Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Håller med dig i allt du skriver. ..det är inte helt ovanligt att barnen om de är tillräckligt gamla för att förstå bryter med föräldern som varit otrogen. ..även de känner sig svikna av precis den anledningen du beskriver. ..var inte vi värda mer än så?....så det där med att "förädrarnas sexliv inte angår barnen" är inget annat än ännu en självlögn...i praktiken riskerar man relationen till både partner och barn.

Ang att det är lögnerna och falskheten som gör mest skada så stämmer även det väldigt bra dessvärre verkar den som är otrogen sällan förstå det fullt ut. Efter att ha läst otaliga otrohetstrådar har jag lagt märke till att de som är otrogna sällan riktigt förstår hur djupt skadorna deras otrohet får på hur deras partner uppfattar dem, de verkar se det som ett misstag som inte påverkar hur man uppfattar dem som person, de anser sig vara precis samma person som innan deras otrohet men förstår inte riktigt att de inte längre kommer uppfattas så av sin partner eller barn efter att de blivit påkomna, en otrohet raserar inte bara tilliten den förändrar även hur man ser på sin partner i grunden. ..personen är inte längre den hen var innan otroheten, det är en ny person som framträder och som man måste förhålla sig till. ..det är enligt min mening anledningen till att sveket och lögner gör så mycket skada , och vaför så många förhållanden inte klarar av en otrohet trotts tappra försök att rädda det. Även om man är beredd att förlåta det så lyckas man inte förmå sig att älska den nya personen som framträtt. Synd att så få verkar förstå eller ens vill förstå exakt hur djupt skadorna går.

Ang sexet så är det lite snett vinklat kan jag tycka, den som är otrogen säger sig vara det för att få utlopp för sin sexualitet, men grejen är att de får ju ändå inte sex med sin partner de får det med någon annan vilket de lika gärna skulle kunna få som singel, så enligt min mening så handlar det egentligen inte bara om att få sex utan snarare om att slippa göra ett val, en del av dem verkar inte ens vara intresserade av att ha sex med sin partner längre men vill inte bryta upp från sin bekväma tillvaro.

Jag håller med , jag har själv brutit med min far på grund av hans egoistiska beteende och lögner. Givetvis var hans äkskarinnor och affärer bara en del av anledningen.

Det handlade inte om sexet/otroheten i sig , utan att han har ljugit för mig och min mamma under lång tid , samt att han hade denna egoistiska syn på livet rent allmänt...

Han får göra vad han vill , ingen annan människa och deras känslor räknas osv.

Det värsta är att man påverkas även i vuxenlivet. Det är svårt att lita på män om man växer upp med en otrogen lögnare till förälder. Man vill ju inte riskera att råka ut för någon liknande individ.

De tror att ingen får veta , men i många fall har de fel. Man kan aldrig veta helt säkert att man aldrig blir påkommen.

Tack!  Jag håller med dig i det du skriver också.

De flesta barn är väl inte intresserade av sina föräldrars sexliv,skulle jag tro.

Men det måste ändå kännas hårt att få veta att någon av dem varit otrogen och känna att familjen inte betytt mer än så för föräldern.

Ja,att slippa göra val kan nog säkert också vara en anledning.

Min dotter vet att hennes pappa var otrogen på ett extremt klantigt sätt, eftersom jag förlät honom förlät dottern och hon tycker om och älskar sin pappa. Hon uppfattade också krisen vi befann oss i. Så jo hon skulle besviken på mig om hon visste men att hon skulle behandla mig annorlunda än sin pappa tror jag inte.

Vidhåller att alla förhållanden och situationer är olika och att livet inte innehåller facit.

Ja,jag kan tänka mig att man påverkas även som vuxen genom rädslan att träffa en person som beter sig likadant.

Tilliten för andra människor kan ta tid att bygga upp.

Jag beklagar att du råkade ut för det här i din barndom.

Jag hoppas att din mamma lyckades gå vidare också.

Ja,sanningen tenderar ju att komma fram.

Men som otrogen så blir man kanske ganska naiv och både tror och hoppas att man inte ska bli påkommen och slippa ta konsekvenserna.

Det hade känts som ett svek om den föräldern som valt att vara otrogen inte respekterade oss som familj mer än så.
Barn är inte dumma. De förstår,och märker,mer än man tror.
Jag har,som sagt,själv blivit bedragen,och för mig gjorde lögnerna och sveken mer ont än otroheten i sig.
Och det gjorde även mer ont än att det tog slut.
Jag ville inte fortsätta vara tillsammans med någon som inte respekterade mig mer än så.
För mig är ärlighet viktigt. Jag vill känna att jag kan lita på den jag lever med.

Visst är sexet en viktig del i förhållandet. Men inte så viktigt att det är värt att riskera att förlora min man eller förstöra min familj och tryggheten för mina barn.

Jag har all respekt för att du känner som du gör efter dina erfarenheter. Men jag håller med "otrogen man" att det största sveket är att bli så förälskad i en annan att man lämnar relationen. Om jag kom på min fru med att vara otrogen och hon sa "det är bara sex, det är dig jag älskar" vore det inte på långt när så illa som om hon sa "jag har träffat en annan och vill skiljas, jag älskar inte dig inte längre". Om de haft sex eller ej har i det fallet noll betydelse.
I det senare fallet skulle jag känna mig oduglig och kasserad och bli helt tillintetgjord. Var det bara spänningssökande sex och hon bryter när jag kräver det ser jag alla möjligheter till att reparera relationen. Men om hon lämnar är det ju kört.

Jag vet att du inte håller med, men oavsett vad "the moral majority" i tråden säger så finns det olika syn på detta med otrohet och svek och man kan inte bara utgå från sig själv.

Och ändå är 90% av befolkningen överens om att otrohet är fel?
The moral majority verkar vara ganska stor?

Lustigt då att det är LÅÅÅNGT fler än 10% som är otrogna. Jag skulle gissa på åtminstone hälften av befolkningen som är otrogen i alla fall en gång.

Lustigt då att det är LÅÅÅNGT fler än 10% som är otrogna. Jag skulle gissa på åtminstone hälften av befolkningen som är otrogen i alla fall en gång.