Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Idag bröt jag bara ihop. Över 2år och inte ett enda plus.. Hur f*n är det möjligt?! Jag är så arg och ledsen på samma gång. Det känns på något sätt som att när man passerat 2år är barnlösheten mer på riktigt. Förra året hade vi hopp, vi skulle ju precis påbörja utredning och allt skulle lösa sig. Men så gjorde det inte det.. Jag trodde dessutom så innerligt att vi skulle plussa nu i augusti, precis innan årsdagen för när vi sökte hjälp och eftersom jag kände av ägglossning så kraftigt på min födelsedag och vi äntligen fick till det 2dagar efter varandra att det äntligen skulle hända. Jag tänkte att nu grejjar vi detta själva.. Gjorde vi det? Nej..
Mensen kom så perfekt efter jag kom hem från en utlandsresa och det kändes som en sån jävla käftsmäll! Det är verkligen en bit som fattas i hjärtat på en och det tär så mycket att alla andra får det vi kämpar så för.
Usch, jag känner verkligen med dig! Milstolpar man aldrig vill passera. Hur ser det ut i er utredning? 2 år måste ju ändå räknas som hög tid för nästa steg! 2 år är verkligen 2 år för länge i den här situationen.
Jag håller helt med om att det tär på en att alla andra runt omkring verkar vara så fertila att foster bara kastas in i livmodrarna på dem -.- jag är definitivt inne i fasen där jag känner mig riktigt jäkla missunnsam mot de som får vad jag vill ha. Umgicks i helgen med ett par och deras 9 månaders bebis. Fick igår veta att en kollega ska ha barn. Idag att en kompis väntar sitt första. Klarar knappt reagera positivt längre....
Våran utredning måste göras om på annan klinik då den inte är fullständig (sambon lämnade bara 1 spermaprov och jag har inte spolat äggledarna).
Just nu står vi still, vet inte om förhållandet pallar mer.
Åh, låter som vår utredning. Det konstaterades väldigt snabbt att inget var fel och vi skulle fortsätta som vanligt -.- man bara jahopp
Det är verkligen så oerhört slitsamt på ens förhållande. Tror inte folk kan föreställa sig...! Det som bara ska vara så himla fint och lyckligt, blir bara jobbigt och tragiskt
Min dag igår:
- Läkarbesök med lite gråt eftersom vi aldrig blir gravida.
- En gubbe som stalkat mig på min arbetsplats följde efter mig i bil på vägen hem från jobbet och skrämde upp mig rejält.
- En i sambons familj födde sin underbara pluttiga lilla bebis som är jättefin men som ändå gör ont i mig.
- MENS! :(
Ja just de ! Å jag är supersnurrig, trodde de va torsdag idag!
Äggplocket var rätt smärtsamt idag. Värsta av mina 3 plock. En annan läkare som inte var så bra. Klämde och tryckte på min mage och äggstockar under plocket och tog dubbelt så lång tid som de andra. Men 14 ägg fick vi ut :)
Min dag igår:
- Läkarbesök med lite gråt eftersom vi aldrig blir gravida.
- En gubbe som stalkat mig på min arbetsplats följde efter mig i bil på vägen hem från jobbet och skrämde upp mig rejält.
- En i sambons familj födde sin underbara pluttiga lilla bebis som är jättefin men som ändå gör ont i mig.
- MENS! :(
Äggplocket var rätt smärtsamt idag. Värsta av mina 3 plock. En annan läkare som inte var så bra. Klämde och tryckte på min mage och äggstockar under plocket och tog dubbelt så lång tid som de andra. Men 14 ägg fick vi ut :)