Oron eller sorgen kommer ikapp mig
Hej
Jag har skrivit om liknande tidigare. Då var jag inte orolig. Vet inte om jag är det nu heller eller om jag "bara" är ledsen.
Min lille L är nu 18 mån och går inte. Står inte utan stöd. Korta stunder kan han men inte utan att snabbt greppa taget igen om något. Några få steg utan stöd har han tagit. Om han "tvingats". Typ 1-2 steg. Och hur kul är det? Tvinga honom?! Jag vill verkligen inte alls det. Jag mår nästan mest dåligt av det i allt detta. Detta ständiga "motiverande/tvingande" att han ska gå, stå. Men han VILL verkligen inte. Jag tror faktiskt att han kan mer iaf något steg extra eller stå lite längre men han verkar osäker och verkar inte vilja.
Vi har inte haft 18 mån besöket än då han är 2 mån för tidigt så de kallar oss när han är strax 19 mån ist. Om ca 1,5-2 veckor ska vi dit. Han lär inte gå till dess. O de kommer säkert ge honom 1-2 mån till iom att han är född för tidigt.
Vi har tidigare varit i kontakt med sjukgymnast. Inte "hittat" något avvikande. Funderar på att kontakta samma sjukgymnast igen.
Jag blir bara så ledsen när alla frågar och alla ska mana på honom: "kom ogen. Du kan ju. Kom nu. Gå. Stå upp" jag blir så ledsen. Han blir ledsen också när folk ska ta upp honom och typ leka att nu går vi. "Seså ta min hand så går vi". Då sätter han sig bara ner. Direkt.
Vad ska jag göra? Finns det något att göra?? Kan man stärka hans bål på något sätt? Hur kan man träna balans? För det är nog där det sitter mkt, plus motivation.
I övrigt; han förstår ALLT. Han pratar en ca 10-15 ord och sätter ihop vissa av dessa till 2 ords meningar (titta ma (titta mat), äta ma, titta där, den där)). Han pekar ut i princip alla föremål man ber honom om eller i pekböcker. Lägger åldersadekvata pussel. Älskar böcker.
Klättrar upp för soffan o ner. Kan ställa sig upp med minimalt stöd. Går längs med möbler. Gungar på sina ben när han står.
Tycker han är äldersadekvat i det mesta förutom gåendet och stående.
Vissa dagar känns bara jobbiga. Som idag. De flesta dagar är jag positiv och tänker inte alls på det.