Roran1 skrev 2018-09-16 00:50:42 följande:
Hej har skrivit här ett par gånger. Vi är inne på vårt 17 försök men har lång cykel så inte ägglossning 12 ggr om året. Har en fråga till er ang era män/pojkvänner. Hur har de tagit det att de tog så lång tid? Eller tar så lång tid?
Tyvärr känner min sambo just nu att han vill försöka mer innan vi söker hjälp. Alltså har vi inte gjort utredning eller något sådant. I juni/juli fick vi missfall så på sätt och vis vet vi att det går men av någon anledning går det inte så lätt eller vad man ska säga? Ja så hur har detta gått i er relation? Har ni några tips?
Då har vi lika många försök bakom oss, även om jag då har kortare cykel. Min sambo har tagit det bra. För bra om du frågar mig... Han tycker jag är onödigt negativ och tycker inte vi har försökt speciellt länge (lite mindre än 1,5 år). Jag slutade tycka den här processen var kul någon gång i oktober/november förra året, men han kan fortfarande var helt till sig när jag ska ta ett test, vare sig för ÄL eller graviditet. Han har modet uppe på ett sätt som jag tycker börjar bli jobbigt. jag tog initiativ för utredning och allt sånt. Har gjort massor med efterforskningar och han typ bara hakar på... Inte ett dug stressad och tycker nog jag är lite fånig som tar det på så stort allvar ?redan?. Kan bli irriterad på mig som ?tjatar? om en eventuell graviditet och hur vi ska lyckas.
Vår relation har helt ärligt tagit en del stryk pga detta. Största krisen vi haft i vårt förhållande fick vi efter mitt MF och rep-centrum nekade vår remiss för ivf pga det. Nu är vi förbi den krisen, då jag mår bättre-ish igen. Det som hjälpte mig var att få kontakt med en kurator som lyssnade och erbjöd tanke-strategier för mig.
Lycka till! Det är helt ärligt skittufft när vad som skulle bli en sån spännande och lycklig tid, bara har gått och blivit en jobbig väntan.