Slentrian i sexlivet

Någon sa det i början av tråden.

Du måste ta snacket! Beskriv det du säger här, berätta om dina känslor - såväl de positiva (om er relation, om henne) men även de negativa ("husfridssex" känslan).

Det svåra i detta är givetvis att det kanske har gått en (för) lång tid. Nu vet jag inte hur länge ni haft "planerat" sex, men givet att du säger att hon haft "munsår i 10år" så blir jag lite rädd.

Berätta hur du känner, vad du skulle vilja, vad du önskade? Och be samtidigt att din fru är ärlig tillbaka! Men var samtidigt beredd på att få en del "tuffa" svar. Det är inte helt ovanligt att man hamnar i svackor när man lever i en mångårig relation, familjebildning, jobb, stress etc. Vilket också gör att man hamnar i lite ofas. Helt plötsligt så är sex inte superviktigt för den ena parten - på andra sidan står en partner som undrar "vad sjutton har hänt" eller "hur kunde det bli så här".

Det är ett supertrist tips, men det enda som hjälper är att börja våga prata om "problemen". Det är ju precis som du säger - din fru kanske är nöjd, tycker det är ok, tror att du tycker att det är "rimligt ok" (för du säger ju inte något!!) - men du går runt och är super frusterad (men kanske döljer det väl!?!?).

Så, lyft bladet från munnen och börja prata om er relation och ert sex-och samliv.

Apropå otrohet. Ska man tolka undersökningar kring det så brukar det oftast vara tvärtemot, dvs lever man med en partner som är tämligen "ointresserad" av sex men som helt plötsligt blir väldigt "sexuell", börjar ta hand om sin kropp, köper nya kläder, har mer sex hemmavid - så kan det vara en tydligare "tell-tail" att något fuffens är på gång...

Tack för bra och konstruktivt svar. Jag har tvekat om det är en bra idé att prata om det, risken finns att hon blir defensiv och känner sig pressad vilket jag inte vill, men det är klart att om något inte känns riktigt rätt vill man hellre ha klarhet i detän bortförklaringar. Att vi har planerat sex är i sig inget jätteproblem - snarast nödvändigt just nu med tanke på jobb och barn - men att hon inte vill kyssas är något jag lider av. Jag får väl ta tjuren vid hornen helt enkelt..

Håller inte alls med. Du kommer aldrig kunna diskutera upp din fru på alla fyra och att hon självmant kommer tigga om att du ska ta henne hårdare var du vill.

Varje bokat sex med dig ser hon som att gå ut och rasta den halta hundvalpen med trånande ögon. Din enda lilla möjlighet du har är att göra dig mer attraktiv UTAN att berätta ditt motiv. Träna och bygg lite muskler, byt garderob, sitt inte hemma och tråna efter henne utan va lite självständig, träffa vänner, gå ut, flirta med andra när hon ser, visa (inte berätta) att du är ett kap. Få henne att inse att hon inte kan ta dig för givet. Processen kan säkert ta 1 år. Det funkar liksom inte att träna två gånger och berätta att du gör det för att hon ska bli kåt på dig igen.

Kvinnor tror bara att de vill ha den blödiga, känsliga och diskuterande mannen. Den mannen är bra men får i bästa fall lite sympatisex.

Jag håller inte med. Det spelar ingen roll vad han gör, har hon tappat lusten till honom så kommer den aldrig tillbaka. Jag har varit med om samma och trots att jag rent objektivt såg att han såg bra ut så blev jag ändå inte kåt på honom. Kan fortfarande tycka att han ser bra ut, men knulla honom vill jag inte. Däremot fanns det massor med andra som fick det att rinna till av bara tanken.

Jag säger inte att det fungerar. Det ger dock bättre möjlighet än att tjata och tråna. Vissa kvinnor kan inte ha ett sexliv med samma man 10+ år.

Jaså det tror du? Jag tror att kvinnor och män kan fortsätta tända på varandra hela livet om de har tur. Men om man en gång tappat attraktionen för varandra så är det kört.

Kanske den totala kåtheten du eftersträvar. Men de flesta av oss hittar nog ett sätt att ha ett normalt förhållande till varandra där vi känner mer än "ingenting". Jag kan bara beklaga att du måste börja om var tredje år för att du inte känner något längre. Tror inte du ska applicera hur du känner på alla. Min värsta mardröm skulle vara att bryta upp var tredje år, ha barn med 3 olikas bara för att det ska "rinna till" som du säger.

Den mannen jag talar om var jag tillsammans med i 18 år, så jag byter inte vart tredje år om det är vad du tror. Jag applicerar inte heller hur jag känner på alla andra, men min egen erfarenhet, vad jag läser samt vad jag ser och hör säger att det är det vanliga.

Du söker nog även bekräftelse på att ditt val var det rätta, man gör oftast det när man läser eller pratar. Söker liksom bekräftelse på det man tycker. Vet flera ink mig som har ett bra samliv efter många många år.