Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Åh det gick jättebra, tack. Hon gjorde ultraljud först och kollade så att ägget inte släppt, men sa att det var dags inom några dagar, det såg hon förstås på slemhinnan. Men wow, det gjorde inte ont alls! Gjorde ju misstaget att läsa alla skräckhistorier innan och hon som gjorde spolningen sa att det var jättevanligt att folk kom in och var rädda pga att de läst grejer, men hon hade personligen aldrig varit med om att någon hade fått så ont. Hon var jätteförsiktig och det enda som kändes lite var ju när de körde in instrumentet som "bänder upp" så de kan komma åt livmodertappen. Själva spolandet kändes inget alls. Men det är säkert väldigt olika på alla.
Det satt ju förmodligen ingenting i vägen heller, och det känns kanske mer om det gör det. Hon sa att allt såg bra ut och att det vi får göra nu är att fortsätta som vanligt och sen ska min sambo lämna in ett till spermaprov så snart han känner att han vill. Eftersom hans förra prov var lite sämre än önskat (tror det var antalet som var lågt, blev osäker när jag skrev mitt första inlägg och skrev kanske fel). Vi tänker dock vänta med att lämna in provet till jag ev. får min nästa mens. Vore ju kanon om det kunde fästa nu direkt efter spolningen (önsketänkade, men det är ju inte helt ovanligt). ÄL på G så bara att köra!

Vad skönt för dig att du hade en sån positiv upplevelse! Och vi håller tummarna för att det fäster nu direkt :)

Åh det gick jättebra, tack. Hon gjorde ultraljud först och kollade så att ägget inte släppt, men sa att det var dags inom några dagar, det såg hon förstås på slemhinnan. Men wow, det gjorde inte ont alls! Gjorde ju misstaget att läsa alla skräckhistorier innan och hon som gjorde spolningen sa att det var jättevanligt att folk kom in och var rädda pga att de läst grejer, men hon hade personligen aldrig varit med om att någon hade fått så ont. Hon var jätteförsiktig och det enda som kändes lite var ju när de körde in instrumentet som "bänder upp" så de kan komma åt livmodertappen. Själva spolandet kändes inget alls. Men det är säkert väldigt olika på alla.

Det satt ju förmodligen ingenting i vägen heller, och det känns kanske mer om det gör det. Hon sa att allt såg bra ut och att det vi får göra nu är att fortsätta som vanligt och sen ska min sambo lämna in ett till spermaprov så snart han känner att han vill. Eftersom hans förra prov var lite sämre än önskat (tror det var antalet som var lågt, blev osäker när jag skrev mitt första inlägg och skrev kanske fel). Vi tänker dock vänta med att lämna in provet till jag ev. får min nästa mens. Vore ju kanon om det kunde fästa nu direkt efter spolningen (önsketänkade, men det är ju inte helt ovanligt). ÄL på G så bara att köra!

Va bra att dom va så noggranna! Haha det va dom inte för mig, låg dessutom och grät uppe på britsen för jag va sp nervös och orolig, men de gick ju bra för mig med :) håller tummarna för att du har öl snart och att det resulterar i en liten bebbe ! Hoppas hoppas !

Själv har jag väldigt svart att tyda mina ÄL test denna månaden :( de gick upp för en vecka sedan, sen ner och nu upp i tre dagar så bet inte om min kropp försöker men inte lyckas eller nått.. hade ju också velat bli gravid nu efter spolningen men blir ju svårt om jag inte ägglossar, min läkare har inte sagt att jag skulle ha problem med det nör hon kollat mina prover men vet inte varför mina tester skulle vara så annars ..

Usch ja det där är krångligt, glömde svara på det du frågade innan om metoder för att upptäcka ÄL. Har plussat svagt på test någon enstaka gång men aldrig jättestarkt, förutom en gång på HELT fel datum. Har ibland fått ÄL-sekret och ibland inte, så det är svårt att veta om jag ens har det varje månad. Nu sa hon ju dock att slemhinnan visade på att ÄL var på G så nu känns det ändå lite mer säkert.

Men konstigt med testen som går upp och  ner hela tiden, vet inte vad det kan bero på :-/. När jag fick positivt på mitt helt fel tid i månaden trodde jag först att jag var gravid då det också kan ge utslag på ÄL-test men det var jag ju förmodligen inte, det var typ ett halvår sedan och jag märkte inte av att det skulle blivit något MF. Man blir inte klok på kroppen!

Vet ni vad jag hatar ännu mer än frasen - det är helt normalt? Så kallade solskenshistorier. Läste senast i förmiddags om paret som försökt i 12 år, men som äntligen blev föräldrar och vill inspirera andra som försöker! För någon vecka sedan om några som försökt i 9 år och nu vill inspirera andra.

Vadå inspirera? VEM blir inspirerad av att höra att det tar ett decennium? VEM?! Blotta tanken på att det skulle ta 10 ÅR TILL får mig ATG vilja skrika!

(Jag ber verkligen om ursäkt om det är så att några av er här har försökt i 9 år och tycker det känns inspirerande)

Vet ni vad jag hatar ännu mer än frasen - det är helt normalt? Så kallade solskenshistorier. Läste senast i förmiddags om paret som försökt i 12 år, men som äntligen blev föräldrar och vill inspirera andra som försöker! För någon vecka sedan om några som försökt i 9 år och nu vill inspirera andra.

Vadå inspirera? VEM blir inspirerad av att höra att det tar ett decennium? VEM?! Blotta tanken på att det skulle ta 10 ÅR TILL får mig ATG vilja skrika!

(Jag ber verkligen om ursäkt om det är så att några av er här har försökt i 9 år och tycker det känns inspirerande)

Jag tror nog mest att dom menar att inspirera folk till att inte ge upp. Att även fast det tar långt tid, att det kan gå ändå. Om jag tolkar det rätt.

Förstår vad du menar samtidigt som jag förstår paren. Känns ju som att man hellre dör än att det ska ta tio år till........