Min man blir långsur när "mina" barn ljuger m.m..
Jag vill börja med att säga att jag inte gillar att man säger "mina" eller "dina" barn i ett förhållande där man har barn sedan tidigare.
I mitt fall har jag barn sedan tidigare men inte min man.
Idag rann dock min bägare över när min man gick och långsurade över att min äldsta son (10år) ljög om att han inte hört vad de sagt till varandra.
Det var lite dagis nivå där båda stod och sa "men du sa, nä du sa.." osv..
Där man inte kom någonstans i diskussionen annat än att sonen bara tjurade ihop och min man gick iväg och surade.
Efteråt kommer min man och ber om ursäkt för att han är sur och förklarar att han inte tycker om att han ljuger om vad han sagt.
Jag kunde inte vara tyst och hålla med om att det är ok som vuxen att sura ihop som ett barn om en sådan bagatell.
Barn ljuger, barn hittar på. Man kan säga åt dom att det är fel, men själv känner jag ingen anledning att ta allt till sin spets..
Just i detta då kände jag bara att jag hade två små tjuriga barn kring om mig..
Och tyvärr är detta inte första gången min man surar över saker som barnen gör ibland. Jag vet ärligt inte vad jag ska göra eller säga. Känns som jag hela tiden får vara förutspående och bryta konflikter innan det barkar iväg och blir tjafs som mellan små barn...
Blir riktigt trött..
Vad gör man? Hjälp mig se detta med hans ögon..