Semester- då checkar mannen ut från allt ansvar

Så man måste lämna sitt hem med barnen, för att få lite lugn och ro när man har semester?

Det måste ju finnas minst en vuxen i familjen och varför är det nästan till 100% så att det ska vara kvinnan. Man hör sällan om det motsatta, att kvinnan sitter i soffan och kollar på tv/spelar spel/fixar med egna grejer medans mannen sköter barn, hus, matlagning och tvätt. 

Varför tror så många män att familjen är som ett jobb som man kan ta ledigt från på helger och semestrar. Den sköter sig ju inte automatiskt och av sig självt. Och hur kan de vara så egoistiska att de bara tar för givet att kvinnan ska fixa allt. Jag hade haft världens dåligagste samvete om jag hade suttit och pillat mig i naveln medans min partner ensamt fick dra det tunga lasset. Så varför har inte männen som gör så här dåligt samvete? Hur kan de med att checka ut och bara tänka på sig själva?

Om två vuxna människor bestämmer sig för att bilda familj ska det vara självklart att det är samma två vuxna människor som tar ansvar för den, på lika villkor. 

Mamman har i regel närmast relation till barnen när de är små, varför de söker sig till henne. Således kommer hon att vara barnens centrum när hon är där. Därför händer inte det omvända eftersom barnen kommer att gå till mamman när hon sitter i soffan, medan pappan i större utsträckning får vara i fred.

Det är bara korkat att inbilla sig att mamman och pappan är lika och agera därefter. Det man ska göra är att inse relation Sheraton jag talar om och se till så att barnen inte kan komma till mamman när hon ska vila.

Det är dömt att misslyckas att inbilla sig att mamman ska kunna ta sovmorgon på samma sätt som pappan kan.

Vill man att mamman ska få sovmorgon måste man helt enkelt bestämma så att pappan och barnen åker i väg. Och då kan man faktiskt vara tydlig som mamma och be pappan om det.

Att bara säga till pappan att han har ansvaret och sedan bli sur när man blir väckt av barnen är direkt löjligt. Man bäddar för problem.

Mamman har i regel närmast relation till barnen när de är små, varför de söker sig till henne. Således kommer hon att vara barnens centrum när hon är där. Därför händer inte det omvända eftersom barnen kommer att gå till mamman när hon sitter i soffan, medan pappan i större utsträckning får vara i fred.

Det är bara korkat att inbilla sig att mamman och pappan är lika och agera därefter. Det man ska göra är att inse relation Sheraton jag talar om och se till så att barnen inte kan komma till mamman när hon ska vila.

Det är dömt att misslyckas att inbilla sig att mamman ska kunna ta sovmorgon på samma sätt som pappan kan.

Vill man att mamman ska få sovmorgon måste man helt enkelt bestämma så att pappan och barnen åker i väg. Och då kan man faktiskt vara tydlig som mamma och be pappan om det.

Att bara säga till pappan att han har ansvaret och sedan bli sur när man blir väckt av barnen är direkt löjligt. Man bäddar för problem.

En aktiv pappa brukar inte leda till att barnen alltid måste vara med mamma om hon finns i huset. Våra barn accepterar när pappa säger att mamma ska sova och vice versa. Det samma gäller flertalet barn i vår umgängeskrets. vissa perioder har barnen varit extra mammaiga eller extra pappaiga men inte så att den ena måste lämna huset. det räcker att den andre föräldern är tydlig med att nu ät det den som gäller

Det är precis den typen av jämställdhetsextremism som skapar problem. Fullständigt bisarrt att inbilla sig att det inte skulle råda relationsskillnad mellan mamma och pappa. Snart påstås det väl från dessa att pappan ammar också...

Men herregud! eftersom mamma oftast tar den första föräldraledigheten är barnen ofta mammiga till en början. Men finns det en aktiv pappa ändras detta för det mesta och går sedan i perioder. Det är väl knappast en bisarrt att vi slippa din situation där mamman måste åka hemifrån för att vila?