• Jooosen

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Hej,

    Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år
  • Blomma10
    Långväntanefterdig skrev 2018-08-25 09:23:05 följande:

    Det ska jag absolut göra!! Stort lycka till!


    Tänkte bara fråga. När du tog ovitrelle sprutan, fortsatte du då att testa dig för ägglossning något mer? Jag testade negativt imorse och ska ta ovitrelle sprutan idag mellan 10-12 står de på lappen. Och att man ska ha samlag samma kväll kl 22. Något du känner igen? Tacksam för all svar och hjälp <3
  • LillaLuna
    Matildalinea skrev 2018-08-25 01:19:35 följande:

    Jo jag önskar att de va så men har fått såhär nån gång innan, kanske två nu de senaste året. Första va jag antagligen gravid, fick iaf gravid 1-2 veckor på digitalt ca 8-10 dagar efter den blödningen för att ca 5 dagar efter de pos börja blöda :( och andra gången va de nog en mellanblödning eller något ... så vill inte få upp hoppet.... känns bara som att jag inte kommer ha den turen hur mycket jag än önskade.

    Ja alltså denna bergochdalbana är verkligen skit, och det som blir ännu jobbigare ör ju att jag ser att det börjar påverka min sambo, samt att han är orolig för mig nör jag blir så himla ledsen varje månad :(


    Jag är så ledsen för din skull. Det hände mig med i januari, och fick MF v.6+6 i juli - är fortfarande väldigt skör och just nu är jag i fasen där även om jag skulle plussa så väntar jag ändå bara på att det ska försvinna igen. Just nu har jag haft mens i snart 2 veckor, så så less och påfrestande...!

    Det här påverkar också min relation till min sambo; vi har helt olika inställning. Han är fortfarande, efter 15 månader, väldigt positiv och har en jättejobbig det-är-sånt-som-händer-attityd. Har börjat försöka hålla fasaden samman när han är med för att slippa oron från honom. Men det är ju egentligen ingen lösning....

    Hoppas verkligen vi båda slipper det här så snart som möjligt <3
  • LLW
    Matildalinea skrev 2018-08-25 01:15:58 följande:

    Efter denna gången är det officiellt ett år sedan vi började försöka så känns typ extra jobbigt för de .. vet att att ett år räknas som normalt och så men jag har mått fruktansvärt dåligt så för mig känns det allt annat än normalt :( förlåt för värsta Depp men fattar inte hur man orkar månad efter månad ? Man gör de ju endast för att man inte har något annat val, kan ju inte ge upp och acceptera att man blir barnlös ...

    Har du kommit i kontakt med nån ivf klinik och så eller är de dags om två cykler ? Håller tummarna att du antingen blir gravid innan, kanske att du fick en nidis denna månaden eller i annat fall att du får börja ivf så snabbt som möjligt ! Kram :)


    Förstår att det är tufft! Ett år är lång tid, när man hela tiden går och tänker på och oroar sig för något <3 men man fortsätter, för man har ju inget annat val. Slits mellan hopp och förtvivlan varje månad, det är inte konstigt att man blir deprimerad i denna sits! Ska ni ta kontakt med ivf kliniken nu när ni försökt ett år?

    Vi har gjort klart vår utredning, den tog nästan ett år från första gången jag ringde till första besöket på kliniken. Alldeles för lång tid har jag förstått i efterhand men det var sån sjuk väntetid där jag bor. Nu väntar jag på att få komma och göra kolposkopin (kolla cellförändringar) innan vi kan sätta igång. Ska dit nästa vecka men sen tar det ju ett tag innan man får svar :/ så det är bara vänta. Som vanligt. Man vänjer sig konstigt nog. Nu har jag dock inget hopp kvar att vi ska lyckas på egen hand. Tidigare letade jag symptom men det har jag så gott som slutat med. Ingen idé. Blir bara ledsen när mensen var kommer. Så ja - deppigt här också! Det är så bra dock att detta forum finns där man får stöd av sånna som går igenom samma sak <3
  • Långväntanefterdig
    Blomma10 skrev 2018-08-25 09:47:38 följande:

    Tänkte bara fråga. När du tog ovitrelle sprutan, fortsatte du då att testa dig för ägglossning något mer? Jag testade negativt imorse och ska ta ovitrelle sprutan idag mellan 10-12 står de på lappen. Och att man ska ha samlag samma kväll kl 22. Något du känner igen? Tacksam för all svar och hjälp <3


    Jag gjorde ju ivf så det går inte riktigt till på samma sätt , men jag har ett svar till dig ändå, ni har ju alltså nu framkallat en ägglossning med sprutan, därefter ska ni försöka sexa så mycket som möjligt för att öka chanserna att bli gravida. Du behöver inte fortsätta med ältester efter sprutan, se bara till att mysa på så håller jag tummarna för plus!
  • 1312

    Då kom mensen och nu går vi in på vårt 12:e försök... att vi nu började försöka för ett år sedan känns faktiskt riktigt tufft... var inte alls beredd på att vi ett år senare skulle stå på samma ställe och trampa..

  • Matildalinea
    LillaLuna skrev 2018-08-25 09:54:14 följande:

    Jag är så ledsen för din skull. Det hände mig med i januari, och fick MF v.6+6 i juli - är fortfarande väldigt skör och just nu är jag i fasen där även om jag skulle plussa så väntar jag ändå bara på att det ska försvinna igen. Just nu har jag haft mens i snart 2 veckor, så så less och påfrestande...!

    Det här påverkar också min relation till min sambo; vi har helt olika inställning. Han är fortfarande, efter 15 månader, väldigt positiv och har en jättejobbig det-är-sånt-som-händer-attityd. Har börjat försöka hålla fasaden samman när han är med för att slippa oron från honom. Men det är ju egentligen ingen lösning....

