Det är inte helt vanligt att man "hittar lägenhet" åt andra eller tycker att ens vuxna barn med nyfödda ska bo i ett rum i ens hus...
  • Fiona M
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 14:19:36 följande:
    Jag kan inte hjälpa henne att göra vettiga val med utbildning, jobb, män, kompisar och intressen så jag har hjälpt henne med annat.
    Och du kan stötta henne när hon trillar dit. Nu senast knarkade hon, och då, när hon skulle behövt dig, så bara rycker du på axlarna.
    Hur går det ihop?
  • Anonym (jag)
    Fiona M skrev 2016-04-19 14:21:30 följande:

    Du har lärt henne att bli så hjälplös så att hon inte ens kan se till att barnen har mat.

    Är det att hjälpa?


    Det är din tolkning det är möjligt att det blivit så oavsett.
  • Fiona M
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 14:31:23 följande:
    Det är din tolkning det är möjligt att det blivit så oavsett.
    Så vad gör du för att lära henne ta ansvar? För att lära hennes barn att ta ansvar?
  • Anonym (jag)
    Fiona M skrev 2016-04-19 14:27:28 följande:

    Och du kan stötta henne när hon trillar dit. Nu senast knarkade hon, och då, när hon skulle behövt dig, så bara rycker du på axlarna.

    Hur går det ihop?


    Det gjorde jag verkligen inte!! Jag blev jättearg... varje gång det är något sånt här så förklarar jag att hon måste börja skärpa sig.
  • Anonym (jag)
    Fiona M skrev 2016-04-19 14:26:23 följande:

    Varför svarar du inte på hur gamla ni själva var när ni fick barn?


    Jag vet inte det är väl inte så intressant. Jag var 22 och maken 23
  • Fiona M
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 15:04:34 följande:
    Jag vet inte det är väl inte så intressant. Jag var 22 och maken 23
    Då förstår jag inte varför du framhåller att dottern var så ung när hon fick barn, ni var ju i samma ålder.
  • Anonym (Ärduminsvärmor)

    Hej,

    jag har en svärmor som är precis som du. Ger bort sina avlagda kläder, tidningar, möbler och allt möjligt skit. Tackar vi nej är vi otacksamma, men vårt förråd ser ut som ett avsnitt av Hoarders pga henne... 

    Så jävla tröttsamt... Dålig smak har kärringen också så inte fan vill man ha hennes gammla prylar, men om man vänligt tackar nej så är man otacksam så det har vi lärt oss att inte göra. Det är bara tacka och ta emot och gömma i förrådet till nästa gång hon kommer på besök.

Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?