Hjälpa "lat" kille pa snart tolv att fatta att skolan är viktig!

Din allra sista mening tycker jag säger det mesta: er son kommer gå under i en mer traditionell skola uppenbarligen. Han kommer inte bli bättre för att man har piska på sig om han inte tidigare har visat att det funkar på honom. 

Han behöver inte ha en diagnos, alla är olika bara, visst kunde man önska att alla barn bara satt snällt på rad och gjorde uppgifter men vem vill egentligen ha en skola som fostra såna barn? Vi vill väl att de ska tänka lite själva också? Er son låter som att han är talangfull på det estetiska området, välj en skola med en sådan profil så orkar han säkert med de mer teoretiska ämnena också. 

Han är bara 12, kanske lite omogen, har inte funderat så mkt på framtiden. Har ni ens fråga honom om vad han tänker själv om skolan? Har ni besökt olika skolor för att få en bild av vilken som känns bäst och som han själv tycker verkar ok? Vad vill han jobba med i framtiden tex+ 

Det är inget fel på din son. Skolan kan kännas väldigt meningslös och tråkig. Han verkar vara mer konstnärligt lagd än intellektuellt lagd vilket absolut inte är något fel. Kanske han kan få motivation av att allt kan vara konst. Även matte.

Inte Montessori! Han skulle nog klara sig bättre på en skola som är relativt traditionell och strukturerad. Och jag är lite osäker om jag litar på den där psykologen som säger att han inte har ADHD. En psykolog ska ju inte själv avgöra det, (det ska vara ett team, inklusive en psykiater) och många psykologer gillar inte diagnoser som ADHD. Just det här med motivationen är ganska typisk för ADHD. Egentligen är det mer än motivationsstörning (fast en biologiskt betingat) än en koncentrationsstörning. 

Annars kan jag bara tippsa om att hålla koll på vad som ska göras i skolan - hålla tätt kontakt med läraren - och se till att han gör det. Kräv att han gör klart allt för skolan, innan han får spela data-spel eller titta på TV. 

Tack fôr kommentarer, jag häller med er. Det finns en skola som âr helt fokuserad pa konst och musik vilket âr âmnen som han âlskar (han âr super intresserad och motiverad av allt som star pa deras kursplan, teater, sang, instrument) problemet âr att det ar svårt att komma in på skolan, man måste ha hôga betyg i alla âmnen, och fôrst ville han fôrsôka komma in men nu verkar han mer stressad. Han sâger att han inte bryr sig och det framkommer i skolarbetet fôr nârvarande...Vi har slutat att tjata men det har nâstan fôrvârrat situationen. Han "glömmer" viktiga bôcker i skolan. Det finns också en montessori-skola som verkar ha ett schysst program dâr det finns konst, yoga, fôretagande, trâdgardsarbete plus projektarbeten och akademiska ämnen pa programmet, det är den största montessori-skolan i var stad och verkar ge behôrighet till gymnasiet sa den skulle kanske funka. Det âr skônt att hôra era ideer fran ett svenskt perspektiv fôr här dâr vi bor skulle manga sâga att press vore det enda raka. 

Min son vill bli musiker och har studerat sang i ca fyra ar, plus gitarr och lite piano. Han har haft tur att fa spela pa nagra halv professionella konserter och har även gjort casting för en tv- serie, det gick bra (tack och lov maste jag säga, blev han inte vald, eftersom jag tror att han är lite ung för att inga i en hard tv-branch i det här landet) Han är också mycket motiverad pä olika evenemang, vi har varit med i en internationell festival varje år under tre års tid och representerat Sverige och han gör ett mycket bra jobb, klär ut sig till viking och pratar och säljer. Han gillar att rita och designa och sitter som fastklistrad och kollar pa avsnitt av "fixa-rummet" och juldekorerade själv här hemma. Inte direkt ämnen som star pa skolprogrammet. Skulle säga att han är konstnärlig och extrovert, även frågvis och analyserande och han har mycket bra minne. Samtidigt, som sagt, tycker han inte om att sitta ner och läsa textböcker alltför länge. Han har inga lässvårigheter, ligger säkert på rätt normal nivå för sin ålder, läser Harry Potter och gillar "roliga fakta" (typ vilket är högsta tornet i världen, la märke till att Miguel de Cervantes och William Shakespeare dog samma dag) En grej som är intressant är att det går mycket bättre för honom i engelska, det är ganska mycket teori där också men de har böcker som är roliga med mycket färg och kul upplägg, så det är nästan tack vare dessa böcker han har lärt sig så pass mycket engelska. Och så är han näst bäst i klassen också....

Kanske ändå. Om han har stort intresse för det, så kan det ju vara något som lockar och då kan det vara lättare att få honom jobba med andra ämnen också. Så gjorde vi ju faktiskt också med min son (som har ADHD). Han gick i musikklass, eftersom han var så musikintresserad. Och det gick ganska bra, också att det var mest tjejer var bra. Det var lugnare. Så, det kan funka. Förresten, det där med att glömma böcker känner jag igen så väl. Ett tips: Be lärarna om att få låna böcker att ha hemma. 

Det är dumt att man måste ha höga betyg till en sån skola. När min son skulle i musikklass, testade de ungarna på musikalitet. Jag tycker de borde testa där också. 

Ja du..... det låter som min son - som dock ändå inte blev musiker. Men satsa på det han är bra på, visst. Om han nu inte kommer in på den skolan - finns det inte alternativ t.ex. med musik? Musikklasser? Vanliga skolor kan ju ha såna som profilklasser. Musik och språk hänger ihop, och det är vanligt att man är bra på båda då. 

Det är i princip bara montessori som har det här.... Han gjorde inträdesprov till montessori-skolan (man maste göra det för privatskolorna här) när han var cirka sju, och fick till och med bra resultat i matte, men det handlade mer om logik. Tror han blir stressad av att sitta och lyssna i klassrummet, mer av en "do-er", det gäller mig själv också. Det är svart det här, eftersom jag vill släppa och inte ga efter som en hök, men för närvarande funkar det inte. Kanske handlar det om mognad. 

Om han bara är 12 och redan har problem kommer han ju knappast klara skolan om det blir for mycket press i högstadiet  Men press att klara godkänt idag tycker jag ju ni ska ha, att han har sluppit undan det som är tråkigt hittills med icke godkänt är ju fel. Men han ligger kanske efter pga det nu? Då blir ju just diagnostiska prov en fingervisning for er om var han är och var han borde vara.

ja, godkänt i alla ämnen är minimikrav, han har tagit extralektioner i matte (allt maste vi betala själva privat sa ibland funderar vi pa om det är värt pengarna med alla extra aktiviteter, men det är nog det....)  från februari till juni vilket hjälpte till stor del, han tog en paus under sommarlovet och det kan ha blivit lite ond cirkel med ny lärare också. Jag tror allt kommer att gå bra med extrastöd i matte t.ex., men blir lite kluven när de i skolan påpekar att det är han som är ansvarig över sina studier, att de inte kommer att påminna honom om att ta med sig viktiga böcker t.ex.. Vi får lite indirekta pikar om att vara curlingföräldrar men jag tror inte vi har så stort val för tillfället, det är en speciell situation också att leva i "två" kulturer när det gäller uppfostran och utbildning så jag tror delvis att det beror på personliga egenskaper men ännu mer på miljön och en ganska annorlunda syn på utbildning där vi bor. De har högre krav pa mattekunskaper än vad som gäller för samma aldersgrupp i Sverige, sa som jag skrev tidigare, kan det ha med mognad att göra också.