    Hoppas verkligen vi båda slipper det här så snart som möjligt <3


    Åh usch ledsen för dig med, önskar inte detta för någon :(

    Inte kul att det ska behöva påverka relationen heller.. min sambo har varit så positiv som dy beskriver hela tiden men senaste har jag sett hur han har ändrats och att det blir jobbigare och jobbigare för honom.. den förändringen är inte kul att se heller :(

    Måste ju få bli våran tur snart <3
  • Matildalinea
    LLW skrev 2018-08-25 10:46:38 följande:

    Förstår att det är tufft! Ett år är lång tid, när man hela tiden går och tänker på och oroar sig för något <3 men man fortsätter, för man har ju inget annat val. Slits mellan hopp och förtvivlan varje månad, det är inte konstigt att man blir deprimerad i denna sits! Ska ni ta kontakt med ivf kliniken nu när ni försökt ett år?

    Vi har gjort klart vår utredning, den tog nästan ett år från första gången jag ringde till första besöket på kliniken. Alldeles för lång tid har jag förstått i efterhand men det var sån sjuk väntetid där jag bor. Nu väntar jag på att få komma och göra kolposkopin (kolla cellförändringar) innan vi kan sätta igång. Ska dit nästa vecka men sen tar det ju ett tag innan man får svar :/ så det är bara vänta. Som vanligt. Man vänjer sig konstigt nog. Nu har jag dock inget hopp kvar att vi ska lyckas på egen hand. Tidigare letade jag symptom men det har jag så gott som slutat med. Ingen idé. Blir bara ledsen när mensen var kommer. Så ja - deppigt här också! Det är så bra dock att detta forum finns där man får stöd av sånna som går igenom samma sak <3


    Oj ja ett år för att få utredas :( har dom kommit fram till nånting som är fel eller blir det Ivf för Att dom inte hittat något ?

    Tror dom du har cellförändring eller är detta nått man gör inför ivf ?

    Hoppas du får svar snabbt så ni kan starta ivf snart !

    I kontaktade faktiskt en privat fertilitetsklinik innan sommaren för jag kände att de va något som inte stämde så ville inte vänta... fått reda på att jag har väldigt låg amh :( sen på de första testerna hade jag avvikande sköldkörtel prover men på de sista såg de tydligen bra ut så vet inte .. gjorde en spolning denna cykeln och inväntar svar från sambons sperma, efter de ska vi få vörj behandling (vet inte vad för nån) och då ska även kliniken skicka remiss till ivf ifall vi inte lyckas själva så vi sparar på väntetiden ..

    Håller med, skönt att få prata med någon eller npgra som också är med om detta, för hjälp och mest stöd när det är som jobbigast <3
  • Blomma10
    Långväntanefterdig skrev 2018-08-25 11:33:28 följande:

    Jag gjorde ju ivf så det går inte riktigt till på samma sätt , men jag har ett svar till dig ändå, ni har ju alltså nu framkallat en ägglossning med sprutan, därefter ska ni försöka sexa så mycket som möjligt för att öka chanserna att bli gravida. Du behöver inte fortsätta med ältester efter sprutan, se bara till att mysa på så håller jag tummarna för plus!


    Jaha då förstår jag.. nej vi ska försöka göra de på den ?naturliga vägen? men på lappen står det ? ta ovitrelle mellan 10-12? sedan ha samlag kl 22 samma kväll. Känns som ett schema man verkligen måste följa. Tänkte, får jag då inte ha sex innan kl 22?? Kanske är de för att sprutan ska få verka? Svårt de här
  • Matildalinea

    Vill bara dela med mig, jag plussade nog imorse ! :O helt galet, satt senast imorse när jag testade och tönkte det kommer bli som vanligt, ännu en testdag som slutar som alla andra, men så ser jag att det faktiskt kommer upp en till linje, svag med definitivt synlig och jag börjar störtgråta ! Springer in till min sambo som sitter vid datorn (vet inte om att jag körde ett test) och fattar ingenting, han blir orolig och frågar vad som har hänt och jag klämmer ut mellan tårarna at vi är gravida !

    Kan fortf inte fatta att det är sant, just nu tänker jag typ nä men de va säkert fel på testet ? Men de kan de väl inte vara ? Eller ?

    Hur ska man nu överleva oron över mf ? Tusen tankar i huvudet verkligen, man tror det ska bli enklare så fort man sett plusset ?

    Kramar till er

  • Långväntanefterdig
    Matildalinea skrev 2018-08-26 16:44:53 följande:

    Vill bara dela med mig, jag plussade nog imorse ! :O helt galet, satt senast imorse när jag testade och tönkte det kommer bli som vanligt, ännu en testdag som slutar som alla andra, men så ser jag att det faktiskt kommer upp en till linje, svag med definitivt synlig och jag börjar störtgråta ! Springer in till min sambo som sitter vid datorn (vet inte om att jag körde ett test) och fattar ingenting, han blir orolig och frågar vad som har hänt och jag klämmer ut mellan tårarna at vi är gravida !

    Kan fortf inte fatta att det är sant, just nu tänker jag typ nä men de va säkert fel på testet ? Men de kan de väl inte vara ? Eller ?

    Hur ska man nu överleva oron över mf ? Tusen tankar i huvudet verkligen, man tror det ska bli enklare så fort man sett plusset ?

    Kramar till er


    Åh grattis!

    Jättesvårt med oron. Är i v 13 nu & oroar mig fortfarande.. jättejobbigt. Men hjärtat slår och vi såg bevis v 9+6. Nästa titt blir v 18. Längtar!

    Försök att njuta ändå och grattis igen!
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år